Julen närmar sig så sakteliga. Jag skriver så för att det finns en hel del som borde gjorts men som inte har gjorts ännu. Nåväl, flera timmar återstår. Man ska inte stressa. Julstress är inte positivt, så det struntar jag i. Ute är det -20, solen lyser på en halv meter snö på garagetaken och endast Jamie Oliver är naken. Fåglarna sitter stilla i björken och orkar väl inte flyga till matbordet ens. Stackars små liv.
Kolla in chokladasken bakom korgen. 750 g. Fick jag häromdagen av mitt gamla jobb. Jösses! Nu kan man bjuda hela kvarteret på godis. (Undrar vad grannarna skulle säga om jag ringde på och bjöd ur asken?)
Kylan gör att man hostar och näshåren fryser till men jag måste ändå ge mig ut på julgransjakt. I senaste laget kan jag tycka men i år känns allt lite segt. Trots all snö infinner sig inte julefriden i år. Inget julpynt uppe än. Men har man barn får man väl skärpa till sig och rodda lite jul ikväll efter skolavslutningen.
För det är visst barnens högtid, har jag hört. Men då tycker jag att barnens ögon ska glittra och glimma, de ska ha äppelröda kinder, mjukt hår, och sitta med Mors julbrev eller lägga pussel i sina flanellpyjamasar. De ska inte vara surmulna, komma hem sent och sitta vid datorn hela kvällarna. Helst ska de också vilja titta på något annat än Mamma Mu och lyssna på något annat än Vresiga Grävlings jul (även om det är en mycket bra bok).
Men å andra sidan kanske jag inte är en bullmamma heller.
50-talet är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar