10 mars, 2016

Pecha Kucha delivery

Jaaa, jag gjorde det!

Jag förstod inte riktigt varför det var som det var men tillslut blev det helt ok.

Jag fick ju liksom aldrig tiden på bilderna (20 sek.) att stämma med mitt prat; de drog ut på tiden och jag fick ta långa pauser. Nåt var fel helt enkelt.
Så igår tog jag och tajmade bilderna med en analog klocka. Och där! (Bam!) visade det sig att bilderna inte alls växlade vid 20 sek. utan IBLAND var det 22 och 23 sekunder!
Måste ha varit nån bugg i programmet.
Det tror fan att de inte funkade då!
Men, tack och lov så fungerade tidsinställningen på arrangörens dator, så nu växlade bilderna efter 20 sekunder.
Vilket fick till följd att jag fick babbla på utan några konstpauser alls. Faktiskt inga vanliga pauser heller, kändes det som...
Men så skönt att ha det gjort! Nu vet jag hur det går till.

De tre-fyra andra som pratade hade inte lagt ner riktigt så mycket jobb på framträdandet tror jag (jo, en), men det var ju också helt okej!
Det ska ju inte vara så märkvärdigt och ansträngt. 
Det är ju faktiskt småsnack det handlar om!
Det är väl bara jag som alltid ska göra mig till, kan jag tro...
Hålla på och räkna sekunder, så fånigt!

2 kommentarer:

Freja sa...

Bra jobbat! Och jag tycker nog att det är bra om en lägger ner tid på sin presentation!

Gunilla Byström sa...

Tack! Och ja, så tänker nog jag också : ) För mig är det lite chockerande att man INTE lägger ner jobb, när man ska ställa sig upp för ganska så många människor och prata. Men det är ju jag det. Och du.