30 juli, 2016

Vit bikini

Tjejen i vit bikini knäböjer bredvid mannen på stranden. Han ligger på rygg och det ser ut som om hon smörjer in hans mage med solcrème. 
Stranden ligger öde, förutom paret som placerat sig centralt på den sluttande gräsmattan. Precis när händerna smeker mannens mage dyker en kvinna med sin gänglige tonårsson upp på cykel. Solen har sent omsider börjat skina denna tidigare så mulna dag. 
Paret på stranden låter sig inte störas av de nyanlända.

Kvinnan och sonen går ner i vattnet direkt och därifrån ser de tjejen resa sig upp. Hon lyser i vit bikini, vita sneakers med kilklack, vit bredbrättad stråhatt samt ljusblå solglasögon där hon tar osäkra steg i en diagonal linje nedåt vattenbrynet till. Hon utstrålar en inre dröm om Hollywood. Hon ser ut som om hon vill förföra någon med sin utstyrsel. Men effekten uteblir.
Det var ju så här hon ville leva!
Precis före promenaden; när hon reste sig upp för att ta den diagonala linjen, grep vinden tag i det breda brättet och hotade att slita av hatten.
Hon vacklade till på sina höga kilklackar och la handen på brätte och skult så att brättet tvingades tillbaka upp på huvudet. Så fort hon sen släpper taget om hatten lättar den från huvudet, så hon tvingas gå med ett krampaktigt tag om brättet som viks bakåt från pannan. 
Det får henne att se ut som en bebis med solhatt.
Hon tar sig långsamt, tveksamt, drömskt, ner till vattnet och tänder en cigarett.
Poserar liksom där hon står och blåser rök i vinden.

Vem poserar hon för?, undrar kvinnan i vattnet, försedd med sotsvarta solglasögon vilket underlättar spaningen på paret.
Förmodligen gör hon det för killen. Men ett snabbt ögonkast åt hans håll avslöjar att han har en keps placerad över ansiktet, så där anstränger sig tjejen förgäves. Kvinnan funderar vidare; det här är lite spännande... 
Hon funderar sedan om det kan vara så att tjejen röker nere vid vattnet för att killen avskyr röklukten?

När "vita bikinin" rökt färdigt vacklar hon tillbaka till killen och lägger sig bredvid utan att han, eller hon, säger något till varandra.
Mamman och tonåringen går upp ur badet och lägger sig i solen.
Några nyanlända kvinnor slår sig ner i sina solstolar och bereder sig på en härlig eftermiddag på stranden.
Efter en stunds händelselöst solande slänger kvinnan en blick mot paret.
De har båda rest sig upp, som utropstecken på den glest befolkade stranden.
Killen är definitivt en muskelbyggare av den gamla skolan. Mycket bred över axlarna och med lår som är löjligt upp-pumpade. Kvinnan som spanar intresserat åt deras håll ser killen bakifrån och ser att tjejen står framför honom. 
Men, vad håller de på med?
Aha... tjejen har återigen satt på sig kilklackarna och poserar för killen och det verkar som om han instruerar henne. Han pekar lojt på tjejens lår och hon anstränger sig för att få till posen. Det går inte att höra eller se om han säger någonting till tjejen, men hon är helt tyst. Hon kämpar dessutom hela tiden med hatten i blåsten och de ljusblå solglasögonen gör sitt till för att förstärka hennes osäkra blick och det absurda i hela situationen.

De nyanlända kvinnorna stirrar storögt på paret.
Efter några få minuter lägger sig killen på filten igen, denna gång på magen.
Han vänder ansiktet från tjejen och nu tar hon den motsatta diagonalen, återigen ner till stranden för att röka ännu en cigarett. Nu är kvinnan säker på att killen avskyr röklukt och har förbjudit sin flickvän att röka i närheten av honom!
I vit bikini, vita kilklackade sneakers och en vit stråhatt som inte alls är sådär hollywoodsk, utan bara till besvär, står hon där och röker i sin ensamhet.

Hon gör allt för att behaga sin kille. 
Han pekar på hennes brister och förbjuder henne att förpesta hans luft.

Herregud, tänker kvinnan samtidigt som hon öppnar appen för anteckningar i mobilen. Sommarens märkligaste!

2 kommentarer:

Ann Holmberg Elisson sa...

I såna lägen vill man bara vänligt men bestämt ta kvinnan under armen och föra henne därifrån och övertyga henne en gång för alla att hon duger som hon är och inte ska bry sig om muskelberget...

Gunilla Byström sa...

Ja, eller hur? : )