En ordinär dag

Scannat in en fjäder, skrivit ut nydesignade etiketter, gjort en inbjudan, målat en Johnnie Walker-hand (som jag har renoverat med papperslera (inte optimalt, men det fick visst duga), lämnat ifrån mig ett vikingaskepp renoverat med papperslera (inte optimalt, men det fick visst duga), läst två almanackor, påbörjat lyssningen av roman nummer två av Carolina Gynning (!), storhandlat på närmaste ICA-affär; ingen "bra affär", s a s... 
Köpte en grillad kyckling som läckte ut över de andra varorna. Så tokigt då.
Lät det rinna ut ett sista glas vin (ur boxen) och tog en sipp, men det kändes fel kl 14.30 på dagen, så in i kylskåpet igen med det.
Köpte sommarnumret av Lantliv med TOLV härlig hem! Herregud, nu ska de knäcka mig igen.
Skulle hämta ut ett paket men tror´u inte på fan att jag glömde mobilen?!
Så himla typiskt. Lade mobilen i handväskan och bestämde sekunden efter (eller var det före) att jag inte skulle ta med mig väskan... Suck.

Imorgon kanske det bär åstad till Ronneby brunn. Där ska det sjungas i parken: Diggiloo, minsann. Har fått gratisbiljetter. Ja, då hänger det på vädret om vi åker dit. Herr "Stannahemma" Sr. lär väl inte vilja följa med och herr "Stannahemma" Jr. vill väl bara åka hem. Nåväl, den som överlever får se.

(Och nu ljuder den förbannade glasstutan, så då var det visst fredag igen.
Och grannhunden fortsätter skrika i högan sky mest hela dagarna.)

Men rabarberna växer höga i år! Det bådar gott.

Tittade på

"Skärgårdsdoktorn" igår. Gick första gången 1997. Känn på den. Det gamla 1900-talet. Programmet var sig likt. Kom ihåg det första avsnittet mycket väl. Och visst var han snygg, doktorn, med polo.
Jag har alltid velat ha en kille som har vett att uppskatta en skön yllepolo, men den nuvarande klarar inte ens av tanken på polo utan att få kvävningskänslor. Trist på min ära!
Och Vilma, en sån sötnos. Lite lik min son, tycker jag : )
Vet inte om jag ärnar fortsätta titta. Man har ju sett det förut som sagt. 
Och minnet är inte helt dimmigt, ännu.

När goda råd är gratis

Läste en mammas berättelse om hur en dag för henne kunde se ut. Hon har ett antal barn som alla har någon sorts "bokstavskombination". Hennes man hade också sina svårigheter. Framför allt är det en i familjen som har ett svårt humör som har mycket svårt att tygla sina känslor. 
Situationen verkar kaotisk, men är naturligtvis vardag för mamman. Man har sina liv och man bär de bördor som åläggs en så gott man kan. Och det gör verkligen hon!
Däremot så blev hon väldigt ledsen av alla välmenande råd.
Hur får du tid för dig själv? Får ni tid för varandra, tillsammans, du och din man? Välmenande, naturligtvis.
Men i det här fallet ville hon inte alls ha dessa "goda råd". Detta var hennes liv och hon behövde inga uppmuntrande tillrop, sa hon. Hon ville bara vara IFRED! Och så kan det kännas ibland.

Min tanke med denna text startade dock i en annan tanke.

Eftersom man alltid vet så himla bra vad andra ska göra när de berättar om sina problem; hur de ska lösa saker och ting, fixa allt rätt.
Varför gör man det inte åt dem?!
Varför byter vi inte bekymmer med varandra?
Det vore ju underbart att byta bort något skit som man inte orkar ta itu med till någon vän som vet precis hur man ska lösa eländet!
Och så kan jag ta itu med det mina vänner har svårt att ro iland.

Ja, så himla bra det skulle bli!

Eller vad tror du?

Fun for everyone!

Noah

"Noah" at PimpTheFace.com

Vad sägs? Är det likt?

Så konstiga frisyrer att jag valde att raka huvudet. Känns skönt!

Pärlans konfektyr

Se här minsann! Det tog några månader, men till slut tog han* tummen ur och skickade mig en fin kartong med finfint innehåll. Har inte smakat än...
Alltför gott för att slösas bort på en vanlig dag, känns det som.

Nej, så ska man inte tänka! Alla dagar är speciella...(har jag hört).
Kanske en liten, liten smakbit ikväll.
Massor med olika smaker i kartongen. Och vilken fin kartong med sidenband.
Mums!

*Niklas Bonnevier som jag tipsade om jobb på just Pärlans Konfektyr. För övrigt en hygglig designer. Han har bland annat designat en gunghäst som lilla Estelle gnider rumpa mot just nu, kan jag tänka mig : )

Good Old Sweden

Jag har haft amerikaner på besök. Min au pair-mamma med make. 
Ville ge dem en genuin känsla av Gammelsverige : ) 
De sov som små lamm i himmelssängen.

Dödliga innovationer

Läste en rätt "rolig" krönika i dagens tidning imorse, och om man har morbid humor som jag tycker man nog att det är ett ganska rättvist öde.
Krönikan handlade om uppfinnaren Thomas Midgley Jr. En av de allra största uppfinnarna i början av 1900-talet, tydligen.
Någon du känner till?
Inte känd av mig, men hans två uppfinningar som beskrivs är kända av mig.

1. Blyad bensin. Gjorde att  bilmotorerna smordes och därför gick tystare.
I hanteringen av den blyade bensinen höll Thomas M Jr på att dö, då han förgiftades av blyet. Efter ett år på sjukhuset tyckte han att det var dags att ge världen ännu en innovation.
Denna gång ville han hitta ett effektivt kylmedium till kylskåpen.
2. Freon blev svaret. Trots att freon är giftigt, explosiv och dödlig om den läcker ut. Även denna gång höll han på att stryka med men kämpade ihärdigt på med nya uppfinningar.
Drabbad av polio och därmed sängbunden konstruerade han en apparat bestående av rep och trissor för att underlätta uppstigandet på morgonen.
En morgon - den allra sista i Thomas M Jr:s liv - bar det sig inte bättre än att han trasslade in sig i repen och ströp sig själv till döds!

Som slutkläm konstaterar krönikören att innovatören som nästan strök med av sina dödliga uppfinningar slutligen strök med när han faktiskt uppfunnit ett hjälpmedel som kunnat hjälpa mänskligheten.

Ack, en sådan nesa.

(Krönikören heter Klaus-Peter Beiersdorf. Tack för "lånet".)

Sommarvärmen

Tema: Klimat, på illustratörernas egen Facebook-sida.

Med stigande ålder känner jag att fan, va halvjobbigt det är med alltför mycket solsken och värme. Ta det inte som ett klagomål. Skulle aldrig falla mig in att klaga på sol och värme! 
Igår satt jag inne, altandörren öppen, 25 grader ute. Ändå frös jag inomhus. Gick ut och kände hur varenda por i kroppen sög i sig av värmen och solen. Helt underbart!
Idag är det minst lika varmt men just nu är himlen täckt av en mullig molnmassa. Lite svalare vindar drar in. Underbart.
Huset är ett sånt som suger upp värmen, trycker in den i varje vrå och sen vräker ut den i alla rum, som en bastu. Vidrigt.
I källaren råder däremot iskyla, så dit går jag när det blir för mycket av det goda. 
Ja, så intressant är mitt liv just nu. Värme kontra kyla...

Ute byggs det basketmål på pinne. Äntligen vill äldsta sonen vara utomhus och göra något! Minstingen sköter gräsmattan i år, klippning varje dag : )

Bokbytardagen 16 maj 2013

Ett sån´t trevligt arrangemang!
Äntligen kunde jag bli av med mina böcker som jag inte har älskat...

Bl a "Lola uppochner"... P D James Pemberton-bok, "Korparna" (förvisso bra),
två böcker av Dickens, "Fallen" av J C Oates, och två böcker som jag hade lånat på biblioteket (på en varsågod och ta-hylla).

Fick med mig följande trevliga böcker hem:
Svart stig av Åsa Larsson
Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors
Niceville av Kathryn Stockett
Jag älskade honom av Anna Gavalda

Känns som ett mycket bra byte!

Coola fåglar

Kolla vilken cool fågel! En rymdfågel tyckte jag det såg ut som. Den var så fin att den fick bli framsida på böckerna som klass 5a och 5b ska få av Sprakfåle
till vernissagen som går av stapeln den 21 maj.

De här två är också ett par favoriter.

Och sen fanns det de som gjorde lite mer avancerade fåglar.

Roligt var det att vara "lärarinna" i alla fall. Vem kunde ha trott det?

Trädgård?

Nä, ni.Det där med trädgård... Är det så roligt det?
I min trädgård ser jag med fasa på rabatterna som knappt kan kallas rabatter längre. Och vems fel är det? Inte mitt i alla fall. 
Jag skyller på regeringar världen över. Alla ministrar som inte bestämmer att nu måste vi rädda jorden.
Det sura regn som faller över mina rabatter gör att de varje vår blir mer och mer mossbevuxna. Gräset sprider sig som en löpeld och växterna dör.
Lika bra att lägga igen och lägga ner.
Eftersom jag trots snart tre veckors snorande fortfarande inte känner mig pigg och värken i benen säger mig att jag nu har akut magnesiumbrist igen, orkar jag fan inte ta tag riktigt  Fattar du? Man går ut i trädgården, ser sig omkring och vänder på klacken och går in igen. Så illa, nästan.

Och sonen som borstade altanen hela dagen igår, gav upp efter 45 minuter och gick och LADE sig igen!
Har väl aldrig hänt förr. Så nu är det illa ställt.

Men strax stundar roligare tider då min amerikanska "mamma" Kathy plus goa sambon John kommer på besök på söndag. Det ska bli riktigt trevligt. Om bara vädret håller sig till riktigt trevligt också så ska det nog gå bra.

Städade hela dagen igår. Och vänner, det behövdes, tro mig.

Va? Va´sa? Vaser!

Vaser i mitt fönster. Köpta på Plantagen. Förra året, då de var nya. De som står där i år (de jag har sett) är av mycket sämre kvalitet, mönstermässigt sett. Antar att formerna har slitits hårt i produktionen. Nu är de förr så skarpa sexkantingarna mjuka och skeva. Synd.
Antar att det kan vara Jan Rundgren som har designat dem. Känd designer i Sverige. Jag var och lyssnade på honom häromdagen. Han talade om sin koloniträdgård, sitt designyrkesliv, sin bok. Bra talat, Jan!

Och jag gick i skolan med honom 1985! Bild- och Form på S:t Sigfrids Folkhögskola. Har ett väldigt fint foto på honom där han står och bankar på en port på Versaille. Vi åkte dit hela klassen. Härligt!

Den här gången nöjde jag mig med att lyssna men kände inte att jag hade något att säga till honom utom möjligen -Hej!

Fatta, det är snart 30 år sedan... vad kan man säga då? Jag vet ju "allt" redan, han har ju precis berättat.