Grattis!

Mera jobb i baljan, boys!
Två almanackor i två helt olika stilar.
Jättekul!

I nattens timmar

Jag skulle ha gjort en hel del just nu men ärligt talat, jag känner mig lite trött. Kliver upp tidigt imorgon istället...
A night piece
The sky is overcast
With a continuous cloud of texture close,
Heavy and wan, all whitened by the Moon,
Which through that veil is indistinctly seen,
A dull, contracted circle, yielding light
So feebly spread, that not a shadow falls,
Chequering the ground--from rock, plant, tree, or tower.
At length a pleasant instantaneous gleam
Startles the pensive traveller while he treads
His lonesome path, with unobserving eye
Bent earthwards; he looks up--the clouds are split
Asunder,--and above his head he sees
The clear Moon, and the glory of the heavens.
There, in a black-blue vault she sails along,
Followed by multitudes of stars, that, small
And sharp, and bright, along the dark abyss
Drive as she drives: how fast they wheel away,
Yet vanish not!--the wind is in the tree,
But they are silent;--still they roll along
Immeasurably distant; and the vault,
Built round by those white clouds, enormous clouds,
Still deepens its unfathomable depth.
At length the Vision closes; and the mind,
Not undisturbed by the delight it feels,
Which slowly settles into peaceful calm,
Is left to muse upon the solemn scene.

William Wordsworth (1770-1850)

Jag kom,

jag såg, jag handlade. Fyra paket, fyrtio svarta albumblad är mina. Bara mina! Värnamo: en stad i Småland på väg mot Göteborg. Solen sken och skoaffären öppnade strax före kl 10. Hann ta en koll på utbudet. Brukar alltid snubbla över de finaste skor och stövlar i småstäder (kan bero på att jag så sällan bevistar storstäder?). Men denna gång gick jag bet. Målmedvetna steg mot Åhléns, gjorde mina inköp, gled in på KappAhls och kunde inte motstå en skitsnygg grafitgrå kjol med "vita stygn" på. Mmm. Sånt kan man unna sig när man är på resande fot. Tror förresten aldrig en dryg timme har varit så lång som idag, i Värnamo. Kollade klockan hela tiden och konstaterade att man hinner mycket på fem minuter.

Klockan 12.30 var jag hemma igen och fick en välförtjänt lunch bestående av te och hårdmacka klädd i hemlagade köttbullar draperade med Dijonsenap.
Skapade lite och fick ett mail om ett möte på Burde. Dax att uppdatera en almanacka! Tjoho! Jobb!

Kvällen har bjudit på en mängd öl och som avslutning whiskey. Irländsk. Bla, bla, bla. Jag hör fan knappt nånting när folk pratar i pubmiljö. Hörselskadad. Ledsamt. Kunde väl ha väntat till jag blev åttio eller så.

Imorgon...

...ska jag ut på äventyr!
Kl 09.06 kliver jag på tåget fylld av förväntan. Vad kommer denna 55 minuter långa färd att ge mig för nya intryck att ta med hem? Kommer jag att skåda bakhuvudet med tillhörande kalufs på Göran Greider liksom Kjell gjorde härom veckan? Då var han på väg till Göteborg men vem vet, imorgon kanske han reser mot nya mål? Kanske får jag stå hela vägen. Hur står risk är det att ett tåg är fullsatt kl 09.06? Imorgon får jag veta.
"Därtill är jag nödd och tvungen", sade biskop Brask. Jag är också tvingad, av omständigheterna, att visitera Värnamo imorgon. Resan tar ca en timme dit och lika lång tid hem, därtill får jag njuta av metropolen V i cirka en timme. Mitt vikitgaste ärende är svarta albumblad 32 x 33 cm. Kommer att köpa hem ett antal paket då det kan ta evärderliga tider att få hem det till Åhléns i min hemstad. Hur himla svårt skulle det ha varit för sagda butik att skicka bladen till mig, kan man undra? Alldeles väldigt förbjudet, tydligen. Vattentäta skott mellan butikerna, tydligen. Ingen kundservice, tydligen.
Men inte ska jag klaga inte. Jag får ju en dag då jag inte kan jobba vid datorn i fyra timmar och får istället se en stad jag inte alltför ofta har möjlighet eller ens lust att besöka...
På köpet får jag äntligen mina albumblad så jag kan fortsätta med min portfolio! Jobbet med den tar löjligt lång tid. Jag är nog en rätt löjlig person, med en prestationsångest av gigantiska mått.

