30 juni, 2016

Bob

Louise Brooks i bob
Igår började jag titta på en inspelad Gatsby. Började sent så jag hann inte långt innan det var dags att lägga mig. Men innan jag la mig så gjorde jag en sån där impulsiv handling som jag kanske kommer att ångra. Driven av gudomlig inspiration klippte jag till. Snipp, snipp.
Körde lite bobklippning, men bara på "polisongerna" om du förstår.
Så spontan att jag inte ens tog av mig glasögonen innan jag klippte, vilket resulterade att jag i morse tvingades klippa lite till, och lite till...
Jag har nämligen alltid ääälskat 20-talets stil, frisyrer och kläder.
Och vad är mer 20-tal än en bob?

1987 klippte jag mig faktiskt i en riktig bob och det finns fotobevis på detta, men i pappersformat såklart. Samtidigt testade jag linser, så där ser jag väldigt annorlunda ut. Mina klasskamrater kallade mig Greta : ) På den tiden hade jag också mörkt rött hår i flera år.
Men bobben växte ut och linser fungerade inte alls, så bort med Greta!
ur filmen Gatsby.
Jag har haft den här konstiga frisyren för några år sedan, då jag också klippte till (inspirationen den gången kommer jag inte ihåg). Eftersom minnet slirar så kommer jag inte ihåg om jag var nöjd med mitt tidigare klipp och kunde därför inte hejda mig igår.
Man kanske skulle ha en lista på saker man är nöjd med och saker man ångrar, så man vet vad man gillar och slipper göra om sina dumheter? 

Boken The Great Gatsby står i bokhyllan. Kommer ihåg att jag inte fattade dess berömdhet när jag läste den, men så är det ofta med "de stora". Jag är inte stor nog att förstå det hela. Men inspiration - det är stort!

2 kommentarer:

Ann Holmberg Elisson sa...

Det var modigt gjort att klippa bob själv! :)

Gunilla Byström sa...

Hehe, eller synnerligen dumdristigt.
Men som sagt, det är bara nån centimeter in i håret, så
utsläppt syns det knappt : ) Tur det.