04 maj, 2011

Le Mac

Är det idag jag måste flytta in på mitt kontor? Det som har blivit ockuperat av storebror med vänner? Jag hoppas att min stora fina Mac ska komma till lunch och den ska bo på kontoret. Har beställt en till bordsskiva av sambon, så barnen ska få plats också.
Men, vem vill dela sin arbetsplats med x antal tolvåringar som spelar dödaspel med subwoofern på härlig vansinnesnivå
(mitt vansinne, alltså)?

Jag vill inte men har inget val. Rummen räcker inte till.
Och när de små liven brakar in får jag ta min tillflykt till härliga gamla ljusa och varma vardagsrummet med min bärbara kamrat. De borde gå.
Det måste gå.

Jag återkommer med en rapport om mitt fortsatta öde. Att ni brinner av intresse att ta del av mitt kontorsbekymmer, det tar jag för givet. Mina läsare tänder på triviala bekymmer, det är jag säker på.
Förövrigtskavisnartbestämmaomminstesonenskabytaskolatillenmer
anpassadsådan.
Men det är inte så "kul" att skriva om.

3 kommentarer:

Helena sa...

Lycka till, både med Macen, kontoret och med val av skola.
Apropå hög volym, inte till glädje för andra, kräv att de använder hörlurar.

Johannes sa...

Jag väntar tills de somnat och spelar sedan Bach utan subwoofer tills jag är för trött för att göra ngt annat än att gå och lägga mig.

Viktigare än vilken skola som barnen går i är vad de har med sig till skolan. Trygga barn kan lyckas nästan var som helst, och otrygga barn kan misslyckas vart som helst. Jag är f ö inteett dugg orolig för dina :-)

Gunilla Byström sa...

Johannes, det där med att köra tills man somnar på plats; jag lider av den sjukan också. MÅSTE läsa tills jag somnar med näsan i boken. Men är det nyttigt i längden? Förmodligen inte. Men den egna tiden då man bara gör det man själv vill gör att man går till extremer, n´est pas?

Ja, jag hoppas verkligen att mina barn är trygga nog att byta skola och personal. Den äldsta som också byter till hösten oroar mig inte, det är som vanligt den andra. Men att oroa sig är ju inte min grej. Jag VET att det blir bra. Amen.