"För bisarr för att vara mainstream..."

Ikväll ska jag läsa en almanacka men först måste jag lägga upp en bild av en för mig ny bekantskap. Ja, det är väl pinsamt att jag inte känt till denne gode man tidigare men vissa är född under en saktfärdig stjärna och till den skaran hör väl jag då. Tyvärr. Men, även en blind höna hittar ju korn och nu har jag alltså snubblat över en cool snubbe. För ett eller två, tre? år sedan köpte jag ett antal Opsis Kalopsis. I vanlig ordning har de legat ganska så olästa tills för några dagar sedan då jag tog tag i dem och åtminstone bläddrade igenom dem. Vad skådar då mitt norra öga om inte alldeles fantastiskt fina teckningar och berättelser om sagor som denne man, Edward Gorey, har tecknat och skrivit.
Jag ärnar nu storhandla. Det vill säga om böckerna finns att få tag på, då en del kom ut för ett antal år sedan.
Edward levde mellan 1925 och år 2000 då han dog av en hjärtattack. Synd på en så ung man. Han var känd i NY, gick på balett varje kväll i tjugo år (!) iklädd lång päls och vita tennisskor. Såg litegrann ut som sina teckningar. I NY ska tydligen finnas en bokhandel med EG´s böcker, men det är inte var dag man poppar över dit, dessvärre.
Här i stan finns några av hans verk magasinerade på biblioteket så dit ska jag bege mig imorgon. Hans böcker handlade ofta om barn som råkar illa ut; det finns t ex en ABC-bok där ett barn dör vid varje bokstav. Otroligt festligt, tycker jag!
Önskar att jag själv var lite mer surrealistisk. Får väl jobba på´t.


The Gashlycrumb Tinies

Deutsche qualität?

Tvättade en tvätt med vår nya fina fräscha kvalitetsmaskin. Men va´ nu? Var det en blöt fläck framför maskinen när jag la in tvätten? (Rynkan mellan ögonbrynen blir djupare). Tvättade en maskin till. Vilken tyst maskin! Som en smekning i öronen. Men va´ nu! Nu vet jag bestämt att jag hade torkat upp fläcken innan jag la in ny tvätt. Hmm... väldigt rymlig är den också. Sju kilo smutsiga kläder står den redo att sluka! Jag tvättar en till tvätt bara för att bekräfta min misstanke. Jo men, den lilla blöta fläcken ligger där och tittar retfullt upp på mig när jag kommer ner på morgonen. Suck.

Kan inte hjälpa att det känns som om man aldrig kan köpa en vara som fungerar direkt, utan byten, reparationer, telefonsamtal (dessa förbannade telefonsamtal!) "Min" installatör kommer och hälsar på. Naturligtvis läcker inte maskinen då han undersöker den, så han sätter på en tvätt och kommer tillbaka om några timmar. Vilken tur att jag sitter hemma och jobbar!

När han kommer tillbaka har maskinen gjort sitt och läckt en liten pöl igen. Tack och lov är det en förnuftig man som är här. Han meddelar att en ny maskin kommer imorgon kl 11...

Ska vi hoppas att den är av ovanligt rejäl tysk kvalitet?

Inlägg i debatten

Timme ut och timme in
sitter Steve rund och trind,
chattar vid sin dator,
behöver en kurator.

En timme, två timmar, tre och fyra,
goda råd är mycket dyra.

Mamma och pappa tittar på teve,
ingen har tid att prata med Steve.
Tänker bara på sig själva,
idag fyller Steve elva.

