Om jag bara hade en fönsterbräda som inte gick sönder av att jag satt på den, så hade jag nog också varit sådär vacker och harmonisk.
Förmodligen hade snön legat vit och orörd på marken också, istället för att, som nu, sakta förtäras av ett envist regn.
Olika faller ödets lotter.
Eller så kan det vara så att man själv skapar sitt öde...
7 kommentarer:
Jag tror att en hel del här i livet blir vad man gör det till...dock långtifrån allt!
Men hur vi tänker kring saker o ting, påverkar mer än vi kanske tror! /Eva :)
.
Eller skapar sina bilder... Gissar att det utanför kameran är stökigt, slitet och stressigt. Sån är jag, tror inte på nått...
Tron och tankar kan försätta berg, eller i alla fall en liten grushög, tror jag.
Det jag framför allt gillar med Jonna är att hon faktiskt gjorde det hon ville (flyttade norrut) och inte bara drömde om det resten av livet.
Och om man inte tror på att nåt kan vara så bra som det ser ut, då blir ju livet bra tråkigt, tänker jag som numera föredrar och jobbar på att tänka mig att det finns bra saker och vänliga människor här i världen : )
Det ligger mkt i det Gunilla!/ Eva :)
Jag vill oxå tro att det finns vänliga människor i denna värld, dock kämpar jag med tilliten o är tilltufsad av livet!
Men jag VILL ändå tro på godhet!/ Eva
Jag tycker också Jonna är fantastisk. Och att det är stökigt, slitet och stressigt får också plats i hennes blogg. Det är inte en sådan där Underbar blogg. Alla jämförelser faller platt.
Ja, att hon vågade. Men är inte ditt liv också fullt av vågande? (Mitt också).
Lite vågad, ibland. Men mest försiktig...
Skicka en kommentar