Igår var det premiär på Stenjätten inför fullsatt salong.
Allt löpte enligt planen förutom kanonkulan som inte ville brisera. Ska jag skylla på mig själv, eftersom det är min uppgift att aptera densamma? Nej, jag skyller på materialet istället. Gummi som inte vill gå sönder t ex.
Kan väl inte jag lastas för?
Livet går vidare liksom.
Har jobbat heltid i två veckor nu, med arbetstid fram till 22 som standard. En kväll blev det 22.30. Men så länge jag har någon hemma som sköter ruljangsen så stör det mig inte det minsta. Som att ha en hemmafru på 1950-talet.
Förstår att det var gött för männen då för tiden.
Inga bekymmer för barnens väl och ve. Inga tankar på matlagning, tvätt eller städ. Bara egotrippa på jobbet: göra sitt bästa av de arbetsuppgifter som är givna. Dela skratt och matbord med goda arbetskamrater. Singelliv, liksom.
Nu har ju jag suttit hemma som en hemmafru i cirka tio år, så jag jobbar med att inte ha det minsta dåligt samvete för att jag jobbar, som min sambo har jobbat i alla år! Nu "lyckades" han ju bli sjukskriven p g a en ond axel precis när jag började jobba, så han har varit hemma 100%. Perfekt!
Lite tokigt blev det när han för första gången på åratal skulle hälsa på en kompis som opererat sig och är konvalescent i hemmet; då jag helt plötsligt skulle infinna mig på jobbet ca fyra timmar tidigare än planerat. Då fick han ställa in besöket. Men då tänkte jag i mitt stilla sinne, att "va fan gör det?" (efter att ha försökt ordna det på annat sätt). Har han inte brytt sig om att träffa sagda vän på två år så brinner det väl inte i buskarna just nu?
Nej, just det!
Sånt som känns självklart för den arbetande mannen: att han ska ha tid att träna, duscha och ta god tid på sig, samt vila ut efter en hård dag på jobbet; det är sånt jag måste lära mig nu : )
Jag är ju rätt så lättlärd, så det ska väl inte vara så svårt...
Oj, jag kom på att jag inte har lagt upp stor-Birda, eller Birdie som hon fick heta. Och jag hittade bara en bild just nu, nämligen denna. Vill du se flera får du titta på instagram: noahsark164.
Lite större än Birda blev hon allt. Inte lika söt som Birda, tycker jag, men kraftfull.
Vit lera var svårare att jobba i, inte lika mjukt som pappersleran. Men å andra sidan kunde man skära i leran när den väl hade torkat, vilket var jätteroligt! Jag kunde skära fram formen på stövlarna som var rätt svåra att få likadana (alltid lika svårt när man ska göra två likadana saker). Nu står de här hemma och visslar på fåglar.
Otroligt!
Det gick bra. Vi ställde oss i en gigantisk kö, vi mötte ledsagaren, vi åkte till Gunhild med familj, och allt gick så bra, så bra!
Och ikväll ska vi titta på Mellofestival tillsammans och hoppas att N tycker det är roligt att ha varit där och redan hört alla låtarna.
Tydligen gillade han Owe Thörnqvists låt : )
Och vi gillade Gunhild Carling. Oj, så det svängde. Alltid lika mycket ryck i benen av den musiken. Love it. Alla var där. På scenen alltså. Hela familjen, barn, barnbarn, fru med kommande barn, vänner från Skåne. Och alla spelar och dansar flera instrument. Det är bara att ta över när någon gör cirkuskonster, som de också bjuder på. Galet trevlig familj!
Tips: Carlings har en egen You Tube-kanal där de sänder live varje söndag kl 20. Man kan t o m önska låtar direkt! Så ballt!
Idag gick jag ut med katten. Satte honom i det "övre landet" och passade då på att resa upp den liggande julgranen som vi satte ut efter väl förrättat värv.
