Per Åhlin

är så bra! Dunderklumpen, Sagan om Karl-Bertil Johnssons julafton, Hundhotellet, Resan till Melonia och serien om Alfons Åberg samt I huvet på en gammal gubbe som jag inte har sett. Noah har sen en tid tillbaka slukat Alfons Åberg om och om igen och teckningarna är suveräna. Björn Gustafsons röst gör verkligen sitt till. Hundhotellet är Elliotts favoritfilm och jag gillar ju Karl-Bertil jag. Och Picasso, såklart. En riktig charmör i Hundhotellet. Han med urtavlan på huvudet, på bilden.


www.pennfilm.se

Så kall ni är om handen

Sitter här och tänker. Utanför rutan är det vitt och vackert. Här inne är det så varmt jag väljer att ha det. Eldar i kaminen. Koltrastarna och skatorna har fått massor med mat och precis nu dök en björktrast upp; lika hungrig som de andra. Men blev direkt bortmotad av koltrasten. När skatan kommer dryper den burriga svarta snabbt iväg bakom hörnet. Ingen vågar mota bort en skata.
Skulle måla men tappade farten. Måste skärpa till sinnena igen och börja skapa nu! Men ibland laggar det. Precis som gårdagens filmupplevelse. Vi satte oss väl tillrätta och började titta på "Upp". I halva filmen stannar den av betänkligt och kom aldrig riktigt igång igen. Jaha... dags att rota i pappersåtervinning efter kvittot. Undras hur mycket skräp och undermåliga produkter som produceras i den här världen? Mobiltelefoner som går sönder efter en veckas användning
t ex. Själv är jag numera en ganska nöjd ägare av en sex år gammal mobil. Wow, en antikvitet, tänker du då. Den har fungerat bra som telefon iallafall. Trodde jag tappat den i pulkabacken i lördags men jag kunde inte hitta den igen trots att jag ringde upp den med lånad mobil och spetsade öronen. Ja ja, tänkte jag, den kommer väl fram till våren och jag får åka och köpa en ny imorgon. En timme senare ringer min mobil hit och har återfunnits på en helt annan plats! Och fungerade fortfarande trots att den låg begravd i snön, lilla stackaren. Ah, där kom pengarna flygande tillbaka på kontot. Phu!
Det går upp och det går ner, fram och tillbaka. Kallt-varmt, ute- inne, stor-liten, ny-gammal, nöjd-missnöjd, fattig-rik, ledsen-glad. Hela livet balanseras på nåt mysko sätt. Jag tror det är därför man aldrig vågar tro på framgång; man vet att det krävs bakåtgång på samma eller annat område för att balansen ska återställas. Är det så? Ska det vara så? Är det så vi vill ha det?

Detta

är en MYCKET ovanlig syn! Lika många i kö framför herrtoaletten som damtoaletten?! Jag skulle vilja påstå att bilden MÅSTE vara manipulerad!

Snön faller

och jag med den. Singlar som ett korn genom luften. Lätt, kall, smälter vid beröring och fullständigt unik.

Vardagsspion

* Snöskottning (fi fan va jobbigt det börjar bli)

* Mata koltrastarna (oj, va´rom äter)

* Ringa barnens farmor (hämttid)

* Dammsugning (fi fan va jobbigt det börjar bli)

* Måla en tomte (alltid lika kul)

* En kopp te (lunch, du vet)

* Jobba vidare med Pettson och Findus

(kommande almanacka)

* "Styla" Fellesons köksavdelning (tillsammans med Åsa)

* Pussa på Milo (börjar känna sig mer hemma nu)

* Tacka farmor för barnvakten

* Äta pizza (wow, det var längesen)

Sen är väl dagen slut?

Tut tutelitut

Märklig illustraion till denna blogg (håller jag på att bryta ihop?)

Tillägg: Jag skulle ju fråga "Hur ser din dag ut idag?"

Men som vanligt föll det ur mitt minne.

Du får gärna svara på hur din dag ser ut den dag som idag är, istället för hur den såg ut för flera dagar sedan...

Nedanstående inlägg är ett svar på Amandas blogg. Listig kvinna det där...

Bokkoll

Som läsare är jag: Envis och idog och glömsk. Har jag börjat ska jag jäklar läsa hela boken! Läser jämt, överallt. Glömmer alltid vem som gjorde´t.
Som bloggare är jag: Just nu; avslagen, oinspirerad.
Senast lästa bok: Väninnan (rapport från Rosenbad) av Eva Franchell
Senast köpta bok: Två faktiskt: The Gashlycrumb Tinies och The Garden of Abdul Gasazi
Favoritdeckarförfattare: Stieg Trenter
Läser allt av: Oliver Jeffers :) Läste allt av: Mary Wesley
Läser helst inte: Harlequin-böcker och "ödes-böcker" av typen "Pojken som kallades Det".
Fackböcker jag läser: Böcker om inredning, antikviteter, blommor/trädgårdar, design, handarbete/hantverk, hus. Enda krav: förförande bilder, text och layout!
Läser gärna på: Engelska. Måste testa franska! Skulle det gå?
I att-läsa-högen: Alla böcker jag köper och inte hinner med... Ingen speciell bok som väntar.
Önskebok-lista: Alla böcker av Edward Gorey
På antikvariatet: Brukade vara "Varför är det så ont om Q?" Nu: FORM-tidningar, handarbetsböcker, gamla barnböcker

Gräv ner dig!

Blev lite sur och irriterad i morse. Stod där och högg i stenhård snö. När den var skottbar för flera dagar sen tänkte jag att "va fan, post- och tidningsbilen kommer väl fram ändå!", men det gör de inte. Sorry.
Så jag står där och hugger med skyffeln för att sakta ta mig ner i den gråbruna snökakan. Kommer där en kille gåendes. En kille som har fraktat sina barn till samma dagis som jag fraktade Noah till. I minst ett år har vi mötts på ett eller annat sätt på morgnarna. Normalt funtade människor hälsar på varandra även om de inte alls känner varandra. Man känner ju ändå IGEN. Det är mer pinsamt att inte hälsa på varandra, eller hur?
Jag tittar upp och tänker mig en blick i samförstånd oss snöskottare emellan.
Hans blick är STELT riktad framåt. Han passerar mig på EN meters avstånd. Absolut avståndstagande.
Han kanske aldrig har skottat stenhård snö?
Förbannat jävla ouppfostrad är han iallafall!

Välkommen Milo!

På vår matta ligger Milo. Milo är en Helig Birma minsann! Han kom hem idag och verkar ha funnit sig tillrätt på en gång. Lekt med Elliott och sniffat runt i alla vrår och rum. Hittade ett skåp med papperspåsar; kröp in i en och myste en stund medan vi åt middag. Otroligt söt med illblå ögon. Faktiskt rätt precis som katten här nedanför. Milo är 1½ år och heter egentligen Obama :) Och har kallats Mio tills idag då vi la till ett l för att det är lättare att säga. Milo betyder dessutom kärlek, har det berättats, på tjeckiska, typ. Passande namn. Hoppas han ska trivas här.
Jag hittade honom på Blocket i förrgår, hans fanns här bara nån kilometer bort och var borttingad till Malmö, men det hela ändrades och mitt mail kom i precis rätt sekund. Ibland ska man ha tur!

Blott blått

Jag är lättförförd. Ett glatt tillrop och jag kråmar mig som den värsta primadonnan. Vill därför också visa en till bild från samma dörr. Den blå färgen är alldeles, alldeles fantastisk!
Och jag som inte är nån blå typ alls.

Den bedårande koltrasten sitter utanför mitt fönster, sneglar lite försiktigt för att se om jag tittar på henne. Hoppar ner framför garagets rensopade betongplatta och knaprar i sig av alla godsaker jag har hackat ihop till henne och hennes man. Äpple, torkade tranbär, gluten- och mjölkfritt bröd, smör, mandel. Mums, det låter riktigt gott. Hon ser sig vaksamt omkring. Är rädd för skatorna som gärna flyger in och motar bort henne. Nu har hon ätit en bra stund och flugit upp till sin vanliga viloplats, det bruna staketet.
Sitter en stund med ena benet uppdraget i den extremt fluffiga vinterdräkten. Fryser lite om klorna, kanske?
Hennes fjädrar och näbb är matt bruna, väldigt fin färg.
Inte alls så kolsvart och knallgul som makens. Undrar var han håller hus idag? Han brukar annars hovra runt äppelträden, verkar inte alls lika hungrig som lilla frugan. Vem vet, hon kanske är en fågel i grossess och måste äta för livet?
Nu hoppar hon ner igen, hugger ivrigt i det frysta smöret.
Jag tittar dit igen. Då sitter en stor skata där och attackerar burken med fågelmat med sin skarpa svarta näbb!
Jag låter den hållas en stund. Skator ska väl också få leva.

Kattlängtan

Jag vill ha en katt! Och inte vilken katt som helst, utan en raskatt. Birma. Vadan detta, tänker ni. Jo, med grannskapet fullt av bondkatter som springer runt och beter sig som bondkatter gör, vet jag att såna katter inte uppskattas.

Vi gillar t ex inte de två feeeta katterna som skiter på vår gräsmatta varenda natt! En raskatt är mycket lugnare och gillar att smyga omkring nära huset och gör sina behov inomhus eller i en för behovet färdigställd klosett utomhus (eller hur?). Just birmakatterna har ett så bedårande utseende. Brunmaskade är favoriten. Och en stillsam men glad hona, tack! Spanar på Blocket och hemsidor. Slår till när jag minst anar det.

men innan...

titta så vackert! Färgerna, slitaget, allt.

Nu har jag handlat

så nu är det bara att laga till midda´n! Lite peppar och salt, bara.

Hattresan

En söt en fann en hatt.

Hatten hade mammas mormor hatt.

-Va fin jag är, sa den söte i sin hatt,

tittar i spegeln och skrattar glatt.

Kråmar sig, vänder sig, stilar i sin hatt.

Finare hatt har den söte aldrig hatt

-Jasså, är det du som har min hatt!

Mormor ropar från himlen så glatt.

Berättar att den på henne satt

när morfar kysste henne go´natt

i hennes vackraste vita hatt.

-Titta va jag är fin i min hatt!

En pojke provar sin mormorsmors hatt.

En samnordisk kväll

Å hjälp, en kväll i känslornas upprörda hav. Först teater. Svinalängorna av Susanna Alakoski. En finlandssvensk uppsättning på äkta finländska och äkta finlandssvenska. Otroligt bra! Otroligt eländigt. Tror jag ska läsa boken.
Kom hem och slängde mig framför TV:n och såg en dansk dokumentär om Martin; en pojke som p g a att läkarna nekade kejsarsnitt, fick svår syrebrist och hjärnskador vid födseln. Hans mamma (naturligtvis) tog hand om honom ensam i sjutton åt tills han slutligen dog i en av otaliga lunginflammationer. Han hade blivit resistent mot penicillinet... Fruktansvärt sorgligt, men också vackert att se mammans kärlek till sin son. Suck, vilken kväll! Mer sån´t här och jag bryter ihop. Och som alltid påminns man hur jävla tacksam man ska vara för att man har det liv man har, trots att det stundtals har känts jobbigt. Men i jämförelse, har man inte mycket att komma med.

Jazzbönor???

Om man googlar "jazzbönor" och kollar bilder... så kommer i princip alla mina bilder från denna blogg upp! Men hur konstigt är inte det då?! Någon förklaring, någon?

Yippee!

I brist på... tankar kan jag glädja er med ännu ett nytt program från Ri Di radio! Ska bara lyssna färdigt på Äntligen morgon, sen knäpper jag på den gamla radion och njuter raspig jazz i det galna vintervädret. Man är inte riktigt van, helt enkelt. Men det är underbart! Äntligen lite tag i vädergudarna, inte det där gamla slasket som är så förtvivlat deprimerande. Praise the snow! Igår gjorde jag

t o m en hembakad fettkaka med kokos, mandel, brödsmulor och smör till de rara småfåglarna. Men har de ätit? Nej, och åter nej. De är otacksamma de små liven! Om de nu lever fortfarande...? Då är de otacksamma!

Happiness

Så här glad blir alla barn och jag

Glad i februari

när vi tar på skridskorna denna underbara vinter. Idag skrapade jag nästan en hel fotbollsplan full med nyfallen snö. Alla barn älskade mig. Hoppades jag...