NS

Var tvungen att köpa den närmaste dosan idag. Otroligt läcker med sina röda detaljer! Den bakre söta runda köpte jag innan jul. Underbara små karameller. 

Ja, man kan ju ha karameller i dem t. ex. Eller gömma nyckel.
Såna här små läckerbitar kan vara bra till allt möjligt.
Bara att titta på dem lyfter ju en småtrist dag.

Dindin

Titta! Jag har lagat mat och ätit middag! 
Även om detta foto inte gör middagen rättvisa så kan jag försäkra dig att den var väldigt god. Egentillverkad pyttipanna. Slängde ihop "lite" hommos också. Gött! Snodde en starköl av sambon, Indian Pale Ale, också. Mycket gott.
Undrar vad han säger när han upptäcker stölden (typ imorgon, fredag...)?

Lyssnar på boken Efter alla år av saknad av Peter Robinson. Uppläsare Anita Ekström. Dessvärre låter hon så trött/besviken på livet och pratar så sluddrigt att det periodvis är svårt att lyssna med nöje. Bara för att man är skådespelare betyder det inte att man är bra på att läsa högt. Tydligen.

Glugg

Jag älskar gluggar! Ja, jag kan säga det stolt och rak i ryggen. 
Glugg är vackert! Yngste sonen hade glugg rätt länge och min högsta önskan var att han skulle få behålla den. Men inte då!
Det är så snyggt, sexigt och personligt.
Kolla i slutet av bildparaden. Där kommer det snygga gluggar på snygga personer som har haft modet och förståndet (utan att se ner på de som tog bort den!) att behålla den. 
Gluggen. The glugg. Love it!

(Och jag är lite ledsen för Mia Skäringers skull. Att hon inte kunde behålla den. Och HURRA! för Therése Hahne som INTE tog bort den.)

FB

Försökte komma in på Facebook utan att lyckas. Försökte en gång till och en gång till. Kom in, men sen dog sidan!
Fan, det kliar lite. Vilken vana man har skaffat sig. Tidskrävande.
Och för det mesta helt onödigt. Men "roligt". Men onödigt.
Jobba istället, mänscha. Nödvändigt.

Taksnö - Snötak
Inte här - Inte nu

DDJ

När jag sitter och klickar runt på alla favoritbloggar och de inte har lagt upp något nytt intressant att suga i sig blir jag lite lätt besviken. Och då slog det mig att jag inte heller är särskilt upplagd just nu.
Men kan berätta att jag strax efter avslutad läsning av boken "Utan titel" av Anna Charlotta Gunnarson (en ungdomsbok för läsklubben) tog mig an klassikerna Stolthet och fördom av Jane Austen. Jaha, varför då då?
För att man någon gång ska läsa den, kanske? Eller snarare för att jag vill läsa den för att senare, som belöning, kunna njuta av P D James´ När döden kom till Pemberley.
Då känner man ju redan karaktärerna i boken, tänkte jag. Listigt, va?
Eller bara omständligt.

Lånade bilden här...

En annan bok jag lånade i ungdomsgenren är "Din dumme jävel". 
Ska jag ta det personligt, månne?

Ute är det fantastiskt soligt och kallt. La på säckväv på alla buxbommarna, men jag vet inte om det är någon vits med det egentligen. De ser rätt ledsna ut. Kanske är de redan drabbade av den fruktade buxbomsdöden.

Och jag funderar på hur stor en tre-åring är egentligen? Hur man ritar en sådan. Och om jag någonsin får energin tillbaka.
Och är det kanske tid att plocka undan julattributen? 
Och under tiden frågar och frågar sonen frågor som jag inte orkar svara på och mer ofta inte ens hör. Jag har att välja på att sitta i ett tyst hus och höra samma frågor om och om igen eller lyssna på bra musik och inte höra frågorna... Men då måste jag å andra sidan gå fram till honom, gå ner till honom, aktivera mig. Pest eller kolera. 
Jag lovar, ingen kan finna nöje i att svara på samma frågor en hel vecka i sträck. 
Nä, nu öppnar jag dörren mot kyla och frisk luft.

Hej,

hej, hej...
Jag är lite låg för tillfället. Tar det lite lugnt. 
Inga onödiga överansträngningar här.
Har fått ljusakupunktur i helgen och ska vila.
Så det är bäst att jag gör så. 
Inga upphetsande blogginlägg t ex.

Men kan rekommendera en intressant blogg så länge.
Den heter "Surface fragments" och betraktar konst
och annat konstigt, som bilder, foton etc. 

Titta in där vetja. Man kan få nyhetsbrev så man vet
när nåt nytt är inlagt. Bra. 
Så slipper man anstränga sig med att leta i sin lååånga 
favoritlista över bra bloggar.
Tjipp!

Konstigt

Hmm...

(Jag vill OCKSÅ vara så där vacker!!!)

Konstig

Jag jobbade i en kiosk en gång i världen. 

Ett minne därifrån är den gången en tjej som bara var två år äldre än jag, kom för att handla cigaretter. Hon var med barn. Hade en röd tajt täckjacka och en marinblå toppluva nedtryckt över det otvättade håret. En lång stickad halsduk släpade nästan i marken. Såg allmänt osund ut. Jag trodde länge efteråt att hon nog hade blivit lite konstig i huvudet. Hon hade ju faktiskt en bror som hade blivit det. Konstig i huvudet.

När jag ska hämta mitt barn på fritids är jag klädd i en svart bomullsklänning, svart kofta och ett par slappa vita linnebyxor. Skönt i hemmiljö, men att gå ut i? Vita linnebyxor utomhus på vintern känns liksom väldigt fel.

Eftersom jag inte orkar byta om till något vettigare, så stoppar jag de vita byxbenen i ett par stövlar med högt skaft.

Nu har jag alltså kosackstuk på brallorna istället. Och så en svart klänning över.

Tar på mig den röda linnekappan som når till knäna ungefär. (Förvisso är den dubbelsydd, men absolut inte fodrad. Jag lyckas aldrig klä mig i vinterkläder, trots att det bevisligen blir vinter och kallt varje år.)

Just det, nu ser man en del svart klänning och en del vita byxben som lyser fint under kappan mot de svarta stövlarna. Toppar detta med neddragen svart mössa över skitigt hår och en stor gråvit halsduk runt halsen. Nu ser jag ut som en som inte bryr sig om hur hon ser ut när hon går ut. 

Kanske lite tokig till och med?

Men vem fan orkar klä ut sig för att cykla till en skola som ligger två minuter bort?

Det var kanske så hon tänkte också; den blivande mamman?

Men lite knasig var hon i alla fall eftersom fadern till hennes så småningom tre barn var kändaste KNARKAREN på flera mils omkrets...

60-talsnostalgi, del II

När det här kortet togs bodde vi i Svenstavik, Jämtland. Igår natt när jag låg vaken halva natten försökte jag minnas mina år där. Vi flyttade samma sommar jag skulle fylla fem, så alla minnen är inte kristallklara som ni förstår.
Men minnet av hur skön och slät en hårdtrampad grusväg känns under fötterna finns kvar. Och klockans tickande i köket hos tant Märta och farbror Sven(?) kommer jag ihåg. Precis lika sövande som man tänker sig.
Radion stod i vardagsrumsfönstret och spelade melodier som bedåra.
Solen sken in och värmde parkettgolvet.
Och vi lekte och lekte.

La famiglia

Fredag. Chris Montez sjunger så ljuvt i mina öron. Hörni, om ni gillar typ cocktailmusik från 60-talet, så kolla in honom. Albumet "Call me - The A&M years". Ja, men så bra!
Låg vaken halva natten och tänkte på 60-talet, så det passar bra att lyssna på musik från tiden.