Den bedårande koltrasten sitter utanför mitt fönster, sneglar lite försiktigt för att se om jag tittar på henne. Hoppar ner framför garagets rensopade betongplatta och knaprar i sig av alla godsaker jag har hackat ihop till henne och hennes man. Äpple, torkade tranbär, gluten- och mjölkfritt bröd, smör, mandel. Mums, det låter riktigt gott. Hon ser sig vaksamt omkring. Är rädd för skatorna som gärna flyger in och motar bort henne. Nu har hon ätit en bra stund och flugit upp till sin vanliga viloplats, det bruna staketet.
Sitter en stund med ena benet uppdraget i den extremt fluffiga vinterdräkten. Fryser lite om klorna, kanske?
Hennes fjädrar och näbb är matt bruna, väldigt fin färg.
Inte alls så kolsvart och knallgul som makens. Undrar var han håller hus idag? Han brukar annars hovra runt äppelträden, verkar inte alls lika hungrig som lilla frugan. Vem vet, hon kanske är en fågel i grossess och måste äta för livet?
Nu hoppar hon ner igen, hugger ivrigt i det frysta smöret.
Jag tittar dit igen. Då sitter en stor skata där och attackerar burken med fågelmat med sin skarpa svarta näbb!
Jag låter den hållas en stund. Skator ska väl också få leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar