Nytt år, nu igen.

Ett nytt år är som en katt som kommer upphoppandes precis framför tangentbordet när man ska sätta sig och författa några ord. Och sen lägger sig ner. Fullt av möjligheter, och hinder.

Min nyårsdag började med långfilmen "Små citroner gula", inspelad igår medan jag roade mig med annat.
Jag tyckte boken var rätt så... dålig. 
Men filmen var rätt så trevlig! Pluspoäng där.
Snön dalade ner utanför fönstret. Trevligt.
Jag var "ensam hemma", barnen sov, sambon tränade... (ursäkta om jag spyr lite). Vid hans hemkomst tog det inte många minuter innan luften surnade.
Något senare: en lång promenad i vintersnö. Plus.
Vid hemkomsten stannade barnet och pappan ute och skottade. Jag tände ljus och kände en viss harmoni inombords.
Sen var det dags att rodda lunch vid 16-tiden. Vardag. Plocka ur diskmaskinen, plocka i, handdiska det som inte blev rent, handdiska alla skärbrädor. 
Lunch: repris på gårdagens köttfärssås och spaghetti samt ris till barnen.
16-åringen kan alltid finna, och säger alltid något negativt om maten. Vardag.
Tänkte efter maten, ett snabbt svagt ögonblick, fråga om någon ville spela ett spel vid matbordet? Men hejdade mig innan ett ord sluppit ur min mun. Det finns ingen i det här huset som vill spela spel.

Gick och satte mig för att skriva en "nyårskrönika" (hahahaha) då katten kom upp och krävde uppmärksamhet. Strax därefter kom 16-åringen och hängde sig på mig (bokstavligen, ja) och försökte tvinga mig att titta på YouTube: TopGear, hans nya favoritprogram. Jag lyckades vrida på mig och hittade "Bland tomtar och troll" åttionionde årgången, i fönstret. Hela boken är illustrerad av Hans Arnold som jag beundrar så. Så jag har nu börjat läsa sagan "Prinsessan som hade svans" med sonen hängandes på mig. Riktigt spännande. Sonen blev till slut ombedd att sluta hänga då ryggen började värka. Så nu sitter han vid sin dator, jag vid min, sambon vid sin och minsta sonen är ute i kolmörkret och hoppar studsmatta.

Ett nytt år kan vara början på något alldeles nytt. Eller bara som en fortsättning på något man känner igen. Återstår att se vad jag kan göra åt detta år. Jag ska kämpa för att göra det bättre än förra året, det är ett löfte.