Tog en iskall vinterpromenad på en timme med min superförkylda son. Solen slängde sina värmande strålar mot oss men lyckades inte överrösta nordanvindens ylande med mindre än att man gick baklänges, och det fungerade inte några längre sträckor. Hittade en stor tallgren som jag drog av en mindre gren på, för att ta hem och sätta i vas. Jag har en förkärlek för tallgrenar, de är krokiga och barren spretar så poetiskt. Får mig att tänka på målningar från 1800-talet. Krokig tall i förgrunden, ja, ni vet.
När jag sedan vände mig om för att kolla läget hos sonen gick han och drog den stora tallruskan efter sig : )
-Den ska jag ta med mig hem och ha i mitt rum, deklarerade han bestämt.
Så nu står den i en stor glasburk i hans rum. Härligt med en kille som vet vad han vill!
Han vet också att han just nu vill släpa omkring på min designerpall. Den sitter under rumpan på honom överallt där han tar sig fram. Jag vet inte om jag är så förtjust i det... men prylar är ju till för att användas, de ska inte bara stå och vara vackra, så det är bara att rycka på axlarna och hoppas att den över lever den här perioden också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar