Höstsonat

En väktare i det gröna.

Ett Go-spel, sparris och loppisfynd.

Min fina bruna lampa har hittat sin plats.

Ett snett fotografi på ett litet höstväsen.

Resan, del 2

Morgonpigg värdinna dukade fram frukost redan kl 07. 
Samtliga noterade detta, vände på kroppen och somnade om. Kl 09 tyckte vi att det kändes lagom att ta trappan ner till det pastelliga köket/fiket. God och varierad frukost i muggar och på fat som matchade inredningen. Allt går i pastell. Eva har känsla för inredning! 

Så var det dags att kolla in affären igen. Vissa gick loss och sprätte en hel del pengar; själv sökte jag mig till REA-galgarna... Fick en blusjacka från Eva i Walla för endast 350:- och en svart sammetskorv att ha runt halsen för simpla 98:-. Ja men det känns som lagom, tycker jag.
Eva Kallhed är även författare och gav oss varsin bok innan vi åkte! "Nostalgiboken om leksaker". Tack så jättemycket!

Vi tackade för oss och drog iväg med den vita bilen. Det ballaste med den bilen är att man kan titta rakt upp i himlen i den! Glastak. Perfekt när man ska spana på alla rovfåglar som svävar uppe i skyn.
Första anhalt: ikonmålaren Gunilla Zacharias, som höll kurs just denna dag. Vi fick en snabblektion i ikonmåleriets "regler". Det var inte vi som gick kursen, nej, det var tre kvinnor som vi kom och störde i koncentrationen. Fina tavlor blev det. 
Andra anhalt: Galleri Peppinge som bjöd på så fantastiskt fina ansikten! Vill ha!
Köpte mig en rak glasburk utan lock för 20:- på loppiset som de också hade där.
Slirade in på ett ställe där de sålde linnevaror, men det mesta? var från Växbo i Hälsingland och det kan jag ju köpa där (om jag nu skulle vilja det...).

Åsa Melins fina, fina väktare på Galleri Peppinge

Vidare, vidare. Till Kåseberga och Ales stenar.
Men, innan vi besteg berget tog vi en god fisklunch vid hamnen i Kåseberga.
Morgonregnet hade försvunnit och solen gassade sommarvarm mot fiskebodarna. Mumsigt. 
Stenarna stod kvar och var sig lika. Rosenblad som färgade marken röd skvallrade om att ett bröllop ägt rum i centrum av skeppssättningen.
Rara får rände runt med blå prickar på rumpan. Kändes som Skottland, helt plötsligt.

Och så var det dags att återvända mot hemmen, med några avstickare för fika och äppelmust, cementpumpor och sådant. 
Vår eminente chaufför släppte av mig vid pass 19.00. Då, med förkylning tickande i kroppen. 
Nu idag, friskare och med många fina minnen i huv´et.

Nu återstår bara att hitta en bra sladd till lampan...

Resan, del 1

Jo, men visst är det nåt speciellt med Österlen, det kan man inte förneka!
Små , små byar med trånga, trånga gator. Nästan lite för trånga för muskelbilen vi for fram i! Tur vi hade en kompetent chaufför i Lotta.

Vi drog i lördags morse och kom snabbt till Åhus. In på Percys design. (Pööörsys disajn. Man kan inte säga Percy utan att tänka på Percy Nilegård, eller hur?
Intog medhavd fika bland sanddynerna i Haväng. Vidare till Knäbäckshusen, byn som fick "flyttas" från Ravlunda hed vid Haväng, 1957. "Det fanns 33 hus i byn och på dem, som det lämpade sig att flytta, höll vi auktion. Ett sexrumshus gick för en tia, det dyraste för sex tusen. De 18 bästa för vi nu upp här efter en på förhand uppgjord byplan. Innan husen revs gjorde vi mätningar och ritningar, så att vi kan rekonstruera dem i detalj".

Numera en rar by där de som bor får stå ut med att bli uttittade och fotograferade under sommarmånaderna. 

Som en Hobbit-by liksom. Foto från Google.

Vi for förbi herr Ranelids hus där en fin emaljskylt förkunnade att han signerade böcker. Vi funderade på om han verkligen vill ha besök när som helst av folk med böcker att signera? En mycket generös man i såna fall.

Huset, som man inte såg från gatan i o f s, låg några stenkast från Kiviks musteri, så han bör ha en hel del besökare varje år.

Väldigt fin keramik hittade vi på Krukmakargården i Södra Mellby. Och jag köpte mig en brun (!) sidenlampa, (form vitlök på vietnamesiska, men i Sverige kallas den luftballong), på Tamarind tvärs över gatan. Kort kommer när jag har hittat plats för den.

Sen på eftermiddagen var det dags att landa på Strandbadgårdens B&B söder om Löderup. Mycket fint! Vi fyra var de enda gästerna så här i slutet av säsongen och kunde njuta av hela anläggningen som vi ville. Eva Kallhed har också butiken "I Robe You" som hon generöst lät oss titta runt i mitt i natten om vi så ville! (Det ville vi inte; vi var ganska så trötta efter en cykeltur på 1½ mil till Kafferosteriet där vi åt på kvällen). Eller rättare sagt, vi åt på Söderberg & Sara som låg en kort promenad över innergården från tjusiga Kafferosteriet (som var fyllt med möbler från Norrgavel, suck, så fint!). 

Vi satte oss istället i växthuset bland gamla soffor och fårskinn och pratade en stund.

Resande

Jaha, då var det dags igen! Imorgon åker jag bort. Förvisso bara över en natt, men vilken natt! Jag och tre vänner åker till Skåneland. Självaste Österlen minsann, vid randen av det stora rytande havet. Kanske att det inte ryter så våldsamt imorgon utan mer nynnar och viskar i våra öron, då vädret inte har hunnit övergå till höst ännu. Strandbadens B & B. Där ska vi bo.

Den söta resmusen hittade jag på Etsy, såklart. Titta in i Johana Molinas affär vetja! "They are the cutest", som vi säger på amerikanska. Fast hon kommer faktiskt från Chile. Så då säger jag "Son muy, muy, lindo".

Jag har läst spanska i tre år men hoppas att google translate översatte rätt nu.
Själv har jag glömt en hel del måste jag erkänna...

Todeloo! A tout à l´heure! Auf Wiedersehen! Tjipp!

Salladsträd

Varje år sår vi plocksallad. Varje år äter vi också en hel del, men aldrig så att den tar helt slut. Inte så att vi planerar det så, det bara blir så.

Jag misstänker att det kan vara den något beska smaken som inte alltid smakar oss. Och ju längre in på sommaren desto beskare smak.

På bilden är det september och salladen och hela landet har lämnats åt sitt öde ett tag. Och oj vad det växer!

Till höger om salladsträden kan man skåda den enda grönkålsplantan som blev något, trots ett flertal såomgångar.

Till vänster ser man spaghettipumpan som väller omkring. Har ännu inte smkat något från den, men det börjar bli dags, innan man glömmer den, eller den blir frost.

Gräset i landet är ett hatobjekt. I våras tog vi bort allt synligt gräs och vi har hållit efter det i sommar, men fan också, så fort man lämnar landet så tar det över! I framkant för dig som är botaniskt intresserad: skogsklintsblad. 

Tiden går.

Vad hände? 
Dagarna bara gick och gick. Tecknade och tecknade och fick nya idéer och förkastade gamla.
Åkte till Skåne för ett trevligt avbrott i vardagen.
Köpte en bok av Ninni Schulman på Pressbyrån i väntan på ett tåg. Glad i hågen satte jag mig för att fika och läsa en stund. Som tur var är jag försiktig med mina böcker, för så snart jag hade börjat läsa insåg jag att den här boken har jag ju läst! Det var en hektisk kväll på Pressbyrån och kön var lång till kassan. Jag tog ett snabbt beslut att byta ut boken UTAN att blanda in kassörskan : )

Inte uppskattat, säkert, men priset var detsamma (trots en mycket tjockare bok) så den oordningen i systemet bjöd jag på.

Boken jag bytte till heter "Sonen" och är skriven av Philipp Meyer. Läs här om du vill veta vad den handlar om. Själv har jag precis börjat. Blir nog bra.
Eller har jag än en gång gått på snacket om "en episk roman", "en fantastisk bok" etc., och kommer att bli besviken? Hoppas ej.

Den här rutschkanan åkte jag, inte min son. Den finns vid Marinmuseet i Karlskrona.

Besökte museet för att beskåda Neptun, en ubåt. Besviken. Kunde inte vänta på den guidade turen och fick därför bara se nedre delen av båten, och det var inte mycket att se... Båten var 57 meter, typ, och vi fick knö runt oss på fem av dessa. Boring. 
Men vädret var strålande så besöket på Stumholmen var ändå trevligt.
Fick ju en tur i rutschkanan!

Sprakfåle promotion

Promotion time! Och tror du inte lilla hönan ville vara med och hjälpa till?! 
Jo, minsann! Alltid lika rar.

Tack- ack- ack- ack- ack!