Manglad

Apropå att jag älskar känslan av manglade lakan. Och älskar tanken på jämlikhet. De går inte ihop med mindre än att jag flyttar hemifrån och skaffar mig en egen mangel. 
Hittade en del utav en längre text av vår kära Mia Skäringer på FB, där hon har en egen sida naturligtvis.
Vill med denna textstöld belysa problemet.

[...]
Jag är också helt ointresserad av att stryka. Om någon i vår familj vill ha något slätt att ha på sig får alla fälla ut strykbrädan själva. Och då är jag ändå uppväxt med en mormor som manglade lakanen efter att de hade fått torka i solen. Så mjuka mot huden och med doft från syrenbusken som ramade in baksidan där torkvindan snurrade. Hennes lakan och handduksskåp var en fröjd för både hud och öga. Helt perfekta vik och alltid fullproppat av rena stora badlakan. Visst jag rullar också ihop handdukarna och viker lakanen. Men de är skrynkliga. Och handdukarna missfärgade av blåjeans eller av någon i familjen som färgat håret. Skåpet är överfullt så hyllplanen ofta lyfter sig. Drar man ut ett lakan kommer det fem örngott som förlorat sin tvilling på köpet. Så något har gått förlorat. För jag ser det inte som min uppgift. Och ingen annan heller. Det är jämställdhetens pris. Som så mycket annat. Vi får sova på strävare lakan. Som torktumlats och i värsta fall kan lukta surt för att de inte blev helt torra. Och den sura doften skall då påminna oss om all lagrad kvinnlig bitterhet, om att jag inte alls är skapad av Adams gamla revben. Det fanns byggmaterial för mig också. Gud behövde inte ta det som blev över efter han skapat Adam. Typ bubbelplasten och nåra överblivna skruvar i lådan från Ikea.
[...]

Kanske inte allt stämmer exakt, men andemeningen är densamma.
Och jag sover numera på ganska knöliga lakan; definitivt inte manglade. 
Med en son som kissar ner sina lakan varannan dag kan man bara glömma all extravagans. Vi är numera glada att tvättmaskinen fungerar relativt väl och att avfuktaren gör sitt jobb, så vi hinner byta hans sängkläder till kvällen. Vi har tre täcken som cirkulerar i hans säng. Varje kväll som inte resulterat i ett byte är en seger! 
Men sura lakan, nä, där går gränsen. 

IKEA

IKEA-besök idag. Både butik och museum.

Butiken har ryckt upp sig och presenterar många fina interiörer. Fina svarta möbler som jag gärna skulle äga. Men idag fick det räcka med petroleumblå (ny favoritfärg) kuddöverdrag i sammet, samt en maskinbroderad kudde som vi hittade på Fyndvaruhuset för 99:- : ) (ord.pris 249:-!)

Museet var förvisso trevligt men inte överraskande fantastiskt. Älskade den första delen där de visade hur folk levde innan IKEA så att säga. Bondesamhällets möbler och tyger. Och sedan det modernare samhället efter andra världskriget. Men det var ju egentligen inte IKEA alls!

Gillade också alla stora "diabilds"visningar av svartvita bilder från förr i världen. Love it!

Väldigt många fotografier av produkter. Där hade jag nog gärna sett produkterna istället. Väggar täckta av ett rutnät av hyllor med en produkt på varje hylla. Det hade jag gillat bättre.

Kunde också konstatera att Ingvar Kamprad måste ha rökt väldigt mycket, då det stod en stank av tobak runt de möbler som han hade bidragit med. Men han fyller 91 nästa år, så det tycks inte ha skadat honom : ) En imponerande levnadshistoria. Började redan som 5-åring att sälja och köpa! Då har man nog en talang utöver det vanliga.

Svartvit dag

Förra årets bjäfs, tror jag.

