Matprat

Promenad till backen i morse och mycket riktigt, det kom lite regn.
Många timmar senare; en tripp till Bollnäs för att gå på systemet och träffa en dotter. En liten tripp på tio mil t o r.
Skulle aldrig förekomma där jag bor (av snålhet) men här är det vardagsmat. 
En dunk rosé senare for vi till pappa igen.
En fika senare for vi hem.
Och idag får värdfolket laga maten.
Igår lagade jag purjolök- och potatissoppa. När jag hällde i saltet öppnade sig bägge öppningarna och katastrofen var ett faktum. Men maken till systern tyckte det var gott i alla fall. Lite väl salt för min smak, men det fick gå ner ändå. 
I pappas trädgård blommade rabarbern med sju åtta stjälkar i manshöjd. Jag högg ner dem med machete och skördade rabarbern som växte på stjälkarna och fick till två fina pajer.
Nog med matprat! Vad är det för påfund? Men i regn och kyla kan mat vara det enda som värmer dig.

Until next time. Todeloo!

Dimmigt

Bouppteckning idag.
Och jag sitter och hyssjar på min debile (nej, så får man inte skriva) son som tjatar om när han får åka hem och jag hör typ ingenting. 
Men jag var där, det var jag. 
Mycket som ska gå till loppis blir det också. Obegripligt mycket.
För att inte tala om de tusen plastkrukorna som jag nästan slängde. Men som min bror tror att ett loppis kan ha nytta av.
Och rabarberna som växer så höga att jag inte såg gången emellan dem. 
Högg ner dem med machete; blomstänglarna alltså.
Och va FAN GÖR ALLA BITSOCKERBITAR PÅ RABARBERBLADEN?!
Det fick jag höra av lillebror; han hade slängt ut dem från friggeboden, då de var urgamla och oätbara...

Träd som växer upp precis vid husgrunden är väl inte heller nåt man ska spara på? Och en kompost som består av ett område som en mindre etta med kokvrå, vad gör man med en sån? Man säljer huset i befintligt skick. Men vem vill köpa?
Detta återstår att se i en dimmig framtid.

Nån sorts semester

Jag är på någon slags semester.
Men var är semestervädret? Idag promenad till backen och väl där öste regnet ner. Som tur var kunde vi söka skydd under en presenning som skyddade de nedplockade liftbyglarna. Stod där och filosoferade i minst en kvart, sen dröp vi av hemåt vid första regnuppehåll.

I förrgår nämnde jag där hemma att det inte verkade som om det skulle bli några Midsomer-murders i sommar eftersom det inte varit några stora rubriker om kommande program. Men minsann, igårkväll var det premiär. 
Men jag vet inte jag... på nåt sätt har serien förlorat sin lockelse. Vet inte vad som hänt; har jag blivit bitter? 
Tittar väl ändå, men utan att bry mig särskilt. Ändå var den "nya Jones" en snyggo , tycker jag.
Premiär även på Allsång på Skansen. Men jag vet inte jag... tyckte inte det kändes som nån galapremiär precis. Hon har inte den där riktiga glöden som ska till, tycker jag. Hon är kompetent, men inte mer liksom. Å andra sidan ska man väl inte döma någon innan det har gått en säsong. Kanske är det mig det beror på, nu igen?

Det syrianska paret här uppe har nu fått uppehållstillstånd och kvinnan t o m jobb på en flyktinganläggning. Bra jobbat! Men då passar arbetsförmedlingen på att förhala jobbstarten. Då ska det skrivas och analyseras och "vi hör av oss" i minst en månad! Arbetsgivaren undrar varför hon inte kan börja jobba. Nä, då ska det minsann dras ut på tiden. 
Inte konstigt att det heter arbetsfuckingförmedlingen.

Juligen

Inte juli riktigt än, men snart bankar den på dörren och det blir juligen.

Om du undrar vilket språk denna almanacka är på, så kan jag avslöja att det är ungerska; ett mycket speciellt språk.

Köszönöm!

Glad

"Jag heter Annika jag tra la la, 

och jämt så är jag så innerligt glad!"

Jaha, så här blev tavlan alltså.

Jag brukar tänka om mina tavlor att de ska ses på avstånd.

Hoppas Annika blir lite glad nu när hon får ett porträtt av sig själv som liten flicka. Inte för att jag har en aning om de var så här hon såg ut : )

Regn och sol

Och så kom regnet... och musiken flödar och allt passar liksom ihop.
Regn på fönsterrutor, tystnaden inomhus, knattret från tangentbordet, yllesockar på fötterna. Avslutar tavlan som ska ges bort på måndag.
Dags att påbörja en nygammal; en tavla som blev helt misslyckad i starten, hy som en zombie och stirrande blick. Den får allt bli bättre denna gång. Tur man kan måla och måla över, hur många gånger som helst, nästan. 
Tur, när man är en ambilavent själ.

Igår, på självaste midsommaraftonen då vi trodde att regn, ishavskyla och moln skulle fördunkla vår paddling i Lyckebyån; då lyser solen med en intensiv värme, molnen är små tussar på klarblå himmel och vinden smakade vi intet av då vi befann oss nedsänkta i kanoter i en nedsänkt å. Nackdelen med att vara nedsänkt är att man inte ser nåt av den övre terrängen, men väl så mycket av vass, hängande trädgrenar, vackra blåsvarta trollsländor och undersidan på ett flertal broar. 

Från Huddinge.se Richard Vestin fotade

Samt till vår stora förtjusning, närkontakt med scottish cattle; dessa förtjusande kreatur. Vi passerade precis deras övergångsställe när de passerade över ån. Hela gänget hade plumsat över och försvunnit upp på ängen till höger, då den sista lilla lurven kom springande. Det var tydligt att han hade missat när kompisarna bestämde att dra och att han nu rusade på för att hinna upp gänget. Tvärstannade när vi satt där mitt på hans övergångsställe och stirrade förundrad och bedjande på oss: "kan ni inte, snälla, flytta på er så att jag kan komma över?"
Självklart tog vi några paddeltag så att passagen blev fri och plums!, skuttade han i vattnet och klafs! tog han sig upp på andra sidan. Veckans sötaste händelse! Tyvärr hade jag ingen kamera i handen att föreviga denna söta, men mina två vänner i kanoten hade det. Ska se om jag kan utverka kort från dem.
Vi lyckades också fastna på en stenmur, undervattens sådan, så Lotta fick kliva ur och baxa loss oss : ) Vår farkost var måhända låggående?

Efter 2½ timmes paddling nådde vi rastplatsen där vi förtärde vår lunch.
Matjessill och potatis, what else?
På samma rastplats var ett lika stort gäng bosnier som grillade ett helt lamm över öppen eld (eller kolbädd). Hade jag gärna smakat på, men det tar ca 3-4 timmar att färdigställa och det hade vi inte tid att vänta på.

En kort paddling därefter nådde vi slutdestinationen, kyrkan i Vissefjärda.
Ännu en lyckad paddelfärd hade avnjutits.
Nästa gång funderar vi på att hyra stugor. 

Music,maestro

Nu faller regnet från skyn, dimman har svept in hela himlapället och ikväll blir det en mörk kväll.
Igår fick jag lite flyt igen och målade nästan färdigt tavlan.
Får ta lördag och söndag att göra riktigt färdigt för leverans på måndag.

Frankie Boy hjälpte mig hela kvällen. Hittade 36 låtar i följd på You Tube. Perfekt. Lite uppblandat med annat också. Bland låtar jag la märke till var denna: "Frank Sinatra" med Cake. Ett nytt namn för mig som inte har koll.

Gillar sordin på trumpet. Och sax på det rätta sättet.

Ikväll ska jag lyssna på Van Morrison. Denna musikguru. Skivan "Poetic Champions Compose" är en av de bästa skivor som gjorts. Sant.
Lyssna på första låten: "Spanish steps" Mmm... den är helt underbar i mina öron. Speciellt när den går över i pianoklink. Då befinner man sig på en regnig gata i New York. 

Bye, bye.

För att inte tala om denna hjärteknipare! Alldeles för bitterljuvt kort.
Äntligen är den upplagd på You Tube.
Marlowe´s Theme. Den låt som alltid startade Leif "Smoke Rings" Andersons fantastiska radioprogram. "Hello there, music lovers"
Love!

Pica pica

Vi har fått den mest bedårande lilla skata här i trädgården denna sommar.
När vi äter ute under flädern tar den sig en promenad på altanen och spanar in vad som finns att skåda. Häromkvällen tog den sig en promenad in i huset!
Vi satt och åt och tänkte att den kommer väl ut igen...

Och det gjorde den ju. Lämnade ett visitkort och klev ut genom dörröppningen.
Idag kom den och satte sig på fönsterblecket precis utanför min arbetsplats. Tittade in och kollade att jag arbetade ordentligt.
Alldeles nyss skulle jag resa på mig och vem skuttade då ut igen? 
Lilla Signe som stod i dörröppningen!
En mycket nyfiken skata.
Roligt med såna personligheter.
Det vore roligt att mata henne och se hur tam hon vill bli. Undrar om man kan få skator att prata? 
När jag var ung hälsade jag på en familj som hade haft många tama kråkor under åren. Och t o m fått dem att yttra en del ord! Coolt!

Bild från Wikipedia.

En väns pappa visslade på en gråsparv häromkvällen. Den kom och ryttlade framför honom tills han satte upp sitt pekfinger. Då satte sig den lille fågeln på fingret och fick lite mat ur mannens hand!
Detta handlar om en helt vild fågel som har upptäckt fördelen att bli kompis med en vänlig människa : )
Vännen fattade ingenting. Han var skakad. 
Och kanske innerst inne rörd också.

Artyfarty

Efter en hel dags existensiell ångest (jo jo, fint ska det va´) fick jag till den här teckningen. Men det krävde god musik. Frank Sinatras "In the wee small hour of the morning". Hela skivan är underbar.