Flera timmar senare råkade jag känna i mitt hår och kände då en klump som satt fast i håret! Kåda. Kåda i håret! Hur festligt är inte det?
Har inte haft tid att ta hand om det och jag vet inte hur man får bort kåda heller. Jag som skulle blitt lite ljusare i håret denna helg, men det får nog vänta tills kådan har gått sin väg.
Istället för ett dagligt inlägg blev det visst ett inlägg i månaden, nästan.
Röran här hemma är extremt kreativ, eller åtminstone sprungen ur kreativ verksamhet. Kartonger till beställda ramar, bubbelplast, silkespapper, mer Noahpapper. Utställningen blev en "huge success" för att citera Gudrun Carling som jag just nu värmer upp med.
Och nu, rekvisitalistor och fotografier från pjäsen "Stenjätten" som jag ska jobba med i vår. (Ett grovt tillyxat folklustspel om livet bland Blekinges och Smålands allmoge så som det berättats för en upplänning).
Mitt jobb kommer att bestå av ordning och reda! Kan ju kännas motsägelsefullt med tanke på röran här hemma...
Jag ska hjälpa till och förbereda pjäsens alla grejer som ska vara med i åtta olika "scener". Och städa scenen och tvätta kläder nedstänkta med blod. En riktig städerska alltså.
Har varit med i två dagar då ensemblen har spelat upp alla scenerna med kostym på för första gången. Men utan blod och andra vätskor.
Jag har just nu inte mycket koll på vilka grejer som hör till vilken scen.
Detta ska bli intressant att lära mig.
Och ikväll ska jag och sambon (!!!) gå på The Carling Family och digga jazz. Okänt och osäkert om Gunhild är med. Yngsta sonen skulle med ända tills han blev medbjuden på Mellofestival istället. Inget vi skulle tänka oss att ta med honom på men om ledsagaren vill det så är det bara "Vassego´" som gäller, och att hålla tummarna riktigt hårt!
Igår började helgen med en fruktansvärd huvudvärk och en svullen körtel på ena sidan av halsen (ja, jag kommer inte ihåg vilken). Gick till motattack med silvervatten, samt varm citronsaft och senare på kvällen örtsprit blandat med silvervatten. Kanske lite starkt för jag mådde så pyton att jag fick inta sängläge redan kl 21.30 (efter att dessutom slängt i mig en 655 mg Alvedon!)
Skillnaden mellan att må bra och inte må bra är så himlavid att mitt medlidande med de som inte mår bra steg många grader där jag låg och mådde illa.
Och så fort det går att önska att man slapp må så dåligt...
Somnade i en pust av alkohol. Sov som en stock och vaknade i morse med en lätt huvudvärk... som ligger och påminner mig om att den när som helst kan anfalla igen. Men jag är fast besluten (jo jo, lätt att säga) att inte besegras av eventuella bakterier.
Idag är det istället sambon som har huvudvärk. Och det vet man ju hur män brukar må då. Så det blev en inställd middag ikväll. Vi får roa oss med lutfisk i hemmet istället. Denna paradrätt, så god att man gärna äter den på en lördag också!
Igår gnetade jag ihop en bild också, och en detalj ur den bilden ser du här.
 |
| Ladan av NoahsArk |
I morse kletade jag också på ett förkläde på min skulptur. Men vit lera är inte alls lika lättarbetat som papperslera och resultatet blir inte lika bra som jag hade inbillat mig... Imorgon ska jag bygga en kofta.
Julgranen lyser fortfarande i stugan, men jag tycker synd om den för numera lägger man inte märke till den lika mycket som i början. Det är bara sonen som brukar sitta och tindra framför den.
Vi äter risgrynsgröt till lunch och lutfisk till middag. Och lunchen äts nu av vissa sent vakna individer, kl 16.15... Denna familj är inte helt som den ska.
Läste just en bloggpost där kvinnan berättar om alla idéer hon har för 2017.
Hon skapar i tyg: fåglar, dockor, svampar etc. Ganska trevliga saker, men som jag ser det inget extraordinärt. Det slår mig (hårt) att det där har ju jag också gjort, fast för 10-15 år sedan. Och inte gjorde jag nåt väsen av de dockorna.
Hon gör då "kit" som kunderna kan köpa. Och tydligen handlar folk också!
Det är väl där jag har helt fel tänk: om jag ser något som ser intressant ut, så försöker jag ofta göra det själv istället för att köpa. Men jag bör nog lära mig att alla inte är som jag? Det kanske är ganska så ovanligt (nåja) att vara kreativ? Vilja göra själv för att se om jag kan.
Och det där med att berätta om vad man håller på med... där skulle jag behöva många timmars övertalning och förklaring vad det är som är så intressant med vad jag gör : /
Men okej då. Nu ska jag berätta vad jag gör just nu.
Förutom alla idéer (mohahaha) för 2017 som surrar runt i huvudet, så har jag precis tecknat på datorn. Fem bilder till en kyrklig bok. Symboler kan man säga. Enkla linjer ska det vara, men ändå tolkningsbara. Och som en extra svårighet ska varje bild kunna kopplas ihop till en vågrät linje.
För övrigt har jag beställt och fått hem tre kilo vit lera. Pappersleran var slut på Panduro (och extremt dyr), så nu ska jag jobba i vanlig vit lera. Kan bli intressant. Har ingen aning om det är annorlunda jämfört med papperslera.
Av dessa tre kilo lera ska jag skulptera en ca 50 cm Birda! Hur kul kan inte det bli? Hon ska vara med på utställningen den 28 januari är det tänkt. Hur snart är inte det?! Äh, jag orkar inte stressa upp mig. Det funkar aldrig. Lugn och fin, så kommer allt att ordna sig till det bästa. Hav tillit.
Jag ska också hinna måla två grenar som jag var ut i naturen och hämtade häromdagen. De var redan nedsågade, så ingen åverkan på träd gjordes av min hand. Måste eventuellt köpa väggfärg till detta.
Funderar på flörtkulor, pappershus och ett stängsel i papper också.
Under tiden gör jag nya bilder som eventuellt får vara med på utställningen.
Och funderar på om jag ska trycka upp fler motiv som vykort.
Korrekturläser almanackor.
Tänker på att samtidigt som det är jobbigt att laga mat och styra upp fyra dagar ensam, så är det också väldigt skönt att göra det själv...
Nya vanor: i tre hela dagar har jag promenerat! Och jag känner att jag snart måste ut igen. Trots att vädret är disigt, töigt och grått. Vore på tiden att skaffa mig en sund vana åtminstone.
Funderar också på att jag nästan har anmält mig till en till skrivarkurs med start i april. Har jag det rätta suget för att skriva en hel bok? I så fall bör jag genast sätta igång med en till ny vana: morgonskrivning. Att skriva något innan jag gör någonting annat, bara för att få igång hjärnan.
Nu har jag skrivit något idag. Nu ska jag klura på hur stommen ska byggas till Birda. Här får du se hur hon ska se ut: bara mycket större.
Jag kommer inte att vaccinera mig överhuvudtaget, med tanke på allt skit de lägger i vaccinen. För att inte tala om de "misstag" och "olyckshändelser" som har drabbat de som tagit svininfluensasprutan Pandemrix och Gardasil.
Men jag skulle ALDRIG, ALDRIG gå och ta vaccinspruta på ett företag som gör reklam i radion, där en vuxen man pratar på nåt j-la tillgjort sätt och säger åt en att vända sig till Vaxiluskerna!
Vilka vänder de sig? Barn, eller?!
- Hallå, mamma/pappa, jag vill ta vaccinsprutan, Nu! NU! Jag viiillll!
Är det den scenen de ser framför sig, "reklammakarna"?
Idioter.
 |
| Jag vill! Jag vill! |
