För två dagar sedan gick en vän till en mig närstående, bort.
En mycket vänlig, förtjusande gammal man som även jag har haft nöjet att träffa ett antal gånger. Men nu orkade han inte längre och gick vidare till en annan värld.
På dagen efter bortgången kom så en ovanligt stor fjäril fladdrande förbi min vän. Den fladdrade runt och gjorde sitt bästa för att bli sedd.
Imorse dök den åter upp på vännens balkong och flög runt huvudet på henne.
 |
| Lånade sorgmanteln av en häxa. |
Jag har hittills i år inte haft en enda fjäril inomhus, knappt sett några utomhus heller, men så dyker denna upp och säger hej!
Säga vad man vill om döden, men den väcker min nyfikenhet.
Dagens boktips! En utav de bästa böcker jag har läst (eller i alla fall en som har satt sig i mitt sinne): Slump och synkronicitet av Robert H Hopcke.
Och denna fjäril var verkligen en synkronicitet.
6 kommentarer:
Så fint!
Jag är även jag nyfiken på vad som egentligen händer med oss efter döden o jag tror absolut fjärilen var etr hej/hej då från denne gamle man, du nu berättar om! /Eva
Jag är så krass att jag bara tror att det är slut efter döden. Trots att jag träffat två spöken, varav ett av dem ett flertal gånger...
Ja, och ingen av oss vet förrän vi själva är där : )
Freja; vad tror du då att spökena var för något?
Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro, men de kändes i alla fall inte som andar. En energinärvaro. Kanske som ett fotografi som hänger kvar i luften efter att något känslosamt hänt...
Ja så vitt jag har förstått är allt energi. Mer eller mindre stark.
Och spännande är allt, tycker jag.
Skicka en kommentar