Fult omslag. Slibbigt. Då har Ninni fått ett bättre omslag.
Samma innehåll. Mycket bättre omslag. Gäller båda böckerna.
Jag läser och lyssnar. Läser och lyssnar. Jag tror det är någon slags sjukdom.
Att alltid läsa. Och när jag inte kan läsa, så lyssnar jag på böcker eller sommarpratare. Är jag rädd för mina egna tankar? Eller kanske bara uttråkad av det ständiga malandet i mitt huvud. Inget nytt under solen, så att säga.
Varför lyssna på sig själv när det finns så många andra att lyssna på?
Härförleden gick jag ovanligtvis med i en bokklubb under ett telefonsamtal.
Skulle aldrig få för mig att vare sig betala eller gå med i någonting per telefon i vanliga fall. Telefonnasare göre sig icke besvär. Då kan jag vara otrevligare än vanligt. Jag är självklart med i Nix telefoni!
Nå, ringde så en stackare som ville GE mig två böcker. Gillade jag månne Danielle Steele? Mohahaha! Nej, men då får du två deckare då! parerade han raskt.
Man går med i en bokklubb, är med i åtta månader, emottager deras tidning varje månad, inget köptvång och får två böcker gratis. Ja, inte vet jag, men det känns inte lönsamt. Men tack för böckerna!
Jag fick Viveca Stens "I grunden utan skuld" och Ninni Schulmans "Flickan med snö i håret". Två helt nyskrivna (2010) böcker.
Båda bra, på sitt sätt. Jag är ingen stor analytiker av lästa bokverk. Det tar för lång tid att formulera mina tankar i text (och vem bryr sig?).
Men konstaterar att Ninnis debutroman är imponerande bra! Hon får mig verkligen sugen på att åka till Hagfors och se hur Hagfors ser ut. Och får mig att fundera på hur kul det skulle vara att göra en sverigeturné till dessa samhällen som ingen talar om i stora rubriker (om det inte sker något mord där, förstås).
Spännande, välskriven, utan jobbiga schabloner och töntiga liknelser. En bok där nattsömnen blir det minst viktiga. (Vaknade faktiskt kl 05 en morgon och läste en timme!) Bra jobbat Ninni, vill jag utbrista. Och för allt i världen, jobba på!
Vivecas bok är mindre fyllig, absolut inte dålig men ingen fantastisk bok. Tänkte lite förvånat att hon har "snott" Läckbergs koncept; nutid/dåtid (men det har väl inte Läckberg tagit patent på?!). Tyckte om dåtidsberättelsen, bra (be)skriven!
Men det som stör mig är det som borde locka mig till läsning: omslaget!
Jag misstänkte genast att detta omslag är specialgjort. Att det vänder sig till någon schablonperson som Stora Romanklubben tror sig ha till läsare. Där tror man tydligen att läsaren vill ha softade bilder på huvudpersonerna på omslaget, à la "skräplitteratur". Och det är just det som omslaget signalerar till mig. Sliskig roman... Vid googling är det precis som jag misstänker: omslaget ser inte alls likadant ut, där gemene man köper boken. Där är omslaget ett helt annat! Och så mycket bättre!
Omslaget på Ninnis bok är inte dåligt men jag föredrar absolut omslaget på Månpockets utgåva!
I brist på läsning och i väntan på Lundells senaste slet jag åt mig en Stieg Trenter igårkväll; alltid pålitlig, alltid bra. Tål att läsas gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar