01 juni, 2012

Upp till k(r)amp





Har haft ont i ryggen i över en vecka. Det är en muskel som krampar förtvivlat. Kan inte ligga på rygg, absolut inte på magen och knappt på sidorna. vad återstår? Att vakna hela nätterna igenom och försiktigt vända mig om, palla upp kroppen med täcket. Men jag klagar inte...


Jag har nämligen en son som har fått tillbaka sin epilepsi. Den var nog medfödd, men visade sig inte tydligt förrän han var 1½. Och då väldigt diskret. Efter diverse irrvägar fick han en medicin som fungerade utmärkt och vi slapp anfallen helt. Slutade medicinera 2010, det känns som en evighet sen.
Och så i slutet av mars började det krampa i händerna, några sekunder bara. Sedan har det långsamt eskalerat, både antal gånger per dygn och styrka på anfallen. Tills klockan halvsex i morse då hela kroppen krampar, ögonen åker upp i huvudet och han sväljer och sväljer... 
Fy fan va synd om den lille. När ögonen väl kom ner igen var de helt oseende och sen somnade han om direkt. 
Och där ligger jag och glömmer min kramp. Den får vänta.


Han medicinerar med samma medicin som han hade innan, men eftersom den är så "farlig" måste man trappa upp mycket långsamt. Tyvärr tycks den inte hjälpa riktigt än och i morse vaknade han riktigt blek och eländig och spydde galla senare. Hoppas bara att det inte är medicinen som gör honom sjuk... 


Vi ser också "fram emot" ett sömn-EEG i Lund snart. Från ett vaken-EEG på stadens sjukhus, till en tripp till Lund. Suck. Det här kan bli jobbigt. Det är tydligt att det inte är helt vanligt att få tillbaka sin barnepilepsi, så nu ska det undersökas vad som orsakar krampen. Kanske vi slänger in en liten hjärnröntgen också medan vi ändå håller på...


Men, va fan, just nu är han pigg som en lärka igen. Inget att klaga på.

4 kommentarer:

Mitt bildrum sa...

Kämpigt...

Gunilla Byström sa...

Jo, onekligen.
Nu krävs passning nästan hela tiden, så han inte faller ihop och gör illa sig. Vilket han gjorde igår. Sen grät han resten av kvällen utan att förklara vad som var fel.

Tante Jul sa...

Uff, jeg håper det går å fikse på. Det høres fryktelig ut.
Og så håper jeg at dine egne plager forsvinner, for du har nok med andres akkurat nå.

Gunilla Byström sa...

Tack snälla du! Min ryggvärk kommer och går. Och Noahs kramper består. Nu har han börjat med TVÅ mediciner, men har ändå haft kramper idag.
Idag är livet ingen fest, alls :(