Lottlös

Idag sa jag upp mig.

Åtminstone till hälften. Modet svek mig i sista sekund och det blev lite halvdant.
Efter tio år och snart två månader ska jag halvera mina utgifter till Postkodlotteriet. Hajar´u?! Räkna 320:- gånger tolv gånger tio år om du vill veta hur mycket jag skänkt till välgörenhet och till plånböckerna på de som äger programidén. Det kan också ha dröjt innan jag skaffade mig autogiro, så kanske har jag betalt ännu mer, men jag tror att PKL firade tio år nyssens.

(Jag var tvungen att googla PKL då det kändes som något kriminellt/politiskt, och faktiskt stod ju postkodlotteriet med där : ))

Nu fegade jag ju ur och betalar 160:- i fortsättningen, tills jag tröttnar på det också. Under dessa tio långa år har jag vunnit 250:- samt en tjock transportskadad bok om djungeldjur med fina foton av Mattias Klum. 
Det finns de som vinner stort men det verkar inte vara jag som gör det.

Jag har t o m försökt tävla i programmet, men inte ens det lyckades jag med.

Jag är i alla fall glad om mina pengar har hjälpt någon här i världen, men nu ska jag försöka hjälpa mig själv istället. Sparar 160:- på nån härlig fond istället och ser hur det utvecklar sig ; )

Jag läste i tidningen att världen faktiskt fungerade innan EU också. Att Sverige klarar sig riktigt bra utan att ha euro som betalningsmedel. Är övertygad om att England kommer att överleva och finnas kvar i Europa även i framtiden. Men om de röstade för Brexit för att slippa invandrare så är hälften av invånarna Sverigedemokrater? Konstigt, och skrämmande...