11 maj, 2016

Om trädgårdsmys

Jag prenumererar på två tidningar, eller magasin, som det heter.
Nummer ett: Lantliv. Denna sköna skapelse! Många gånger när tidningen har kommit har jag bara kunnat titta litegrann i taget. Försiktigt. Jag klarar nämligen inte av så mycket skönhet och stämning på en och samma gång. Måste ta det i små portioner, så att jag inte dööör, av längtan efter det lantliga livet.
Magasin nummer två: Hem & Antik. En tidning full av hem och antikviteter. Skön känsla. 
Båda tidningarna gillar även uteliv och trädgård såklart. De visar förförande bilder på syrenbersåer, honungsrosor, slingrande klematis och blommande äppelträd i kombination med trädgårdssoffor, stoppade fåtöljer(!), kruksamlingar, ärgade solur (oh, jag vill ha ett!) och så vidare. 
Allt är varmt, soligt, doftande. Man hör humlorna mullra i bakgrunden, bina jobba i blomsterkalkarna och fågelsången spritta i varje grönskande och blommande buske. Frid. Frid andas bilderna. 
Sitt och läs en stund, drick lite kallt mynta-te med några blad citronmeliss i. Knapra på några kanderade violer...
Men så fint!
Gör små grupper i din trädgård, hitta din egen läshörna, runda former, slingrande gångar.

Mmm... som mumma i mina öron.

Faktum är att jag i tidens begynnelse (när jag flyttade till detta hus) byggde en avlång böljande kulle full med växter. Sen grävde jag en svängig rabatt mitt emot, för att skapa en slingrande gång där emellan.
Jag drog också ut en rabatt i gräsmattan som en omfamnande tanke där vi skulle kunna ha trädgårdsmöbler i skuggan.
Jag flyttade en stor spirea in i ett "hörn" bakom kullen. 
Jag gjorde det lite mer organiskt så att säga.

Lånat av parkavenue.blogg.se
Men.
All denna mys och skönhet går inte ihop med en gräsklipparrobot! NO WAY!
Och definitivt inte med en sambo som ser som sin främsta uppgift att hålla gräsmattan fri från allt som inte är gräsmatta och robot.
Det ska vara raka linjer, ingenting får vara i vägen för roboten.
Härom året byggde han tre stycken pallkragar för jordgubbsodling. La dem på gräsmattan. Oj, vad han har ångrat sig! Den stackars roboten stöter i de stygga träkragarna och blir ledsen. Men vilken tur att de ligger så att roboten kan ta sig emellan ändå. 
Katten som älskar att smyga omkring måste vi numera hålla kopplad (inte robotens fel) men detta innebär att vi alltid måste ha koll på var kopplet ligger. Så att det inte ligger i vägen för robotens roterande blad. Vet du vad som kan hända? Roboten snurrar fast katten i ett strypgrepp. Detta vet jag av egen erfarenhet... Tur att sonen hade koll!
Sonen, som älskar att ligga på en filt i skuggan av flädern ses med trötta ögon av sambon, som då måste ställa om roboten så att den går hem till sitt lilla hus. Vi vill ju inte att sonen ska bli söndertuggad av en robot.

För några veckor sedan hade  sambon robot-släpp. Nu skulle det lilla livet få komma ut ur garaget och äta friskt gräs. Äntligen, efter en lång kall vinter. För att roboten skulle få den fullkomliga frihetskänslan lyfte vi upp studsmattan på altanen. Sen stod den där... tills jag en solig kväll i veckan undrade om tanken var att familjen skulle trängas, intill trappen vid matbordet, hela sommaren för att studsmattans permanenta plats numera var på altanen?
Sambon ville naturligtvis plocka ner den i småbitar och stuva undan den, men där la jag in mitt veto och så lyftes den ut på gräsmattan igen. 

Och där insåg jag att jag hade fått min runda form i trädgården! Jag kan ju till och med släpa runt den och hamna i fläderträdets skugga (lite jobbigt med klibbet från lössen bara).
Där kan jag krypa upp och mysa till det med en filt och en god bok.
Tekoppen kan bli svår att balansera, men det ska nog gå.
Soluret får jag glömma och krukorna får hålla sig på altanen.
Det blir nog en härlig sommar i år också. På studsmattan.
(Men kanske inte så magasinmässig).


PS. Roboten är jättebra på att hålla en fin gräsmatta och ett stort plus är att den sköter sig själv! DS.

2 kommentarer:

Ann Holmberg Elisson sa...

Låter som en bra lösning med studsmattan, tills någon vill hoppa i den, när du ligger där med bok och tekopp :)

Gunilla Byström sa...

Ja, det var ju det, förstås ... Kan bli blött.