I tisdags njöt jag av solens värme och av glittret på sjön. Igår cyklade jag så fort jag kunde till sjukhuset. Ett hjärta hade fått tuppjuck och rusat åstad. Unga hjärtan ska inte bete sig så, men hjärtan ser inte till ålder eller vishet, de gör som de vill. Det var nåt med det elektriska. Allt går ju på elektricitet...
Som tur är finns det hjälp att få! In med ett batteri och anslut till hjärtat.
Blir det rusning igen så blir det uppläxat och nedlugnat av batteriet. Tack gode Gud för tekniska framsteg när det gagnar människan!
Livet vänder och vrider snabbare än en vårstorm, allt åker upp och så helt plötsligt ligger man som en trasdocka på marken, utslängd, in-och utvrängd. Bara att försöka hänga med och se det som en föreläsning: ja, så här kan det också gå. Hur löser du det här problemet då?
I tisdags kväll ringde det på dörren kl 21.00. Utanför stod Hannes pappa. Regnet öste ner och det blåste rätt mycket där ute i mörkret... Han sträckte fram en jacka som tillhörde min yngste son. Den hade hamnat hemma hos dem på nåt outgrundligt vis. Jag tackade så mycket och pratade lite om väder och vind. I bilen satt Hannes med sin kompis; sjöblöta. Ja, de satt iallafall tryggt i en bil och inte på sjöbottnen, vilket lika gärna hade kunnat varit fallet, med tanke på hur fort vinden vrider och vänder på livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar