Regn på fönsterrutor, tystnaden inomhus, knattret från tangentbordet, yllesockar på fötterna. Avslutar tavlan som ska ges bort på måndag.
Dags att påbörja en nygammal; en tavla som blev helt misslyckad i starten, hy som en zombie och stirrande blick. Den får allt bli bättre denna gång. Tur man kan måla och måla över, hur många gånger som helst, nästan.
Tur, när man är en ambilavent själ.
Igår, på självaste midsommaraftonen då vi trodde att regn, ishavskyla och moln skulle fördunkla vår paddling i Lyckebyån; då lyser solen med en intensiv värme, molnen är små tussar på klarblå himmel och vinden smakade vi intet av då vi befann oss nedsänkta i kanoter i en nedsänkt å. Nackdelen med att vara nedsänkt är att man inte ser nåt av den övre terrängen, men väl så mycket av vass, hängande trädgrenar, vackra blåsvarta trollsländor och undersidan på ett flertal broar.
Från Huddinge.se Richard Vestin fotade |
Självklart tog vi några paddeltag så att passagen blev fri och plums!, skuttade han i vattnet och klafs! tog han sig upp på andra sidan. Veckans sötaste händelse! Tyvärr hade jag ingen kamera i handen att föreviga denna söta, men mina två vänner i kanoten hade det. Ska se om jag kan utverka kort från dem.
Vi lyckades också fastna på en stenmur, undervattens sådan, så Lotta fick kliva ur och baxa loss oss : ) Vår farkost var måhända låggående?
Efter 2½ timmes paddling nådde vi rastplatsen där vi förtärde vår lunch.
Matjessill och potatis, what else?
På samma rastplats var ett lika stort gäng bosnier som grillade ett helt lamm över öppen eld (eller kolbädd). Hade jag gärna smakat på, men det tar ca 3-4 timmar att färdigställa och det hade vi inte tid att vänta på.
En kort paddling därefter nådde vi slutdestinationen, kyrkan i Vissefjärda.
Ännu en lyckad paddelfärd hade avnjutits.
Nästa gång funderar vi på att hyra stugor.
2 kommentarer:
Paddling är så mysigt! Det är liksom att färdas på naturens villkor, nästan helt tyst (om en inte pladdrar och sjunger själv, förstås...) och med naturen nära inpå!
Ja, det där med tystnad...
Vi är femton stycken som paddlar. Tre elvaåriga tjejer (och du vet hur de skriker? För allt).
Tre tonåringar (olika röstnivå där kan jag väl säga).
Männen brummar på och en del kvinnor pratar gärna : )
Jag satt längst fram och fick hålla tyst, då jag inte kunde vända på huvudet hela tiden för att prata. Någon var ju tvungen att hålla koll på vart kanoten for fram...
Man får liksom ha tystnaden inom sig, så går det bra ; )
Skicka en kommentar