Min fina Birda föll i golvet för sisådär en fyra dagar sedan. Pang! Eftersom hon är gjord av papperslera är hon ganska skör, så jag räknade med att hon skulle falla i småbitar. Men, såvitt jag kan se så har bara överkroppen släppt från underkroppen. Grejen är den att hon ligger där än.
Jag kan titta ner till vänster om bordet där jag sitter och se henne ligga där på parketten tillsammans med ett vadderat kuvert, en tidning från SOMA, en kartongbit, damm och sladdar...
Och jag orkar inte bry mig tillräckligt för att plocka upp den stackars Birdan!
Hela bordet ser återigen ut som en krigszon. Så mycket att göra och så liten lust.
Semester kallas det visst.
Och jag är inte den som tänker hetsa upp mig över ogjorda saker; det är liksom ingen idé; inget blir mer gjort för det.
Ska bara koncentrera mig lite och hitta intresset igen!
Först ska jag plocka undan allt, för att sedan kunna plocka fram lite igen.
Och så tror jag att jag ska lyfta upp Birda ur misären på golvet.
För det är hon värd.
2 kommentarer:
Så känner jag med. Jag ser mig runt och det är kaos. Men jag ligger kvar i soffan ändå...
Ja, ibland bara orkar man inte!
Skicka en kommentar