A magic Midsummers Eve

Ikväll måste jag måla. Min sons "assistent" ska få en tavla. Hon pratade om att beställa tavlor av mig idag. Little did she know att hon ska FÅ en tavla!
Sånt är lite härligt. 
Måste bara hitta den rätta musiken och stämningen så att det blir en tavla värdig denna härliga kvinna.

Dagens citat:"När man en stilla sommarnatt tycker sig höra gräshopporna spela är det kanske blixtlås." Lustigkurre där. Wolfgang Gruner.

Dagens gilla: Sommarkvällar. Ljusa som på dagen. Märkligt. Förunderligt. Härligt.

Sol i sinne

Det var en sorgesam historia, gårdagens program. Se själv, så får du se.

Idag har jag målat, skissat, slängts mellan fantasi och apati. 
La mig i solen i fem minuter för att se om det hjälpte och det gjorde det ju. Från iskall till solvarm.

Vad är midsommarafton? En vändpunkt eller en dörr till resten av sommaren? Eller kanske bara en dag då man får ha lite roligt med sina vänner.
Med tanke på hur kommande fredag framställs i medierna, weatherwise, känns en tre timmars paddling mindre attraktiv måste jag tillstå.
Jag jobbar på att minska ner avstånd från start till mål.
En 12 km åfärd kanske kan dras ner till högst det halva om vi nu ska utsättas för ishavskyla och regn? 
Jag hoppas faktiskt det.

Men mest hoppas jag förstås på sol och värme!

Väntan

Efter sex timmar på sjukhuset kändes det skönt att vara hemma igen.
På nåt sätt är sjukhus inget roligt ställe att vara på...
Men det var rätt så roligt att se sonen på lugnande medel. Lite fnissigare och flummigare än vanligt.

Ikväll tittar jag på Penthouse North, ett program om Agneta Eckemyr.
Kommer så väl ihåg en artikel jag läste om henne, i VeckoRevyn, på 70/80-talet. Då var hon fotomodell med röda läppar. Satt uppkrupen i sin säng med virkat överkast med en rosenblommig tekopp i handen. Och var bara så lyckad.
Och ibland har jag faktiskt undrat vad hon gör nu, Agneta?
Svaret får jag om en stund.

Ett antal år senare, i samma säng kan jag tro.

Kvällssolen lyser på grannens gavel. Fridfull kväll.
Dags att brygga en kopp te och krypa upp i soffan (märkte du att jag tramsar här?). Frågan är, ska jag ta en kopp te, eller ska jag vrida ur det sista ur roséboxen alternativt ta en GT? Svaret kanske kommer imorgon.

Partly Cloudy

Tystnaden har lagt sig över grannskapet.
Nyss var det mossrivaren som growlade över oss alla.
Innan dess, grannen som sågar av metallbjälkar utan att ha en metallklinga på sin vinkelslip under devisen "går det så går det". Illa låter det i alla fall.

Morgonen startade med oljudet av vår handjagare,strax följt utav grannens motorgräsklippare som i likhet med många andra går väldigt ojämnt och låter mer störande än någonsin. Det är visst något med den moderna bensinen som inte gräsklipparmotorerna gillar.

Men så plötsligt blev det tyst.
Den tystnad som brukar förebåda åska eller regn.
Och himlen är rätt fullsketen med moln, så visst ska det bli regn så småningom. Det är helt okej med mig.
Jag är så dålig på att vattna rabatterna så jag välkomnar all hjälp från ovan. 

Dagens citat:"För att få lite vackrare väder så anställdes en kosmetrolog."

Dagens gilla: Tystnaden. Kan snart inte få nog av tystnad. Utan tystnad vimlar tanken vilse.

Bara för att

Egentligen behöver jag ju inte skriva idag. No more #100. Ikväll har jag haft gäster som gick precis. Så trevligt! Har inte träffat dem på hela året, så det var på tiden om man säger.
Gott och grillat och rabarberpaj med smulpaj. Allt glutenfritt och fullt ätbart!
Soen brassade på och gjorde kvällen till en varm  dröm.
Jag är nöjd.
Nu, så långt jag orkar: andra hälften av Hypnotisören.

Klantig

Vi brukar ibland skratta lite elakt åt en mig närstående person som inte har varit den mest praktiskt lagda, alla gånger. En person som kör bilen tills den dör. En som slår på saker för att få dem att fungera. Inte kollar vad som är i vägen utan bankar på ändå, liksom.

Igår skulle jag äntligen börja måla igen. Eller åtminstone plocka plasten av målardukarna. Väldigt billiga, köpta på Harald Nyborgs, men de funkar ju!
Man ska slå in kilar i hörnen för att få duken slät, så jag satte igång och tryckte in de åtta kilarna i varsitt hörn (två kilar i varje hörn, just det). Men för att få dem att sitta ordentligt måste det till lite mer än fingerkraft så jag tog fram hammaren och bankade på...

Jäkla ful duk blev det. Med små vassa bucklor liksom. Hur korkad kan man vara? Och som om jag egentligen inte vet om det? Att man inte kan göra så. Ibland undrar jag vad min hjärna sysslar med när jag jobbar som bäst...

Kanske kan jag spackla duken och måla med mycket färg?

Nu ska jag måla en flicka till min Annika. På en annan duk. Återkommer med resultat. Måste bli färdig till nästa vecka.

Fredagens citat:"Pröva något nytt - tänk!"

Dagens gilla: Rosévin

Skollov

Oh, du äpple, så fullt av kunskap!

Nu har jag tuggat i flera år

och vägen har varit så lång och så svår.

Nä, nu får det banne mig vara nog!

Jag har fått nog av detta eviga knog!

Nu återstår bara några fnasiga rester,

så idag tar jag ut min förtjänta semester.

N

Bröd till bröder

Med en till son på glutenfritt måste jag/vi nog rycka upp oss vad det gäller brödbak. Fick ett recept av en lärare som skulle vara så himla gott, med ägg, ost och diverse fröer. Vad saknas? En matberedare. 

Har även ett recept på sötpotatispannkakor som Sanna A. bjöd på häromdagen. Och nu saknas inte sötpotatis, för det har jag köpt.
Men matberedare som sagt... tips på den bästa emottages tacksamt.Okej, kanske inte den allra dyraste. Vi fattighjon får köpa det som plånboken tillåter. Här är en bra matblogg förresten!

Imorgon, skolavslutning för den yngste. Och sen återstår fyra fritidsdagar på den skolan. Till hösten tar vi nya tag. Imorse höll jag knappt på att få upp honom. Han vill absolut inte till skolan... Då känns det jobbigt att hålla sig iskall och vänta in honom. Fick vänta till 7.45. Och då är det meningen att vi ska lämna hemmet 8.00. Kan lova att det inte riktigt gick enligt den vanliga tidplanen...
Men vad händer? Helt plötsligt har han inte krampat på tre dagar : ) Halleluja!

Opålitligt

Ojdå, det regnar.
Och jag som måste ut och cykla igen, snart.
Idag ska jag till sonens skola och få en rapport om hur dåligt det har gått detta år... 
Jag tror i alla fall att det är idag.
Det enda jag hänger denna tro på är meningen " lika bra, så har vi det gjort". Jag sa det, och då tror jag att jag hade onsdag eller torsdag att välja på, så min slutledningsförmåga säger mig att det måste vara idag.
Men, jag kan ha fel.
Men, min stolthet förbjuder mig att ringa och kolla. Jag måste ju kunna lita på mig själv nångång, eller hur?

Och ikväll blir det bokklubb!
Då det aldrig blev något sist är det nu säkert två månader sen förra gången, och vi ska fortfarande avhandla "Livbåten".
Själv läser jag då och då ur Tove Janssons "Sommarboken" för det sa en tjej till mig att göra. Och jag gör ju alltid som folk säger åt mig. Man kan faktiskt lära sig en hel del av det!

Jag har lärt mig att Tove Jansson har skrivit många bra böcker och att jag har många timmar framför mig i hennes sällskap! 
Har inte läst TJ som barn och ser fram emot alla kloka ord som hon skrev. Och fina teckningar som hon tecknade!

Doftspår

Imorse då jag var på väg hem kände jag jasmindoft i luften lite här och var. Mmm, tänkte jag och drog ett extra djupt andetag för att riktigt njuta.
Tänkte inte på att sopbilen jobbade på andra sidan gatan...
Ett andetag sura sopor var inte vad jag hade väntat mig, men det var vad jag fick.

Nej, det blir inte alltid som man förväntar sig här i livet.

Jag har själv en jättebuske jasmin, men jag blev lurad på köpet, det är inte en doftjasmin. Värdelöst!

I stan bygger de en väldig massa runt järnvägen. När jag hastade för att hinna till sjukhuset tänkte jag cykla den västra vägen till söder. Hur jag än trampade så stötte jag på patrull. Helt avstängt på den sidan av järnvägen!
Jag fick vända om och cykla genom hela staden (ja, det tog väl inte mer än fem minuter i snabb takt) för att kunna korsa järnvägen på östra sidan istället. Men då det är ca 29 grader varmt här idag, blev jag lite lätt genomblöt. Kom i tid och fick vänta 20 minuter...

Jag anstränger mig numera aldrig för att komma i tid till en doktor. Det händer aldrig att man får komma in den tid som är utsatt. Kanske ska man vara glad för det? Det kanske betyder att doktorn tar sig tid med sina patienter?
Eller sitter doktorn kanske under en buske och doftar på jasminblommor?

Citat från sjukhuset:"Doktorer har en märkvärdig förmåga att försvinna."

Textil glädje

Värmen är besvärande...
Hjärnan kokar.
Som om den inte var kokt redan innan...

Glädjande besked! Och inte en sekund för tidigt!

Handdukar med mina fåglar ska vävas upp av Ekelunden Linneväveri : )

Och om jag är riktigt optimistisk i min tolkning så kan jag så småningom titulera "mig" Kunglig Hovleverantör!
Eftersom de är det, så blir väl jag, per automatik, det också? 
Jo, men det tycker jag låter rimligt.

Tror att detta är ett av mönstren.

Undrar just vilken av kungligheterna som kommer att torka sig på den...?

Dagens citat:"Pride and conceit were the original sins of man". 

Bruce Barton
Dagens gilla: LiWi Kontorstjänst. En redig kvinna!

Jasså, jaha?

Jasså, jaha? 
Var det allt? 
100 dagar, sa du?
Oj, de gick fort och inte var det så besvärligt heller.

Många nya bloggar har jag läst och en del har jag fastnat för.
Det är kul med vänner som man inte känner, men som man känner för.

Från den 28 februari till den åttonde juni har det gått etthundra dagar. 

Den 28 februari satt sonen bredvid mig och målade. Och minsann, det gör han just nu också. Nu tjatar han om en ponny. Vi cyklade till 4H-gården idag, men ponnyn var inte där. Detta kan vi prata om länge, länge. 
Men vädret är mycket bättre utomhus än i februari!

Vi cyklade förbi en kyrka där det var lite folk. "Har det varit nåt i kyrkan idag?" undrade mannen. "Jovisst, det är visst Pingstdagen", kunde jag upplysa om.
Men den försvann visst i den nationella yran...
Hörde grannen spela en fin sommarpsalm (En vänlig grönskas dräkt) och att det lät som en predikan därefter. "Är grannen religiös?" undrade jag. 
Fick sen höra att det visst var en liten prinsessa som döptes idag. (Men det ska jag inte titta på förrän ikväll ju.)

Redan den 28 februari kunde jag upplysa er om att Majvor har namnsdag idag! Snacka om koll! Sist jag var hemma i Wallsta träffade jag Majvor, min andra arbetsgivare. (Min första hette Elvy och ägde kiosken jag började jobba i som 12-åring!) Hade inte träffat Majvor på nästan 30 år... 
Jag jobbade som kioskbiträde och senare, efter utbyggnaden blev jag korvtant. Faaan, vad man luktar efter en dag som korvtant! 
Frityros är ingen parfym jag vill rekommendera. 
Men vi hade roligt, det hade vi!
En gång trodde hon att mitt täckstift var ett läppstift och smorde på läpparna när jag inte såg på. Hjälp, så äckligt!

Och imorgon kära vänner, kommer min ekonomiska hjälpreda hit. 
Och vardagen snurrar på som vanligt.

På fredag slutar yngste sonen på sin skola och sedan, i höst ska vi påbörja ett nytt "äventyr". Ibland tycker jag mitt liv är alldeles för äventyrligt...

Dagens citat:"Just nu har jag dåligt minne och dejá vu på samma gång. Jag tror att jag har glömt det här tidigare."

Dagens gilla: Att det gick bra att blogga etthundra dagar i sträck. Kan väl lika gärna fortsätta på den stigen. Bara det doftar skog, då kan jag fortsätta länge till.

Drömspel

Jag agerade drömtydare hos en annan bloggare för några dagar sedan. 
Kändes som en rätt lätt tolkning. Drömmer du om hus så drömmer du om dig själv. Många rum, vindlande korridorer betyder väl ett rikt inre liv. Kanske lite jobbigt, komplicerat. Det är alltså dig själv som du analyserar genom dina drömmar. Coolt! (Och min drömtydning stämde).

Men jag då. Med mycket långa mellanrum drömmer jag att jag befinner mig i en jättestor kombinerad gymnastikanläggning/simhall. Med många höga omklädningsskåp med trädörrar.
Drömmen har en känsla av stress över sig. Jag måste hinna något. Och jag springer runt i alla omklädningsrummen. Vet inte vad jag letar efter just nu.
Sist jag drömde (häromnatten) var det min äldste son som simmade i bassängen (och visade sig vara jätteduktig!). Sen när jag kom dit igen var simhallen helt plötsligt kantad av väldigt branta läktare, fulla med åskådare. Jag stod högst upp och tittade ner på den minimala bassängen. Halva simbassängen var avstängd för där skulle spelas, inte vattenpolo, utan någon annan bollsport.

Så, jag går eller springer omkring i denna miljö, med många skåpsdörrar (men jag öppnar dem inte) i en känsla av stress. 

Är det mitt undermedvetna som säger åt mig att träna, eller vad?

Någon drömtydare där ute?

Minnen

Ännu en sömnlös natt i min himmelssäng.
En tonstöt som från en fotbollsmatch gjorde inte att jag sov lugnare. Sonens vänner som lanade busade till det utanför hans fönster... "Det där lät som om det var inomhus", tänkte jag, men orkade inte undersöka var ljudet kom ifrån. Sonen blev rädd i alla fall. Knasluvor.
På min tid gjorde man på sin höjd en hartsfiol! 
Jojo, det var på den gamla GODA tiden det.
På den gamla goda tiden gjorde vi även inbrott hos våra grannar en gång.

De var ju bortresta, så vad kunde vara en mer lämplig tidpunkt?
(Har jag berättat detta tidigare, det känns så).

Fem busiga små barn på en julafton.

"Ski vi giri inbritt his Tirnris?" Vi var ju inte dumma; vi talade i-sprikit (i-språket) så att ingen (mamma och pappa) skulle fatta vad vi planerade.

Vi gjorde det, vi gick runt i det lilla huset och vi läste Kalle Anka och sen kom de hem, helt oväntat!
Samtidigt som de klev in genom ytterdörren, klev vi ut genom det enda möjliga fönstret på nedervåningen. Och det vette mot vägen där deras bil stod... Jo, men visst, på den gamla goda tiden fanns det spänning i övermått. Och var det inte spännande så fixade man lite spänning själv.

En annan gång beslöt vi att krypa genom ett betongrör, under stora vägen (riksväg 83). Vi var fyra som kröp in i mörkret. Efter ett tag fick vi åla oss fram. Men när syrran till slut fastnade tyckte hon att det var läge att backa ut igen. Tur att vi inte led av klaustrofobi.

En annan gång kände min syster ett starkt behov av att sänka ner sig i ett annat betongrör. Där skulle gjutas fast en torkställning. Jobbet blev inte gjort i ett svep och då passade hon på. Det slutade med att röret fick slås sönder om jag inte missminner mig.

Det finns flera hårresande berättelser (ja, eller hur?!) men jag måste kolla om jag inte redan har skrivit om dessa. Man vill ju helst inte upprepa sig, som en gammal med dålig hågkomst.

Men om  jag jämför min barndom med mina barns barndom så måste jag säga att vi hade fan så mycket roligare! Extrem frihet under ansvar. 
Tack för det mamma och pappa!

Mina söner skulle också få samma frihet, men de vill ju inte ha den. De sitter hellre hemma och gör samma sak dag ut och dag in. Hå hå ja ja. 

Dagens citat:"If you carry your childhood with you, you never become older." Tom Stoppard

Dagens gilla: Får återkomma om det...

6+6+2(0) =14!

Nationaldag idag. 
Sjätte i sjätte plus två är fjorton. Ett mattemysterium i den högre skolan!
Många tycker att vi är dåliga på att fira denna dag. 
Ja, här firar vi inte heller så värst. Äter pizza, Sveriges nationalrätt näst efter eller före kebab. (Det blev ingen pizza för storebror igår; kön var för lång).

Många säger att det är för att Sverige inte har varit med i krig på så länge.
Kan så vara, men det känns väl lite märkligt att man ska behöva kriga för att uppskatta demokrati, yttrandefrihet, allemansrätten, frisk luft och rätten att gifta sig oberoende av vilken du gifter dig med. Med mera.
Vi kan fira stillsamt som svenskar plägar göra och känna tacksamhet att vi bor i Sverige som ändå är ett förhållandevis väldigt bra land att bo i.
Hipp, hipp, hurra!

Så, så, nu tar vi det lilla lugna.

Men, det finns många svarta fläckar som sannerligen håller oss kvar i den mörka medeltiden; åtta-årsgränsen för så kallad alternativa läkekonster är en stor fet skamfläck! Skämmes, ta mej fan!
Och de sista åtta årens elände ska vi bara inte tala om!

Dagens citat:"Tacka lampan för dess sken, men glöm inte lampfoten som står tålmodig och trofast i skuggan."  Just det. Tänk på att det inte alltid är de (händelser, förf.anm) som hörs och syns mest, som är mest värdefulla."

Dagens gilla: Att hela lilla familjen är samlad igen känns mer normalt. Mer action liksom. Började dagen redan innan jag vaknat med att drömma om att någon kissade på sig. Det var min son som strilade i sängen bredvid... 

Usikkerhet på en torsdag

Måste göra en pizzadeg.
Storsonen vill äta sin (sista?) pizza när fadren kommit hem. Då vill det till att det är smidigt för fadren att skjuta in lillsonens glutenfria pizza i ugnen, annars kan nog storsonen se sig om efter nåt gott till kvällen.
Jag skulle inte heller ställa mig och baka pizza efter fyra dagar på sjukhus och en tvåtimmars hemfärd.
Så, "bakning" anbefalles.

Har jobbat hårt med almanackan och tror jag har landat på en framsida som kanske blir bra. Återstår endast att få ett godkännande från Burde också.
Vad tror ni, kan den bli fin i butikerna år 2015?

Eller är den för plottrig eller för stor text eller, eller...?!

Dagens citat:"Ungdommens alltomfattende usikkerhet og tvil er roten til alt godt." Aksel Sandemose. På det viset är jag väldigt ungdomlig...

Dagens gilla: Att jag nog kan cykla till stan. Man ser till och med lite blå himmel mellan molnen!

Ett speciellt barn

För ett eller två år sedan var han långhårig. Förtjusande. 
Numera är han korthårig. Så korthårig som han har tålamod att låta mig klippa. 

Nu har han varit i Lund ända sen i tisdags och det känns som en hel evighet. Speciellt igår och halva dagen idag, då jag inte hörde av den gode fadern. 

Då började fantasin jobba vill jag lova. Kanske hade han trillat ur sängen igen och denna gång dött? Kanske hade han fått en sån kramp att han låg i koma? Kanske att han helt enkelt var DÖD! Och att Anders i kaoset inte kunde (eller vågade) ringa! Jösses, så man kan hitta på.

Sanningen är väl den att han inte hade lust att ringa helt enkelt. 

Inget speciellt hade hänt. Några kramper som vanligt bara. 

Den lille kommer hem imorgon kväll. Ordningen återställd.

Men imorgonkväll ska ju jag ut på stadens senaste nöjesetablissemang TAK... En flådig takterass med pool och allt. Den berömda restaurangen PM och numera även gourmethotell har öppnat för några veckor sedan. Lite after work med vännerna för att diskutera midsommarhelgens festivitas. Jag lovar, det blir inte sent.

Barnen protesterade vilt när vi föreslog något annat än paddling!

Så då blir det väl paddling i år igen då. Allt för barnen!

För två år sedan.

Dagens citat: " Det är så roligt när mammorna och papporna är med och leker. Ja, det skulle kanske inte vara så roligt om man måste leka med dom varje dag. Men när det är midsommar tycker jag att dom kan vara med." Lisa ur Bara roligt i Bullerbyn

Dagens gilla: Att jag snart är färdig med en almanacka till Burde Förlag.

Grus och vatten

Min äldste son har fått domen. Celiaki. No more gluten for you!
Faaan, va jobbigt!
Trots att vi har en son som redan äter glutenfritt kommer detta att bli mycket svårare. Den lille var fem år när vi la om kosten. Den här är tio år äldre. 
Och redan besvärlig... Men härlig!


Frågade honom vad vi skulle äta idag (försöker lägga över ansvaret på andra. Alltid när det gäller mat).
"För min del blir det väl grus och vatten" löd det dystra svaret.

Tyckte jag var rätt roligt : )

Lisbeth och Kelly

Lisbeth var så nöjd med sin Kelly-bag; känslan av att vara (nära) Grace Kelly.
Det gjorde henne ingenting alls att leva resten av livet på billig falukorv.

Jag skulle också nästan kunna köpa en Kelly-bag och leva snålt efteråt. Nästan, alltså. Och det är väl där jag skiljer mig åt från en Lisbeth.
Jag går sällan till excesser. Lever alldeles för mycket i huvudet. 
Tänker efter före. Handling - konsekvens.

Så till den milda grad att det ofta inte blir någonting alls av tanken.
Vilket kan reta en hel del som hellre agerar än reflekterar.
Vilket kan reta mig själv till vansinne och skapa en hel del självgnäll (förakt är väl ändå att ta i). Men jag vågar ju inte! Tänk om det och det och det händer?! Oh, farligt! 

Dessa tankar drabbar mig inte så ofta i vardagen utan oftare om någon utmaning dyker upp. En, som folk tror att jag klarar av och som jag borde klara av, men som jag av någon anledning känner osäkerhet inför.

Va, vad sa du? Självkänsla? 
Nej, nån sån har jag inte...
Men Lisbeth; prata med henne. Hon kan hon!

Dagens citat:"En människa kan aldrig någonsin vara tillfreds utan sitt eget gillande." Mark Twain

Dagens gilla: Alla Lisbethar i världen. Grattis till er!

Smakprat

Fatet som jag köpte på loppis i Järvsö fick agera centerpiece i lördags. 
Själv tyckte jag i alla fall att det var rart.
Medan åter andra kanske tycker att det bara ser fånigt ut.
Smak är ju något högst individuellt.
Och min smak kan fladdra från bohemisk (inte chic) till fyrtiotal, till gustavianskt, allmoge, rustikt, vitt, svart, romantiskt etc.

Något jag inte har i mitt hem är: saker från 70-talet och 80-talet. Om man då menar det färgglada 70-talet och det pastellfärgade 80-talet. Känns inte bra, helt enkelt. Kommer förhoppningsvis aldrig in i mitt hem.
Men här får ni en länk till en tjej som ÄLSKAR 70-talsestetiken. Bara namnet på bloggen säger väl en hel del... "Mysplysch och mexitegel" : )

Okej för mysplysch. På 80-talet sydde jag ett par jättefina mörkrosa plyschbyxor. Då gick jag på folkhögskola och det kändes HELT RÄTT. Skulle gärna ha dem idag också. Det bor en proggare i mig. Jag hade också under många år "Mikael Wiehe-glasögon". Jättefina! Men de var naturligtvis provocerande... Killar skrek "Kommunist!" efter mig. Jojo, det var ju 80-tal.

Men mexitegel då? Ja... jag bor i en mexitegelvilla, byggd 1970, med gillestuga och (påbörjad) bastu i källaren. Träspaljé mot trappen - check. Men den är numera halverad och vitmålad. Mörkgrönt reliefmönstrat kakel i köket - check. Mintgrönt sanitetsporslin - check. Numera återstår bara handfatet tack och lov. (Jag köpte ett vitt på IKEA som var alldeles för stort. Men det var på fyndavdelningen - och då handlar man).
Mexitegel står emot slagregn, hagelstormar och vinterkyla. Det är skitbra ur den synpunkten. Och det var väl därför det uppfanns.
För övrigt känner jag mig malplacerad.

Dagens citat:"Min smak är enkel. Jag nöjer mig alltid med det bästa." Jo, men så är det ju. Precis som Oscar Wilde är jag en enkel själ.

Dagens gilla: Tog en paus och läste lite i boken "Nordiska väsen" av Johan Egerkrans. Fantastiska bilder och underhållande läsning!

Reklam

Ohejdad reklam för Sverige. Och ett litet bilmärke på latin.

Lite fnissigt när vi känner igen oss, lite så där lagom fånigt men ändå så rätt, för det är ju svenskt. 
Men påminner det inte lite om 1950-70-talets Sverige?
Förstår varför: det var ju då Sverige blev till. Och det Sverige som jag har växt upp i, vilket känns tryggt att beskåda så här in på 2000-talet.
Jag undrar hur dagens svenska, och stolta, vanor ser ut?

Färgrike

En snabb uppryckning innan gästerna kom igår resulterade i en rätt så fin färgpalett.

Söndag

Imorgon åker min söta son till Lunds barnsjukhus för inläggning på avd 62. Där ska elektroderna monteras och sedan ska han videofilmas instängd i ett rum tills han har krampat tillräckligt för att doktorn ska kunna se vilken sorts epilepsi han har. Förutom att den numera är svårmedicinerad, alltså...
Denna gång är det inte jag som åker med utan hans pappa.
Och det kom som en riktig överraskning. För pappan. 
Jo, men det blir ju så när man är van vid att mamma alltid tar hand om allt som har med barnen att göra... (liten överdrift, men ändå med sanningen överensstämmande).

Tack AB (Sofia Roström Andersson)för lånet.

Varning: här ska jag sura lite till:
"Tar ni tåget då?" frågade sambon häromdagen. 
"Nä, VI ska inte åka någonstans, det är DU som ska åka med sonen." (Detta hade han visst valt att inte höra när jag meddelade honom detta för flera veckor sedan...)
"Men, fortsatte jag, NI får gärna ta tåget, för jag ska på ett möte på tisdag, några mil härifrån!"

Men det var visst inte något alternativ för pappan.

Så jag får väl ta nåt tåg då. Men va fan, jag är ju VAN vid att ta tåg, buss eller cykel. Sällan bil. För den är det ju någon annan som sitter i.
Och då får ju jag lite variation och spänning i mitt liv också, vilket känns helt okej...

Sköterskan i Lund lät också lite tveksam på rösten när jag sa att det var pappan som kom ner med barnet. De är nog rätt vana vid att det är mammorna som kommer. Konstigt, det där.

Dagens citat:"Att städa ditt hus medan dina barn fortfarande växer är som att skotta innan det sluta snöa." Phyllis Diller. Så sant. 
Men igår var jag tvungen att städa ändå. Vi hade vänner på besök och då måste jag sanera huset innan. Man vill ju inte skrämma bort sina vänner med ett ostädat hem!

Dagens gilla: Vaxduk -  Skyddar det vita bordet mot sonens intensiva konstnärsskap. Skurade bordet med tandkräm och bikarbonat igår. Fick nästan bort de rosa blafforna som uppstår ur färg som stänker och flyger runt omkring. Väggarna skurade jag med vatten och diskmedel. Golvet likaså. Stolsdynan får förbli stänkmålad. Snyggt!

Irriterande

Vad hände?
En dag då jag inte hann sitta vid datorn som jag brukar.
Det var liksom "inte läge".
Har du nånsin hört eller känt att din make/maka/sambo hyser ett förakt för din kärlek till det skrivna ordet? Eller kanske, irriterar sig på din tid vid Facebook eller den tid du tillbringar sittandes vid datorn överhuvudtaget? 
Helt enkelt, är SVARTSJUK på din egentid vid datorn, som för hen automatiskt innebär att du "sitter vid Facebook". Vilket ju är högst föraktligt och ett förfärligt slöseri med tid. En tid som istället kunde ha ägnats åt... hen? 
Eller vaddå?

Men om hen ägnar sig åt träääning. Då handlar det om ca 15 timmars frånvaro I VECKAN. Utanför hemmet, ICKE NÅBAR. 

Men att sitta framför datorn nån stund då och då, det är VERKLIGEN irriterande.

Tycker jag känner igen mönstret. En svartsjuka på ens sociala liv. 
Men jag tycker faktiskt att jag har rätt att ha ett socialt liv, både per dator och i verkliga livet. Och det kommer jag att fortsätta ha, så länge mina vänner vill ha mig! Fattar´u det?!