15 november, 2010

En diskret insyn

Nu ska jag snabbt berätta hur det är attjobbafördetstoramöbelvaruhuset. Och varför.
Det känns nästan som om jag gör något olagligt. Jag har ett kontrakt som säger att jag inte får offentliggöra mitt samarbete i marknadsföringssyften. Så detta är INTE i marknadsföringssyfte, utan bara fakta. Torra.
Som alltid när man ska få in en fot eller tå på ett stort företag så gäller det att ha kontakter. I mitt fall har jag t o m en insider-kontakt. En formgivare som sitter som spindeln i nätet och som har haft den stora godheten att lobba för mig. Vi känner varandra sen vi pluggade design och medan jag tog hand om sjukt barn och vältrade mig i dåligt självförtroende, så jobbade hon med design och gick från klarhet till klarhet.
För ett år sen fick jag visa min portfolio och fick sen göra ett prov, d v s jag fick uppgiften att göra det de ville ha och fick sen godkänt av samtliga inblandade (de är nog ganska så många som tillsammans bestämmer vad som ska produceras). Fick sedan en utökad beställning. Jag skickade skisserna och fick feedback på dem, gjorde originalen och sen var det klart : )
Nästa jul ser ni resultatet.

I september var jag på ett nytt portfoliomöte och fick fin respons. Fick sen genast två nya uppdrag och har sen jobbat med tre olika grejer efter det. Jag jobbar fram ett antal skisser/mönster och ur dem väljer de förhoppningsvis ut ett att jobba vidare med. De bestämmer ungefärliga (eller exakta) färger man ska jobba med och i briefen ingår inspirationsbilder, ritningar och ledord. Vi kommer överens om hur många dagar/timmar det ska ta och sen är det bara att jobba. Ibland blir det OK direkt, ibland blir det en helomvändning och man får börja om från början. En hel del väntan ingår också, då produktutvecklarna har extremt mycket att göra åt alla håll och kanter.
Alla jag har träffat har varit extremt trevliga och vänliga och har själva många års erfarenhet av design och produktutveckling.
En del av det som är så roligt med att jobba för ett så stort företag är att mina alster kommer att spridas över hela världen! Wow, liksom.
Men framför allt, att någon gillar mitt arbete! Dubbelwow.

Jag försökte själv ringa och stämma möte med textilavdelningen. Det tog stopp redan i växeln. Det fanns ingen telefonisten kunde skicka mig vidare till... Och är det inte lätt att komma vidare och visa vad man kan. Synd, liksom. Och det är rätt vattentäta skott mellan avdelningarna, verkar det som.

Men, om jag jobbar på och gör många bra jobb, så kanske, kanske är det nån som får syn på mina mönster på köksavdelningen och tror att jag kan designa textilmönster också. Men alla uppdrag är roliga, oavsett material, såklart!

3 kommentarer:

TUTT sa...

Spännande! Och KUL. Tack för den lilla lilla insynen. Håller tummarna för kökskontakter i framtiden.

Amanda sa...

Å så intressant. Kul och spännande!

Japp, kontakter är A och O.

Fast grejen är ju att man kan FÅ/jobba upp kontakter utan så att säga "känna en jävel" från början. Bara man vet den smala vägen in...

Gunilla Byström sa...

Ja, såklart KAN man lyckas skapa sig en liten väg in också, men oj va mycket smidigare det är att känna någon. och jag är ju inte ute på banan så mycket att jag kan slinka in på ett bananskal och få jobb hipp som happ. Jag sitter mest hemma och gnetar, mailar, ringar ibland och hoppas, hoppas att någon ska upptäcka mig. Korkat, javisst : )
Att åka runt på företag har jag också gjort och det är jättekul, men tar tid och ger inte alltid något (nä, det vore väl mycket begärt...)
Nu när det är nytt år ska jag återigen ta nya kontakter och sälja mig på ett bräde. Gneta, gneta.