Vi har en speciell strand och en speciell plats dit vi alltid söker oss om vi ska till havet. Sandviken i Blekinge, bakom tallen. Nära till toaletten, glasskiosken och lekplatsen. Precis i korsningen av två vandringsstråk; där lägger vi oss i gräset på vårt bruna/blommiga täcke från det brunblommiga 70-talet.
Tallen skänker skugga åt vår kylbox och myrorna skänker irritation, men vi envisas med att detta är den bästa platsen ändå.
Extremt långgrunt, klart vatten. Idag även relativt varmt.
 |
| Nä, inte vårt, men ganska likt. |
Ja, det är väl lika bra att han övar på att klara sig själv. Han är ju 15 år.
För några år sedan gick man ju till sjöss i den åldern!
Idag får man vara glad om barnet klarar av att koka gröt för att överleva en dag! Yeah, way to go son!
3 kommentarer:
Mina barn är 14 och 15 och jag har insett att det i princip är över att kunna göra roliga utflykter med dem... De följer med, men sen surar de hela tiden... Ja, ja, när de blir ännu äldre, med egen ekonomi, så går det nog locka med dem med löfte om att bjuda dem...
Ja herregud det är helt galet att tänka sig.... dagens 15-åringar till sjöss.... eller ens 20-åringar...
Ja, precis som dina tonåringar är vår: följer han med så surar han. Som när han vägrade kliva ur bilen när vi skulle äta lunch i skuggan på badstranden, eftersom det var en stekhet dag. Satt i bilen i minst en timme utan mat istället : )
Men det är ju inget nytt fenomen precis. När jag var 14 och min syster 17 skulle vi absolut lifta hem från fjällsemestern, ca 30 mil. Tyvärr fick vi inte (nähä?!) och surade sedan en bra "stund".
Helt normalt beteende.
Skicka en kommentar