Idag slog nattmörkret till redan på förmiddagen! Den väntade stormen Urd blåste visst ut ljuset. Jag gick runt och tände stearinljus lite överallt. Ösregnet slog till. Trevligt, liksom. Det gick väl en tjugo minuter, så kämpade sig solen fram! Jaha, lika bra att släcka alla ljus och ta en promenad istället för att sunka ihop här hemma. Sagt och gjort. Lång blev den. 
Yngste sonen klädde på sig och tvärvände när vi öppnade dörren. Ja, han gör så nu för tiden. Inget att haka upp sig på, det hjälper inte att tjata.
Väl hemma började det regna, hagla och sedan snöa. Äntligen lite vitt på marken! Men sen sänkte sig mörkret snabbt och jag tände ljus igen.
Så gick en dag och kom aldrig åter.
Ska sy i knappar i alla kragar jag har virkat. Fundera på vad x antal hundra flörtkulor kan kosta. Jag kom på en tävling till utställningen på Kulturnatten. Första pris blir tavlan. Kan det locka folk, månntro?

Ja, just det

Lucia

Så står hon där igen, för femte året i rad. Man kunde ju tänka sig att jag hade tecknat en ny Lucia i år, men inte då! Jag ägnar mig åt teater, rama in tavlor och försöka skriva texter till min skrivkurs istället.
Hela jag saktar in och knackar mig så sakteliga mot ett nytt år.
Energinivåerna har sakta sjunkit i höst och jag försöker, försöker få upp dem, men det verkar mycket svårt.

Jag letar överallt efter mina IKEA-akvareller! Brukar ge bort en tavla per år, till min "mamma" i USA. Men i år hittar jag dem inte! Hur frustrerande är inte det? Jag tror inte jag har givit bort alla fyra ännu, så någonstans ligger de och fnissar åt mina desperata sökningar. Och dagarna rinner bort och snart är det alldeles försent att skicka nån bild.
För att inte tala o julkorten i år!
Jösses, jag har inte ett enda på gång. 
Och blir lite tirriterad för att jag bryr mig. Andra bryr sig inte ett spår om julkort längre. Så varför jag? Jag har dragit ner på antal mycket drastiskt, men de som fortfarande skulle/ska få, ska väl åtminstone få då? 
Och eventuella julklappar... tala inte om eländet.
Näe, det här känns inte så positivt, så jag slutar med ett sjungande Glad Lucia!

Julbilder

Senaste julfyndet: silverkanna på ett annat fynd: Go-spel

Fin kastrull, tycker jag.

Lampfynd från Watt&Veke. Min kopparhörna.

Lite mässing. Sprayflaskan är min julklapp till mig själv. Tack!

Min finaste skulptur.

En bok med BARA rödvita lapptäcken!

Apelsinerna julpysslade en vän till mig.

Fina silverdosan med glasask inuti. Förmodligen till smör?

För övrigt är det inte mycket till julstämning. Vi får väl köpa gran i helgen kanske, så det händer nåt med känslorna.

NoahsArk levererar

Idag ska jag äntligen lämna över bilden till kommunen.
"Vassego´ sa I vara, här är tavlan I beställde".
Men först måste jag signera den, och det kan ju sätta nerverna i dallring.
Så mycket att jag hellre skriver ett litet inlägg.
Är jag inte lite kall om händerna? Kommer inte pennan att slinka iväg? Hur stor upplaga ska jag skriva? Har jag inte lite oregelbunden andning?!
Jag ska alltså bara hand it over till Maria, min vän, så så nervös behöver jag onekligen inte vara.

Sen trippar jag iväg till lite "glöggmys" på Löwex. Där har jag en till väninna som årligen bjuder in sina medarbetare och kunder på julpyssel. jag har dissat henne flera år i rad (pga tidsbrist), så nu vill jag verkligen dit och se hur det är.
För övrigt har jag börjat virka kragar och axelvärmare. Då tog garnet slut mitt i den kreativa processen! Måste se om jag kan hitta ett nystan till. Mina nystan har jag beställt på nätet, så det kan bli svårt att hitta ett kompletterande...
Ska också hitta nån fin knapp tänkte jag mig.
Ja, så spännande det kan vara.
På söndag tar vi oss till körkan och lyssnar på vacker körsång och orkester.
Amen!