22 mars, 2012

To a mouse


Small, sleek, cowering, timorous beast,
O, what a panic is in your breast!
You need not start away so hasty
With hurrying scamper!
I would be loath to run and chase you,
With murdering plough-staff.

I'm truly sorry man's dominion
Has broken Nature's social union,
And justifies that ill opinion
Which makes thee startle
At me, thy poor, earth born companion
And fellow mortal!

I doubt not, sometimes, but you may steal;
What then? Poor beast, you must live!
An odd ear in twenty-four sheaves
Is a small request;
I will get a blessing with what is left,
And never miss it.

Your small house, too, in ruin!
It's feeble walls the winds are scattering!
And nothing now, to build a new one,
Of coarse grass green!
And bleak December's winds coming,
Both bitter and keen!

You saw the fields laid bare and wasted,
And weary winter coming fast,
And cozy here, beneath the blast,
You thought to dwell,
Till crash! the cruel plough past
Out through your cell.

That small bit heap of leaves and stubble,
Has cost you many a weary nibble!
Now you are turned out, for all your trouble,
Without house or holding,
To endure the winter's sleety dribble,
And hoar-frost cold.

But Mouse, you are not alone,
In proving foresight may be vain:
The best laid schemes of mice and men
Go often askew,
And leaves us nothing but grief and pain,
For promised joy!

Still you are blest, compared with me!
The present only touches you:
But oh! I backward cast my eye,
On prospects dreary!
And forward, though I cannot see,
I guess and fear!

Robert Burns

Jag läser i Good News Magazine om biologisk mångfald. En mycket intressant och sorglig läsning om hur människan ständigt förstör för sig själv genom att ta död på natur och djur.

Jag citerar chefredaktören Daniel Mendoza: "Vi kan inte låta okunskap,och ibland vårt ego, ligga oss och andra arter till last. För varje gång vi säger ja till att döda en geting mot ett fönster, en varg i skogen, en grävling i en källare, en räv i närområdet, tar ner en gammal ek och så vidare, så säger vi också ja till att minska barnens och vår främsta rikedom. Den biologiska mångfalden."

William Penn (1644 - 1718) skrev en gång: " Jag väntar mig att passera denna värld bara en gång. Allt gott som jag därför kan göra, och all välvilja jag kan visa mina medvarelser, låt mig göra det nu. Låt mig inte skjuta upp det eller försumma det, för jag ska inte passera denna väg mer."

Och om man tänker sig att man kommer tillbaka till jorden om och om igen, (i ny fysisk skepnad)... då är det ju himla bra om man sköter om jorden så man slipper komma tillbaka till en död jord.

Inga kommentarer: