22 februari, 2010

Så kall ni är om handen

Sitter här och tänker. Utanför rutan är det vitt och vackert. Här inne är det så varmt jag väljer att ha det. Eldar i kaminen. Koltrastarna och skatorna har fått massor med mat och precis nu dök en björktrast upp; lika hungrig som de andra. Men blev direkt bortmotad av koltrasten. När skatan kommer dryper den burriga svarta snabbt iväg bakom hörnet. Ingen vågar mota bort en skata.
Skulle måla men tappade farten. Måste skärpa till sinnena igen och börja skapa nu! Men ibland laggar det. Precis som gårdagens filmupplevelse. Vi satte oss väl tillrätta och började titta på "Upp". I halva filmen stannar den av betänkligt och kom aldrig riktigt igång igen. Jaha... dags att rota i pappersåtervinning efter kvittot. Undras hur mycket skräp och undermåliga produkter som produceras i den här världen? Mobiltelefoner som går sönder efter en veckas användning
t ex. Själv är jag numera en ganska nöjd ägare av en sex år gammal mobil. Wow, en antikvitet, tänker du då. Den har fungerat bra som telefon iallafall. Trodde jag tappat den i pulkabacken i lördags men jag kunde inte hitta den igen trots att jag ringde upp den med lånad mobil och spetsade öronen. Ja ja, tänkte jag, den kommer väl fram till våren och jag får åka och köpa en ny imorgon. En timme senare ringer min mobil hit och har återfunnits på en helt annan plats! Och fungerade fortfarande trots att den låg begravd i snön, lilla stackaren. Ah, där kom pengarna flygande tillbaka på kontot. Phu!
Det går upp och det går ner, fram och tillbaka. Kallt-varmt, ute- inne, stor-liten, ny-gammal, nöjd-missnöjd, fattig-rik, ledsen-glad. Hela livet balanseras på nåt mysko sätt. Jag tror det är därför man aldrig vågar tro på framgång; man vet att det krävs bakåtgång på samma eller annat område för att balansen ska återställas. Är det så? Ska det vara så? Är det så vi vill ha det?

1 kommentar:

Helena sa...

Och nu när det är så kallt, så kan man väl få åka till ett annat varmare land, åtminstone en vecka?
Måste hitta på nåt!