Vi har varit utan tvättmaskin i snart två veckor. Det har väl varit lugnt men nu börjar det bli kris bland kalsongerna hos mitt yngsta barn som trots att han säger till och får hjälp, inte har riktig styr på strålen. Vattenspridare, kallas det visst. Om det ändå vore vatten som kom ur den lille. Söndagen fick därför bli en rundresa bland vitvarutemplen. Hittade en tänkbar, men än var inte alla maskiner undersökta i denna stad. Vi fick snällt vänta till idag för att besöka stadens äldsta vitvaruaffär. Kan man fatta att inte alla butiker är öppna veckan runt! Skandaal! (Nä, nu ljuger jag ju. Jag tycker faktiskt vi skall helga vilodagen lite mer än vad vi gör). Det blev ingen maskin i den äldsta heller men minsann i den som ligger längst bort fann vi en Übermachine from Deutschland! Vi hade mycket hellre gått ner till söta lilla ElektroHelios med röda detaljer än som det kommer att bli nu, en försiktig knackning på dörren till tvättstugan där den schtrikta, raka, schwartzweisse maschinen kommer att residera. Men Herr Wasser är ju mer energischnål och schlukar sju kilo kläder samt har ett antal fler program att välja bland. Till samma pris. Vi blev ju helt enkelt tvungna att ta tysken i hand och önska honom välkommen in. Imorgon kommer han i egen hög person och blir installerad. Efter fem år med en gammal sunkig begagnad maskin, som jag länge misstänkt håller inne med sköjning och annat väsentligt, ska jag äntligen få känna hur rentvättade kläder doftar!

Frans Wilhelm Odelmark. Bildkonstnär, född 1849 i Västervik, död 1937.
Visst kan man hänga kläderna från skorstenen också men det verkar lite omständligt, tycker jag.

Visuell gestaltning

Textuell gestaltning

Det är tystnaden jag hör först.

Den är påträngande, söker min uppmärksamhet.
Först gnyr den, piper viner väser.
Tvingar mig att lyssna.
Så ropar den: Se oss!
Det tysta står som en vägg framför mig.
Vill inte släppa förbi mig, tvingar mig
att sakta ner stegen.

Vad är det jag ska se?

Avvaktande ångestfylld stillhet, väntan på...
Inget utrymme för rörelse. Hukande nackar.
Panik som varken hörs eller syns om man råkar
titta åt ett annat håll.
Tandgnissel, kloskrap, brutna benpipor.
En vit fjäder singlar genom tystnaden.

Så går bilden upp för mig.

Ofattbar, men ändå fullt förståelig.
Jag ser vad jag ser. Förstår vad jag ser.
De betraktar mig. Stirrar på mig.
Uppfodrande, anklagande, panikslagna, apatiska.
Alldeles för många ögon
som inte förstår.
Som ber om hjälp.

Jag sluter mina ögon för att stänga ute blickarna.
Ändrar riktning på mina steg.
Ta mig härifrån!

Men tystnaden omringar mig som ett väsen.
Den kryper in i mig och sätter sina klor i min själ.
Den sitter där och kommer aldrig att släppa taget.

Rör på sig ibland för att jag inte ska glömma.

Idag

känner jag mig frivol. Tre blogginlägg på mindre än en timme! Kollade vad jag hade i portfolion och vad hittar jag, om inte en liten japanska som jag gjorde häromkvällen men redan hade glömt bort. Kort är mitt minne.

Ovan regnbågen

Den 27 maj började jag skriva blogg till den här låten. Så ikväll firar jag drygt tre månadersjubileum. Värt att fira med en annorlunda version av denna klassiker. Och i den här versionen blir den ju alldeles väldigt bra!

Rädsla...

...kommer i många former.

När alla har gått och lagt sig

sitter jag uppe och tecknar, jobbar, chattar och lyssnar på god musik. Så inspirerande! Lyssna på denna sammetsröst t ex. Alldeles bedårande. Får mig att tänka på höstvandring på New Yorks gator. Regndropparna smattrar mot paraplyets svarta, gatulampornas sken lyser gulaktigt över trottoarer och trappuppgångar. Höstlöven smetar mot gatan, bruna, kladdiga. Inne på barerna är värmen fuktig och på caféer sitter baskrar och polotröjor och läser Kafka. Bartenderna torkar stillsamt ur glas och håller koll på kunderna så att ingen ska gå missnöjd från hans bar denna regniga kväll. "Autumn in New York". Oh, bless my soul! I give you Melody Gardot this fall. (Kommer ni ihåg "Smoke rings" med Leif "Smoke rings" Andersson? Han skulle ha älskat den här musiken!)