En liten talgoxe

Bilden lånte jag från saltakvarn.wordpress.com

...har varit närvarande hela dagen. Imorse (ja, ca 11.30 alltså) satt den uppe på grillens handtag utanför vardagsrumsfönstren (de där med fingeravtryck på) och satt kvar, trots att jag stod och spanade på den och min sambo kom in i bilden för att titta också. Det tillhör inte vanligheterna att småfåglar sitter stilla och låter sig betraktas, inte. Senare satt den i grannens träd och spanade in på oss, vid två tillfällen. Jag anar att han/hon vill mig något! Men vad, det är frågan. Kan det vara en avliden släkting som antagit talgoxens skepnad för att kolla in vad jag gör? Vassego och kolla, säger jag bara. Jag har intet att dölja!
Min son pratar just om att han vill gå tilbaka till det gamla stenröset/stengraven vi var och gick på idag, på skogskyrkogården. Men regnet öser ner, och man ska kanske inte gå på gamla gravrösen, så det tar vi en annan gång. När solen skiner. Den stad där jag bor är inte känd för dess soltimmar, dessvärre.
I sommar vill jag ta en tur till Kinnekulle! Har läst att det är en fantastisk plats. Och jag älskar fantastiska platser. Jag behöver fantastiska platser. När jag var i textilriket tidigare i höstas hamnade jag förmodligen på en ganska fantastisk plats. Om man vet vart man ska styra sin kosa. Vackra vita hus på kullarna. Mycket fint.
Och nu sjunger talgoxen i högan sky igen!