Idag fanns det några potatisar, två morötter, en bit selleri, lök och en stor bit vitkål. Fick väl bli nån soppa då. Skjuts i med allt i en kastrull. Två lagerblad från 1800-talet fick vara med, lite salt och så vitpeppar.
Vitpeppar känns mer som en soppkrydda än svartpeppar gör. Burken var nästan tom, men jag hittade en stor påse för påfyllning.
Jag tycker att vitpeppar luktar kogödsel eller nåt annat ladugårdsaktigt, men älskar att sniffa i mig lite bara för att få nysa riktigt rejält. Men den här pepparn kunde inte ge mig den djupa tillfredsställelse en riktigt näskittlande nysning kan ge. Förklaringen låg i utgångsdatumet: 980325.
Och med nypåfylld kryddburk lär vi inte behöva köpa ny påse förrän 2018 tidigast. Man kan inte gnälla på att man gör sig fattig på vitpeppar i alla fall.
(Jo, jag inser att man vanligtvis använder korn av peppar, inte mald... Men de hittade jag inte förrän senare.)
2 kommentarer:
Jo, det där känner man igen... Helt galet att man gör så stora förpackningar för så ovanliga kryddor... Speciellt vi som har matkassar får ibland ovanliga kryddor till en specifik rätt... och då måste man väl laga den 20 gånger till för att använda just den kryddan... nå, man blir i alla fall inte sjuk av utgånget datum där så...
Ja, fast felet måste väl ligga hos oss i det här fallet. varför köpte vi en så stor påse, det måste väl ha funnits små?
Man är väl lite konservativ när det gäller kryddning också. Hur ofta använder man annat än salt och svartpeppar? Alla de där fina färska örterna som man ska använda, hur ofta kommer man ihåg det?
Skicka en kommentar