21 maj, 2010

Ljud från förr

Inspirerad av A.Schulman vill jag berätta om ljud från förr.
Lördagsmorgnar i köket: Ljudet av "Ring så spelar vi" följt av "Melodikrysset". Det stränga hyssjandet om man råkade prata just när P.Granberg och B.Haslum gav koordinaterna för den kommande melodin.
Lördagar eller söndagar: Vi krattar gruset framför huset i tjusiga ränder och mönster.
Och apropå gruset. Det knastrande ljudet av grus under klassiska träskor; då visste man att våren äntligen hade kommit.
Då och då: ett pinglande från bjällran som hängde på ytterdörren. Då ville katten Pysen gå ut.
Ibland: ett obestämt muller från vinden. Då var det Lissgårds-Kajsa som åkte rullskridskor. Hon var vårt vindsspöke.
Var som helst: Vår familjs visselsignal. Tre toner. Då hittade vi varandra direkt, var vi än hade gått vilse. Vi var fem barn, alltid var det någon som vinglade iväg.
I telefonen: Mamma brer ut sig på brett hälsingemål. Då pratade hon med hälsingesläkten.
I sovrummet: Min syster smaskar på ett outhärdligt sätt på sina eviga tuggummin. Då sov jag i soffan i vardagsrummet, eller storarummet som vi kallade det.
I sovrummet II: inandet av en eller flera myggor precis när man hade släckt lampan och skulle sova. Då täckte jag över allt utom näsan och försökte sova.
I trädgården: Brummandet av humlor som flög från blomma till blomma. Och det ljudet hör inte bara till förr. Det är fortfarande bäst.

Vilka ljud kommer du ihåg?

2 kommentarer:

Tuggummituggar'n sa...

Eviga tuggummin? Nämen, jag säger då det...

Gunilla Byström sa...

I KNOW YOU!!!