The white elephant stands still
leaning forward, listening intently inward
for the echos of times passed.
She hears rustling grass, rattling pebbles,
whispering voices and soft steps.
She feels the sweet noise in her belly.
It grows and flows and bounces back
to the ground,
over and over again.
She loves every sound and relives
all the familiar sounds from the savanna.
Oh, please come back,
she moans, when the noises drift away,
knowing the silence may well be long.
Maybe the next time, there will be a song?
Then pray it will be an African song!
Vi tog en runda till "Ekotemplet" också, i söndags.
Vattentornet, som efter att det stod färdigt, visade sig innehålla en ofantlig mängd ekon!
En gång blev en kille hörselskadad då han körde sin moppe runt, runt... (kan vara en myt).
En annan gång var jag där då en man spelade munspel : ) Vackert!
Tyvärr har de numera "byggt in" ekot, då grannarna stördes, så nu är det inte riktigt lika effektfullt.
Ja, ja, så kan det gå.
(Tjejerna i bloggen trodde att man byggt in ekot för att förhöja effekten. Sorry, girls.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar