17 februari, 2010

Gräv ner dig!

Blev lite sur och irriterad i morse. Stod där och högg i stenhård snö. När den var skottbar för flera dagar sen tänkte jag att "va fan, post- och tidningsbilen kommer väl fram ändå!", men det gör de inte. Sorry.
Så jag står där och hugger med skyffeln för att sakta ta mig ner i den gråbruna snökakan. Kommer där en kille gåendes. En kille som har fraktat sina barn till samma dagis som jag fraktade Noah till. I minst ett år har vi mötts på ett eller annat sätt på morgnarna. Normalt funtade människor hälsar på varandra även om de inte alls känner varandra. Man känner ju ändå IGEN. Det är mer pinsamt att inte hälsa på varandra, eller hur?
Jag tittar upp och tänker mig en blick i samförstånd oss snöskottare emellan.
Hans blick är STELT riktad framåt. Han passerar mig på EN meters avstånd. Absolut avståndstagande.
Han kanske aldrig har skottat stenhård snö?
Förbannat jävla ouppfostrad är han iallafall!

3 kommentarer:

AnBr sa...

Först och främst - BRAAAA att du skottar så post- och tidningsbilar kommer fram. Jag känner en brevbärare som - på riktigt - är gråtfärdig varje kväll för att folk med villa inte skottar ordentligt och det merjobb och slit på kroppen som det orsakar...
Sen - nästa gång han kommer förbi.. säg HEJ högt och ljudligt. DÅ får han skämmas minsann... Han kanske var i en annan värld? Hade fått ett hemskt besked av någon? Försökte lösa ett problem? Själv pratade jag i går med två vilt främmande hundägare... bara för kul... och de pratade glatt tillbaka, stolta att berätta om sina hundar.
Och P och jag skottade fram hans bil häromkvällen... och upplevde en hel del samförstånd från andra som varit med om samma sak... så de flesta är nog ok... men en del saknar hyfs som sagt! Eller tänker på sorgliga saker kanske...?

Anonym sa...

Duktig du är som skottar! Han som inte hälsar ... det säger mer om honom än om dig... Nästa gång tycker jag du ska testa själv att säga "Hej" ... ska bli spännande att följa den fortsättningen :)
//å

Arild sa...

Jag har faktiskt hejat på honom en massa ggr kommer jag nu ihåg; då när vi möttes utanför dagis, men jag tro aldrig jag har inhöstat ett hej till svar. Därmed är väl saken biff. Han kommer aldrig att säga hej till mig och jag kommer aldrig att ens försöka heja på honom igen. Icke!
(och detta kommer ej att gnaga i mitt minne heller, jag har viktigare saker att betänka :))