Skorpionyoga
Vid en uppdatering av ett för mig mycket viktigt program hände något. Inget som jag upptäckte direkt, snarare alldeles för sent. Jag levde i tron att en uppdatering var något rätt så positivt, nyare, bättre liksom.
Nu är det ju deklarationstider och det började dra ihop sig till ett första besök hos en revisor som ska ta tag i min mycket enkla bokföring och låta mig slippa räkna och använda hjärnan på ett för mig mycket obehagligt sätt. Han eller hon skulle deklarera åt mig. Hade planerat att åka ner i måndags och lämna in. Måndag blev tisdag...
Och då, en sista koll att allt var som det skulle. Det var det inte kan jag säga. En liten lätt inre svettning var allt jag erfor. Jag blir inte panikslagen längre. Jag menar, vad är det för idé att skrika högt och sparka vilt omkring sig? Ingen, absolut ingen. Tro mig. Andas lite djupare och finn lugnet. Analysera situationen och finn lösningen istället.
Jag tog min dator och cyklade iväg till det mammalediga datorgeniet som tidigare hjälpt mig med bokföringens ädla lagar. Jag ville verkligen inte störa henne bland nappar och blöjor, men i detta prekära läget blev det absolut nödvändigt. Eftersom jag hört att hennes dotter ska döpas på söndag fick jag snabbt sätta ihop en liten doptavla, slira förbi Coop och slita åt mig en bukett vita tulpaner samt fyra kringlor (patetiskt, eller?) på väg till räddningen. Och nästan två timmar senare fanns bokföringen på skärmen igen!
Harre jävlar va´ skönt!Nu har jag både ett användbart OpenOffice samt hela Officepaketet installerat.
Hängslen och bälten. Skönt.
Så nu sätter jag mig på cykeln och trampar ner till stan och revisorn och hoppas att han/hon har tid för mig och mina siffror. Men först, en sista koll...
PS. Jag ska göra en back up, även om det inte hade hjälpt mig i detta fall. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar