Man kan undra varför en del fåglar fick så "grova röster"? Varför fick inte skatan, kråkan och kajan och de andra i gråzonen kvittra? Något att forska om, kanske?
I förrgår small det till i ett fönster; jag hörde inget, men andra med bättre hörsel än jag gjorde det.
När vi skulle duka på altanen en stund senare låg det en avsvimmad, chockad eller avliden björktrast på trappen. Stackaren hade flugit in i fönstret (och de är ju inte nyputsade precis) och låg där med öppna ögon.
Som vanligt får jag ta tag i operation djurräddning.
En handduk mot den oförsonliga solen och en pappkartong skulle räcka som skydd om fågeln behövde hämta sig från chocken. Jag tyckte att den rörde mikroskopiskt på huvudet, så det fanns kanske hopp om livet.
Men, när jag lyfte upp den lilla kroppen missade jag att hålla under huvudet och det hängde betänkligt slakt i luften... kände att det nog var kört, men bar bort den i skuggan av flädern.
 |
| http://www.fageln.se |
Får sen höra att en skata har gått loss på kartong och fågel!
Sprang dit och beskådade et plocka trastbröst. Skatan ville väl inte ha fjädrar i munnen då den började äta kan jag tänka.
Så vi fick anse fågeln väldigt död (it had ceased to be) och skänkte dess arma själ en stillsam tanke.
I kaoset med skatan hördes också trasten make/maka skräna i högan sky.
Hen undrade väl var dess andra hälft hade tagit vägen och vad skatan höll på med. Stackar´n!
Nu ligger den avlidne säkert kvar i det svala garaget.
Och vi som har haft sophämtning idag. Typiskt.
Så går ett liv och kommer aldrig åter. En vacker majdag, på väg för att hämta mat eller bara njuta av solen, krockade hen med ett stenhårt fönster och föll till sin bleka död. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar