Klädd som ett blåbär; gröna byxor och marinblå kofta, gav jag mig ut i storskogen för att hämta hem av skogens blå guld. Igår tog vi cyklarna och tog oss en alldeles liten sväng åt skogen till. Bara för att kolla om det skulle finnas några bär klev vi av hojarna och gick in i det gröna. Och som det fanns! Skogen var full av blåbär.
Idag laddade vi med hinkar och burkar och åkte tillbaka till samma lovande ställe. Och som det höll vad det hade lovat. Så stora blåbär har jag aldrig plockat någon gång tidigare! Som hundhuvuden. Konstig liknelse, erkännes. Men ibland saknar man ord. På en liten struntfläck i skogen plockade vi raskt fyra liter.
Mmm, smakar gott.
Precis som vid förra årets blåbärsplockning så lockar denna primitiva sysselsättning fram fantasier om mord i blåbärsskogen. Uppe i Norrland, såklart. Där finns det ju många mordiska blåbärsplockare. Och konflikter om rennäring och vargjakt, eller hur? En kniv i ryggen på en intet ont anande människa.
Kunde inte det vara trevligt?
2 kommentarer:
Sounds really nice! Typ mordet, sen kom jag på att det var ganska nice med blåbär med, plocka mycket så det finns till mig också sen...
Mmm, vi tar en tur idag med, så hoppas vi att det finns kvar när du väl dyker upp!
Skicka en kommentar