En kopp höst

En fjäril kom in genom den öppna dörren, fladdrade mot fönstret på den motsatta väggen. Flög tillbaka mot de ljusa fönstren på den andra sidan rummet och dansade en stund i solen. Lätta vingslag, ingen panik. Och där - flög den ut i det vackra septembervädret igen.

Första september, och den officiella höstmånaden är här med röda rönnbär och, om man sitter inomhus med öppen dörr - kyla i luften. Om du går ut i solen känner du nog att det är väldigt varmt för att vara höst. 
Men det är så vi börjar bli vana vid att känna hösten: varm.
Så fort skolan börjar igen så slår hettan till, åtminstone en vecka.
Sen kan det vackla lite fram och tillbaka.
Morgnarna bjuder på blöt, kall gräsmatta när man går ut och hämtar in sonens första äpple för dagen. Uppfriskande nattkyla mot bara fotsulor. 
Varje dag som regnet håller sig där uppe är en bra dag. 
Nätterna, ja då får det gärna ösa ner för då är jag inte ute. 
Vad jag vet finns det inget jobb som gör att du måste vara ute på nätterna. 
Eller ja, det skulle vara nattvakt då såklart... Men den mesta tiden tillbringas väl ändå i en bil eller inomhus, tror jag.
(Och då kan jag inte låta bli att rekommendera "The Nightwatch" - Nattvakten, som går på TV4. Tittar du inte redan på den så får du gå till TV4Play. Njutbar.)

För länge sedan skrev jag ett inlägg om hösten, eller påbörjade ett inlägg, eftersom jag aldrig la ut den.
Nu känns det som om jag borde ta tag i den texten igen och se om jag kan bli färdig med den. Ska jag gå i en skrivkurs måste jag väl kunna skriva?
Kaffe - ett måste för skrivandet har jag läst någonstans. Problemet är att jag blev så himla mätt av sushin jag åt till lunch!
Känns som om det blir svårt att knö ner kaffe också. 
Men, konsten kräver sin tribut.
Och klockan är snart 15. Jag har ju missat två-kaffet med en hel timme!

Medge att man fikade med mer stil förr i världen!

I Sverige fikar man på jobbet.Säger inte att det är fel, men dagen känns lite upphackad. Ska jag tolka det som att man bara är kapabel att jobba två timmar i streck åt gången?
Själv vill jag likt fjärilen fladdra lätt och lekfullt genom arbetsdagarna (och livet). Och för att hålla sig lätt bör man dra ner på fikandet och upp på fladdrandet.

PS. Någonstans har jag läst eller hört en text av Beppe Wolgers som heter Fyra koppar snö. Gillar verkligen bilden jag ser.