Lika bra att fortsätta när man har fått upp ångan. Snart pyser den kanske ur mig igen.
Jag gillar ju tallbarr; detta har jag berättat redan tidigare (19 feb 2011) i denna förnämliga blogg. Jag hoppas ni kommer ihåg historien om det lilla barnet som släpade på en mycket stor tallgren. Denna naturens skapelse befinner sig fortfarande i en stor glasburk på mina söners rum.
Tallar har visst förmågan att konservera sig alldeles tyst och omärkligt. De bara står där i en vas med vatten, tycks inte använda sig av vattnet för överlevnad (för då skulle det ju ta slut rätt omgående), utan står där bara tålmodigt med blöt fot utan att gnälla eller visa något som helst obehag.
Som plägar hända med tingen runtomkring oss, så blir de nästan osynliga; vi ser dem inte varje dag, vi skänker dem inte en endaste tanke, vi ser inte skönheten i formerna.
De bara finns där, tysta, tålmodiga.
Ibland retar vi oss t o m på de stackars oskyldiga föremålen, som vi själva har köpt eller plockat med oss hem! De är "i vägen", de är "för många", de är helt plötsligt "fula"! Fullständigt oskyldiga till dessa anklagelser får de stillatigande ta emot våra invektiv. Jag tror att det är vid sådana tillfällen som en tall blir lite trött, känner sig osedd och inser att det är dags att dra sig tillbaka. Konservera sig. Lura betraktaren att den fortfarande lever och har hälsan medan den egentligen befinner sig på en helt annan plats i universum. En mycket lyckligare plats, förmodligen tillbaka i skogen där den kan andas frisk luft och få vara bland sina egna. Där trivs tallen bäst, precis som alla andra på den här jorden. Njutande frisk luft och i umgänge med sina likar, kan det bli bättre?
Snart, mycket snart ska kvarlevorna (den konserverade tallgrenen) få komma ut i friska luften också. Även om den inte har något egentligt liv kvar ska den få sluta sina dagar i skogen. Jord skall du åter varda. Ja, det lär ju ta sin lilla tid, men kanske kan någon insekt ha glädje av dess vridna grenar. Åka rutschkana på den glatta barken, kasta pil med de styva barren, leka kurragömma under smågrenarna, öva balansgång, göra tallbarrste! Ja, det finns oändliga möjligheter. Så om du hittar en tallgren där du går; se den och uppskatta den för allt den kan erbjuda i form av skönhet och aktiviteter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar