Skulle titta på Skräckministeriet och Amanda. Då är TV-kanalerna helt utflippade och går ej att se på! Galet. Kändes som i en skräckfilm... Jag tog ett djupt andetag och påminde mig själv om att det finns repriser och SVTPlay (prisa tekniken!). Fick istället se en annan skräckis, ur verkliga livet. Och här snackar jag skräck, ren och skär ondska och galenskap. Jag tittade på filmen "The Pianist". Ja, jag vet att den är gammal som gatan men har man aldrig tid att titta på film när den är färsk så får man titta på den när den är väl mogen. Bra film mognar med värdighet dessutom. Jag upphör aldrig att bedrövas av den ondska som nazismen spred över världen och människorna.
I dagens tidning fanns en tack-annons. Det var en kvinna som i 14 år har föreläst i skolor om sina egna upplevelser av koncentrationslägren i andra världskriget. Nu måste hon p g a hälsoskäl sluta med detta nödvändiga jobb. Det är väl vi som ska tacka henne för att hon har skänkt så mycket av sig själv! Att berätta om och om igen om sitt lidande... det man helst vill glömma. Stark kvinna.
Jag flög till Stockholm en gång för 15 år sen. Jag tror jag satt bredvid henne på flyget. Försökte söka hennes adress på eniro, jag kommer ihåg vilken stadsdel hon bodde i då. Men det gav ingen träff. Det känns som om hon kan ha skyddad adress. I den här fortfarande så galna världen kanske man inte kan ha en offentlig adress som känd överlevare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar