Nytt jobb

Och vips så var jag mitt i jobbet som sufflör.
Började igår med en nätt arbetsdag till kl 21. I och för sig började den inte förrän 14 på dagen. Ett intressant jobb på det hela taget, för att citera Ture Sventon, på ett ungefär. Man får en inblick i hur man kan göra en scen på många olika sätt, man får skratta åt ett antal avvikelser från manus - avsiktliga och oavsiktliga, härliga dialektbyten bara för att man blir så trött till kvällen eller för att man vill testa om det passar.
Och där sitter jag och försöker göra mig nyttig...

Ja men tjenare! Här kommer jag och vill vara duktig!

Slänger in en replik, rättar till en ordföljd ibland. Inte alltid så lätt att veta när man ska lägga sig i. Ibland kan ju konstpauserna bli väääldigt långa. Vem vet när det är läge att pipa till? Fick även läsa mot en skådis som hade många långa konstiga meningar. Inte lätt att komma ihåg alla orden då.
Imorgon är det pressvisning av höstens egenproducerade pjäser, så då får jag ta mig dit och kolla in utbudet, för att ha lite koll inför biljettsälj och dylikt.
Jag har ännu ett intressant jobb som jag ska göra några timmar om några veckor: ljusmannnekäng. Låter nästan som Lucia, men då är det inte jag som skiner.

La vie en rose

Oj, oj så spännande!
Mitt liv alltså. Nya saker händer varje dag. (Konstigt).
Idag t ex fyller jag år. Hur spännande är inte det?! (Not).
I morse sa min yngste son, som av en outgrundlig anledning (eller inte?: han hade blivit lovad äppelkaka till frukost) satt vid frukostbordet innan mig: "Jag skulle säga grattis idag".
"Jaha - är det någon i din klass som fyller år idag?" svarade jag, med noll tanke på att det kunde vara mig han skulle gratulera (sufflerad av sin pappa).

Och apropå sufflera. Kan bli ett till jobb i mitt digra CV!
Hoppas få repsufflera på teatern i september och inte vet jag hur länge man behövs, men hallå, jag ställer upp så länge det behövs! Vilket toppenjobb!

Och inte nog med det: jag anmälde mig just till en skrivarkurs på distans!
Hade gärna åkt en vecka till Frankrike i höst, men jag behövs ju här hemma: sufflösjobb och sånt ni vet, så distans får det bli så länge.

Flow. Jag ska lära mig flow i mitt skrivande. 
Ville gå en vanlig skrivarkurs (utan flow?) men den var fullbokad.
Igår hade jag ingen aning om att dessa kurser fanns ö h t, så jag är så taggad inför detta. Kanske drar jag till Frankrike nästa år...

Oh, la la, ce'st la vie en rose.

Joni Mitchell - Both Sides Now

Men det blir väl inte så mycket bättre ikväll?!

Kommer du ihåg scenen i Love Actually, när Emma Thompson kommer på att hennes make är otrogen, på självaste juldagen. 

Oooh, så sorgligt!

grace anchor

Klicka på bilden för att se nära, nära.

Titta! Ringarna jag köpte från Salt Spring Island i Canada har anlänt.
Äääär de inte fina, så säg?!
Den i enbart silver är något större så den kan jag ha på pekfingret om jag skulle vilja det en vacker dag. Den fanns inte i rätt storlek, s a s, men den sitter fint på fingret ändå. Och sådär otroligt sköna rundade inuti. 
Suveränt fina, tycker jag!
Tack för det Stephen Clement på grace anchor. com

Det kan hända att jag har köpt vigselringar. Deras instagramkonto och hemsida består av endast bröllopsfoton : D

Kreativitet

Clothogancho

En überkreativ kvinna som handarbetar fram de mest fantastiska kreationer.   Gå och se på hennes hemsida, eller på Pinterest. 

Clothogancho. Konstigt ord, svårt att memorera, men nu tror jag att det sitter.

 Själv är jag glad att denna bild uppskattas av en golfspelande kille i Skåne!

Ja, vi gör allt vi kan för att glädja vår omvärld.

Fläderbär

 Favorittidningen Lantliv

Igår gjorde jag fläderbärskapris. Inspirerad av Lantlivs egna "bonderedaktör" Petra Aschberg plockade jag ett antal klasar av de omogna fläderbären, repade dem från skaften och kokade tillsammans med en ättikslag.
Men, jag vet inte... lagen kokade nästan bort och bären såg lite mosiga ut.
Så jag googlade på fler recept, och det fanns ju ett otal andra varianter på dessa kapris. 
Så jag lägger inte ut något recept här, då jag inte har en aning om slutresultatet. Några dagar ska de väl få vila sig i form innan jag testar dem.

Sen, när fläderbären har blivit blåsvarta... då ska jag koka saft och/eller göra tinktur av dem. På sista tiden har jag shoppat loss (oj, nu igen) på bokhandlarna. Häxans trädgård, Lisens gröna värld, Hälsa ur Guds apotek, Den helande naturen, plus att jag har ett antal böcker om medicinalväxter som min mamma hade köpt i sin tur. 
Jag vill bli en örthäxa! Jag vill använda det som gives gratis i naturen för att bota eller bättra mig själv och de som behöver.
Efter att ha läst Hälsa ur Guds apotek, köpte jag raskt äkta svenskdroppar. 
De sägs bota ALLT ( t o m dövhet!), så nu dricker jag dessa fantastiska droppar morgon och kväll (om jag kommer ihåg: kom just på att jag glömt det idag).

Och mitt i min önskan att äta mer vegetariskt och nyttigt ffa, så åt jag en pizza igår. Med kött och bearnaisesås. Jag säger bara det; gott som fan, men fan vad dålig jag är i kistan idag! Så, svenskdroppar får det bli. Ett mycket bra medikament för matsmältning!

TDAC

Det finns en trevlig sida på nätet som heter theydrawandcook.
Du, jag, vem som helst, illustrerar ett recept. Lätt som en plätt!
Du kan ha turen att bli publicerad, både på nätet och i böcker som de tillverkar och ger ut!
Men så trevligt, tänkte jag för några år sedan och började grubbla på vilket recept jag skulle illustrera.
Då jag hatar, haaatar, att laga mat och frågan "vad ska vi äta idag?" får det att krypa i skinnet är inte mat något som glimrar och inspirerar mig.
Men, skam den som ger sig. Någon god mat finns det väl att teckna av?
Ja, det gör det!

 En selleripaj. Skissen är färdig, nu ska jag teckna den med tusch och kanske måste jag färglägga den? Jag gillar ju svartvitt... men alla recept är ju vanligen så färgglada. Kanske kan det då vara svartvitt och möjligen EN färg som kommer att bli inträdesbiljetten till theydrawandcook?!
Innan bilden är färdig kanske du vill prova pajen? Trots att den har selleri i sig kan man inte påstå att den smakar selleri. Den är helt enkelt bara GOD!

Selleripaj

Du får själv öka på ingredienserna efter tycke och smak. Det här receptet ser det ut att vara väldigt lite i. Men det är ursprungsreceptet, så...

Skiva upp en stjälk blekselleri/bladselleri
Skiva en purjolök
Mjuka upp dem i stekpanna, men bränn inte!
Om du använder grönsaksbuljong, släng i en sådan.
Vi tar lite vatten och kryddor och fett. Går precis lika bra.
Låt allt bli mjukt.

Rör ihop 1 burk crème fraiche
        ca 2 dl riven ost
            1 krm paprikapulver och pepparmix (svartpeppar, typ)
i en bunke. Och rör ner grönsakerna i smeten.

Pajdeg: 4 dl vetemjöl (el. hälften grahamsmjöl)
       ca 100 gr smör (originalrecept 200 g, men det blir SÅ fett!)
           ½ dl kallt vatten

Släng ut pajdegen i en form, ca 24 ¤cm och släng i "kletet"
och så skjuts in i ugnen på 200 grader Celsius i ca 20 minuter.

Massor med sallad till. Mycket gott!

Timmerhus

Hamnade på en sida för irländska timmerhus. The Little Log House Company. De ser ut som sagohus och är ca 30 kvm. Väldigt rara, men kanske lite för sagoaktiga? De kan även bygga i Sverige om man skulle känna sig sugen på det. Finns även i större storlekar.

Väldigt fint litet hus!

Men så kom jag att tänka på att Sverige är rätt så tätt på skog och timmer så varför inte se efter vad som erbjuds på svenska marknaden? 
Gick in på bilder direkt.
Tyckte de flesta såg rätt trista och svenska och normala ut... men så hittade jag en bild som tilltalade mig och hamnade på en sida där företaget ligger i självaste Ljusdal, Hälsingland! Timmerblock! Känns ju trevligt då jag vistas i Järvsö lite då och då (2 mil söder om Ljusdal).
Och de bygger små hälsingegårdar! Så fint!

Jojo, vissa bor fint.

Älskar omålade timmerhus i vinterdräkt!

Om timmerhus roar dig, och små timmerhus ännu mer, och kanske med en sagobokstwist, så googla vetja! Small loghouses, fairytale, så får du upp mycket ögongodis : )
Hade jag inte suttit här hade jag gärna lärt mig hus man bygger ett timmerhus!
Det är ju i princip som plockepinn, fast tvärtom. Ordning  och reda och den ena pinnen på den andra.
Ett friskt hus. Gud så det lockar!

Virksugen

Igår kom garnet som jag beställt i min naiva tro att jag ska virka en pläd/filt!
African flower heter den berömda och populära "mormorsrutan" som jag ärnar virka en hel drös av!
Alltid svårt med färger tycker jag, men det ska vara många och det måste finnas kontrast mellan färgerna. 
Och svårt att beställa på nätet. En del av färgerna motsvarade inte riktigt förväntningarna.
Vi har en yttepytteliten garnaffär i stan (egentligen säljer de ju symaskiner och knappar och band) där jag hittade i mitt tycke dyra nystan i färger som kanske kan användas också, så det blir lite fart i filten.
Här nedan kan du skåda hur det skulle kunna bli om jag hade exakt samma färger : )

"Stay tuned" som vi säger i etern: nån gång innan året är slut bör jag ha virkat den första rutan!

Kontaktproblem

Teknik är underbart, men när det inte fungerar, då är det inte lika underbart.
Ja, det där har man ju aldrig läst eller hört förut...

Jag skulle skypa med en läkare idag, men det fungerade inte alls.
Kollar, efter att ha frågat på världens bästa uppslagsbok, The Facebook, på bredbandskolle.se, men där säger man att min uppkoppling är så bra så.
Jaha, vad gör man då?
Har installerat senaste skype-modellen, så det är inte det som fallerar heller.
Jävlans irriterande.

Man skulle kunna ta det per telefon kan man tycka, men läkaren har nog ingen mobil verkar det som. Och ingen telefon vid sin dator. Och datorn behöver han under samtalet med mig. Tycker det är lite charmigt faktiskt.

Kommer ihåg när vi envisades med att använda bakelittelefonen från 1932 ända in på 2000-talet. Men till slut gick det inte att använda den för att ringa till en myndighet eller officiell institution, då man alltid måste trycka ett val.
Det var ju väldigt besvärligt på en sådan fin gammal telefon.

Vilket påminner mig om 7-åringen som fullständigt förvirrad frågade hur man skulle göra för att ringa på vår telefon : ) 
Stackars tekniknördar, har ingen koll på det manuella! 

Med hängslen och livrem i livet

Kom ihåg att lägga en frottéhandduk över dina axlar för att på så sätt fånga upp fallande hårstrån. Så att de inte hamnar på golvet. 

Viktigt:jag måste lära mig att mäta upp biltvättmedel exakt som det står på flaskan och med ett litermått till vattnet så att det blir rätt proportioner. 
När jag ska städa min cykel. Eftersom den ska till cykelhandlaren för en översikt. Man vill ju inte lämna ifrån sig en smutsig cykel!!!
Men den där sanden som jag cyklade i den har fullständigt förstört framdäcket! Jag får inte bort den. Usch!
Och handbromsen som jag aldrig någonsin använt, den får de väl skruva till så att den fungerar. Det känns viktigt.
Jajamensan, cykeln är över 20 år i år och jag har den alltid instängd om natten. Alltid! 
Jag vet hur man får saker att leva länge jag.

Det är också därför jag har en finfin hemmasydd liten påse från det glada 70-talet där jag stoppar mina mjuka gummiträskor för de tillfällen då jag åker någonstans och ska göra utomhussysslor. När jag är inomhus har jag självklart ett par andra tofflor. Självklart!
Alltid dubbla plastpåsar. Alltid! Plastpåsar är inte att lita på, det vet väl alla?
Jag tvättar alltid samma dag i veckan, jag kliver alltid upp i svinottan när jag ska tvätta, andra morgnar drar jag mig till 06.30. 
Jag går till frissan var 6:e vecka oavsett om det behövs eller ej.
Jag frostar ur frysen varannan månad, det går inte annars!
Jag städar minst en gång i veckan och håller en oklanderlig ordning på mina ägodelar. Och rensar ut en gång i månaden och gör mig av med gamla prylar och papper. Men vågar inte slänga papper med personliga uppgifter!
Inte ens efter döda personer. Inte ens om jag river sönder papperen i små, små bitar. Aldrig!

Jag lägger aldrig på ett brev på postlådan på kvällstid, för då vet man ju inte vad som kan hända under natten! Nehej, verkligen inte!
Så mycket farliga ungdomar som är ute på kvällar och nätter.
Cyklar hem efter mörkrets inbrott? Skulle aldrig falla mig in!
Varje dag bäddar jag min säng. Slätar till överkastet till perfektion och lägger på kuddarna och extrafilten precis som de ska vara. Alltid, oavsett vad som hänt här i världen. Allt ska vara som det alltid har varit, stå där det har stått och inte hålla på och ändra sig!

Personen på bilden har ingenting med texten att göra.

Om jag känner mig trygg?
Nej, oh nej! 
Så mycket otäckt som händer i världen, det är ju inte klokt! 
Men de flesta olyckor sker ju ändå i hemmet.
Och jag gör då allt jag kan för att ingenting oförutsett ska drabba mig!

Vardag

Så hade dagen kommit. Dagen då sommarlovet var slut för en del av familjen.
Solen sken, men som tur var doldes den även bakom rikliga mängder moln. 
Och som krydda på moset blåste det närmast orkan. 
Det underlättade kanske turen till jobbet kl 13.30.
Återigen fick jag ankra studsmattan vid flädern för att den inte skulle lätta och slå sönder kreti och pleti.
I ett ovanligt energiskt anfall rensade jag sedan landen på gamla vissna blomster och fröställningar samt dessa otaliga rosenskott som definitivt hotar att ta över hela blomsterlandet. I år har jag knappt sneglat åt rabatterna.
Jag är så evinnerligt trött på dem. Otacksam är jag.

Foto taget av kdeckare.blogspot.com

Färdig med detta (så färdig man nu blir) lyste solen fortfarande skönt, så det blev läsning på altanen. Som en fin kontrast till sommaren läser jag Staden sover av Maria Lang. Den utspelar sig under iskalla februari och som vanligt är det miljöskildringarna som är behållningen.
Inte så ofta man läser böcker som utspelar sig i vinterkyla? Eller åtminstone sällan, som beskriver kylan och snön så att till och med jag längtar till snön.
Men det är något speciellt med vintern 1970. Kortkort vit päls till lårhöga vita stövlar. Låter det snyggt?
Visste du att människorna i Maria Langs böcker för det mesta är brunögda och svarthåriga och klädda i gult? Nu har jag plöjt ett antal böcker i sommar och det blir väldigt uppenbart. Ibland kan hon chocka med att nåt går i grönt, men jag tror aldrig jag har läst att någon är klädd i rött eller blått. 

Men hennes böcker får mig ständigt att vilja åka till Nora och bese Bergslagen och Värmland, Rottneros och diverse småorter. Rämen till exempel, vem visste var det låg? Jag fick ta fram kartboken och orientera mig i värmlandsskogera!

Ikväll ska jag titta på ett läkarprogram om en 16-åring som lider av svårbehandlad epilepsi. Inget nöje, men kanske upplysande? Vi håller på att avsluta en medicin och hela proceduren tar fem månader! I oktober ska vi vara av med den. Och under tiden håller vi tummarna för att inget går fel.
Vi njuter av över två års anfallsfrihet och hoppas att vi aldrig behöver återstifta bekantskapen med denna djävulska åkomma. (Ett ton peppar).

Sommarbarn

En i stort sett sann historia från det glada 70-talet. Krönika nummer tre.

SOMMARBARN

Fem barn i åldern 5 – 12 år försvunna!

Sommarlovet hade pågått i två veckor och fyra dagar.

Det var när mamman skulle ropa in sina barn till middag, och de inte kom, som hon satte på sig gummistövlarna för att ge sig ut på barnjakt. I hennes värld var fem försvunna barn inte värre än ett myggbett, men nu skulle maten kallna om hon inte hittade syskonen fort som tusan.

Hon satte näsan i vädret, spärrade ut näsborrarna och vädrade i luften som en spårhund satt på ”sök”. Händerna i midjan och ett bestämt drag kring munnen.

Hade de gått ner till dammen vid sågverket igen? Häromkvällen, då hon insett att de två yngsta, som inte kunde simma, sprang omkring på dammens bryggsystem samtidigt som de större barnen roade sig med att jumpa på timmerstockar! - då hade det darrat till i bröstet för en sekund.

Men, de hade ju varit där sen sommarlovets första kväll utan tillbud, så hon beslöt sig för att lita på dem i fortsättningen också. Lukten av terpentin fick man väl stå ut med, tänkte hon trött.

Skogen då? Där hade hon genast gått ner sig i träsket som omgav barnens koja medan barnen visste precis var de skulle sätta fötterna. Och gungflyn... herregud, det var ju livsfarligt! Men det hade hon å andra sidan sagt till dem. På skarpen.

Järnvägen? Där fick de verkligen inte vara! Spåren löpte förbi sågverket och dammen.

(Vad hon inte visste var att vid sågen brukade barnen åka vagn på räls, klättra på transportband och hoppa i den enorma högen med sågspån. En kväll lekte barnen kurragömma och i sin iver att gömma sig smart hoppade lillebror in i en dörröppning och föll rakt nerför en lång stentrappa. Han bet ihop och hittades sist. En stolt femåring haltade hem).

Uppe på taket? De äldre barnen hade klättrat upp med två besökande barn på taket, minst 12 meter ovanför marken. Jesses, det hade inte varit populärt. Hur förklarar man på bästa att det är svårt att hålla koll på fem barn fulla av äventyrslusta?

Kvällen var ljuvlig, en riktig sommarkväll som gjord för bad. Hon tog cykeln och skulle precis trampa iväg då hon hörde dova ljud komma från diket vid vägen. Där, ur en vägtrumma, inte större än att ett (eller fem) barn kunde åla sig in, kom nu yngsta barnet ut med fötterna före, och efter honom kom fyra till.

Mamman väntade tills det sista barnet var ute innan hon frågade om de var hungriga, kanske?

Självklart hade barnen velat undersöka vägen som familjens katt brukade använda när den behövde korsa vägen.

Ingen hade fastnat under vägen. Allt väl.

Hungriga? Javisst, mamma!

Sommarknog vs. sommarskog

Tiden går fort, snart är sommaren här.

Varje dag hon öppnade ögonen tittade hon ut genom fönstret och sökte med blicken efter sommaren.

Nätterna gick fort, det var sant, men sommaren den dröjde.

Ena dagen var det soligt och varmt och hoppet steg i hennes bröst.

Nästa dag ven vinden iskall runt hennes ben där hon satt och väntade.

Regnen kom i skurar och när molnen skingrats sken solen en kort stund innan molnen åter dolde den, himlen svartnade och... hagel piskade gräsmattan!

Snart är sommaren ändå här. Hon kunde ju själv se blommor i rabatten, feta knoppar på syrenen, gräset som börjat växa. Men värmen då?

Så, en morgon tittade hon ut genom fönstret och såg. Hon såg sommaren!

Sommaren hade faktiskt kommit, och den här gången var den här på riktigt.

”Välkommen”, viskade hon och kände glädjen fylla sitt vindpinade bröst.

*

Varje gång hon satte sig i sin solstol för att njuta av att sommaren äntligen hade kommit, började hon grubbla över allt som måste göras: gödsla i grönsaksland, vattna blommor, rensa rabatter, klippa häcken, ansa buskar och så vidare i all oändlighet, kändes det som. Och detta var bara det som måste göras utomhus. Inomhus fick det faktiskt se ut som det gjorde.

Hon satt i max en kvart innan tvånget att göra nytta i trädgården fick henne att resa sig igen.

*

Den enda fågelsång som hördes var skatornas kraxande, luften dallrade över het asfalt, ryggen sved där hon stod böjd i rabatten och blommorna ropade hela tiden på vatten. Ibland kände hon sig lite stressad rent utav, hur skulle hon hinna med alla rabatter hon skapat? Alla blommor som fröat av sig och spridit sig till ställen där hon inte alls ville ha dem. Litet grann kunde den allt störa, den där växtkraften som inte gick att kontrollera.

Till slut, efter femton år, insåg hon att hon faktiskt inte gillade att påta i trädgården. Inte gillade gräsmattor och rabatter. Hon älskade sommaren, men inte allt arbete som sommaren bar med sig för den som ägde en trädgård.

Nog nu, tänkte hon, sålde huset och köpte sig en stuga i skogen, där tallarna växte höga runt huset och den vita mossan knastrade under hennes stövlar när somrarna var torra, och kippade blött när regnet vräkte ner. För det hände faktiskt att det gjorde det, och det kunde till och med hagla utan att hon bekymrade sig det minsta om några växters väl och ve. Nu bodde hon i skogen och den skötte sig alldeles själv.

- Välkommen älskade sommar, sa hon varje år när den äntligen kom.

Sen satte hon sig ner och njöt.

Det här var en annan av de texter jag skickade till Smålandsposten. Jag hoppades att de inte skulle välja den för jag tycker den är alldeles för "söt".

Vad tycker du?

Summer camp, part II

En natt och en dag gick det, sen rev han ur sängkläderna och ville hem!
Stackars barn. Han lyckades förklara att det var jobbigt med alla barn (9 st).
Vi hämtade honom kl 17 och han somnade och sov gott inatt.
I morse körde vi ut honom igen, vid 10.30 - en lämpligare tid för vår morgontrötte son (att väcka honom kl 08 var visst inte lätt och sen somnade han på soffan innan frukost : )
Nu har vi gått på helspänn hela dagen. När ringer de, liksom.
Men i eftermiddag vankas varmt bad i tunna och tacos, så jag tror han håller ut.
Men karaoke är inte hans grej, så då får vi nog hämta hem honom vid 19-tiden. Och imorgon är lägret slut vid 13.30 : )
Några timmar lugn och ro har vi faktiskt fått, så jag kan inte klaga.

Hann klippa ner hela lavendel"häcken" och läsa fyra almanackor.
Toppen!

Summer camp

Ute blåser sommarvind, göken gal i högan lind.
Fast det där sista, det hör inte jag i så´na fall.
Igår lämnade vi av vår yngste son på ett trenättersläger två kilometer härifrån!
Så länge har han inte varit själv hemifrån någonsin.
Jag hoppas verkligen att han gillar´t. (Vi är i extas..)
Vi tänkte för en gångs skull vara ute i god tid så att han inte skulle behöva komma sist då alla andra redan anlänt. Planerade att vara där ca 15 minuter före utsatt tid.
När vi skulle åka saknade han foppatofflor på fötterna och han kan/vill aldrig svara på var de kan vara, så vi gick runt överallt i huset och överallt i trädgården. Men icke. Då kom sambon på att sonen hade gått ut sent igår, och då han tidigare på kvällen på en promenad hade hivat en toffla in i en trädgård, så antog vi att han kanske gjort samma grej igen. 
Därmed ansåg vi att tofflorna var försvunna och han fick åka dit barfota!
Vi kom dit två minuter innan utsatt tid... men vi var inte de sista att anlända, tack o lov.
Sonen valde att sätta på sig fina gula stövlarna som vi köpte förra året, men innan vi åkte ville han ta av dem. De satt som berget! Alldeles för små!
Då, förra året passade strl. 38, idag behöver han strl 41!

Tydligen bara 600:- Ett fynd!

Vi kände oss som prima föräldrar som varken hade tofflor eller stövlar till vår kära son...
Vi fick sen fara affärer runt och söka efter nya tofflor (jag hatar de där plastskorna, fulla med kemikalier!), vilket gick rätt snabbt, men stövlar var betydligt svårare, om man nu inte vill lägga 600 spänn på något som används en gång och sedan är urväxta.
Vi beslöt oss för att stövlar är ett onödigt plagg. Vi hoppas på ytterst lite nederbörd under dessa tre dagar!
Och öser det ner vill de väl vara inne?  eller så får vi ta en snabb tur till skoaffären som hade ett par för 400:- 

Det är augusti och genast är nätterna svinkalla och de svarta molnen hotar därborta, samtidigt som solen värmer gott. 
Nu ska jag ta ett bad! Sen börja jobba och sen kanske vi tar en tur i blåbärsskogen. 

PS. På kvällen, nere i TV-soffan. Jag reser mig upp och vad ser jag då? Foppa-tofflorna, mitt på mattan nedanför sofforna. Fullt synliga. Sambon påstår att han minsann har legat på knä och kikat, men det vete fan...

Ekan

För dig som inte är Pluskund på Smålandsposten bjuder jag härmed på en gratisflukt på min text som finns att läsa i dagens tidning. 
Jag skickade in tre texter och den här var den jag trodde de skulle välja sist! 
Inte någon lättsinnig sommarflört, om man så säger.
Håll till godo!

EKAN

En sommarmorgon kliver hon upp ur sängen och går ut.

Nere vid bryggan ligger den grönmålade ekan blickstilla. Som om den väntar på något.

Med en sökande blick över det glittrande vattnet lösgör hon båten från bryggans pålar, kliver i och sätter sig. Förväntansfull och rak i ryggen.

I en säng ligger en man och sover. Ingen soluppgång kan få honom att kliva upp innan han vaknar av sig själv. Hans bästa tillstånd är sömnen. Då finns han inte. Inte heller hans problem eller människorna runt omkring som, ärligt talat, är upphovet till hans problem. Att sova skänker frid i själen, även om han inte uppfattar friden eftersom han sover som en medvetslös, och drömmer gör han aldrig.

En fluga försöker ta sig ut genom sängkammarfönstret. Surrar ilsket och puttar med ryggen mot den solvarma rutan men utan resultat. Den har länge surrat i ansiktet på den sovande människan, men det har bara resulterat i lojt viftande händer. Instängd i ett syrefattigt rum lägger den sig desperat på ryggen och surrar runt, runt, runt.

Bild:Samuel Lindskog, Örebro läns museum. DigitaltMuseum

Kvinnan tar tag om årorna som vilat sina blad mot stäven. Årbladen bryter stillsamt vattenytan och när hon lutar sig bakåt och spänner magmusklerna känner hon vattnets motstånd.

Hon njuter av värmen, tystnaden och fåglarnas ivriga kvitter. Sluter ögonen och låter årorna vila när hon kommit ut på sjön. Det här är hon. Utomhus, i naturen. Ljuset som får hennes ögon att slappna av och se klart, och dofter som fyller henne med känslor sedan länge nedpackade.

I rummet där mannen sover är luften kvav och rullgardinen skärmar effektivt av allt dagsljus. På stolen bredvid sängen tickar en väckarklocka. Flugan har gett upp kampen och ligger alldeles stilla. Som död. Plötsligt knäpper det till i rummet. En luftström sveper in och flugan vaknar till. Dörren står på glänt.

Yrvaket slår kvinnan upp ögonen då en vindpust väcker henne. Ekan har drivit över hela sjön och nu befinner hon sig vid stranden på den andra sidan. Hon kliver ur och balanserar på de hala stenarna vid stranden, ser båten gunga iväg på vattnet och känner att det svider till lite i magen.

Lite hungrig kanske, tänker hon. Hungrig på livet.

När hon går från stranden upp mot skogen, där tallstammarna växer upp ur den torra marken, landar en fluga på hennes hand. Kvinnan tar ett djupt andetag, lyfter upp handen och ler stort mot flugan. ”Ska du med?”

I stugan där mannen sover smäller det plötsligt till i dörren, haspen trillar ner och låser dörren från utsidan. Mannen sover tungt vidare, utan att reagera.