19 maj, 2010

Gärna något rosa

Visst är väl
detta en fin
dödsannons?

Censuren står
jag för,
men själva
texten
och bilden
är ju
så bra,
tycker jag.

Vilken
härlig
människa
som tackar
för sig på
detta
vis!

4 kommentarer:

TUTT sa...

Fin!
Vi brukar diskutera dödsannonser här på reklambyrån, så ingen av oss får en töntig annons i tidningen sen, så har vi alla stämt av vad vi vill ha. Känns tryggt.

Gunilla Byström sa...

Skönt att vara väl förberedd när liemannen kommer och plockar en.
Jag har Vita arkivet liggandes här hemma någonstans, men har inte skrivit något i det. Typiskt.

Helmer Hypokondri sa...

I min runa ska det bara stå: "Vad var det jag sa?"

Gunilla Byström sa...

Ja, vi skola ALLA den vägen vandra. Men de flesta väljer väl att ignorera detta faktum in i det sista så att man inte ens hinner PÅSTÅ att man SKA dö innan man går vidare.
Alltså kanske man inte kan ha den texten? Du har ju inte hunnit säga något om din hädanfärd. Och texten har ett oanat djup.
Folk får sig en rejäl tankeställare. Vad var det egentligen han sa, den där Helmer? Och är det någon som vill veta, så har jag svaret här i min blogg.

För övrigt spar jag dina funderingar i en liten ask, som kommer att öppnas en dag då sådana askar bör öppnas.