Ekan

För dig som inte är Pluskund på Smålandsposten bjuder jag härmed på en gratisflukt på min text som finns att läsa i dagens tidning. 
Jag skickade in tre texter och den här var den jag trodde de skulle välja sist! 
Inte någon lättsinnig sommarflört, om man så säger.
Håll till godo!

EKAN

En sommarmorgon kliver hon upp ur sängen och går ut.

Nere vid bryggan ligger den grönmålade ekan blickstilla. Som om den väntar på något.

Med en sökande blick över det glittrande vattnet lösgör hon båten från bryggans pålar, kliver i och sätter sig. Förväntansfull och rak i ryggen.

I en säng ligger en man och sover. Ingen soluppgång kan få honom att kliva upp innan han vaknar av sig själv. Hans bästa tillstånd är sömnen. Då finns han inte. Inte heller hans problem eller människorna runt omkring som, ärligt talat, är upphovet till hans problem. Att sova skänker frid i själen, även om han inte uppfattar friden eftersom han sover som en medvetslös, och drömmer gör han aldrig.

En fluga försöker ta sig ut genom sängkammarfönstret. Surrar ilsket och puttar med ryggen mot den solvarma rutan men utan resultat. Den har länge surrat i ansiktet på den sovande människan, men det har bara resulterat i lojt viftande händer. Instängd i ett syrefattigt rum lägger den sig desperat på ryggen och surrar runt, runt, runt.

Bild:Samuel Lindskog, Örebro läns museum. DigitaltMuseum

Kvinnan tar tag om årorna som vilat sina blad mot stäven. Årbladen bryter stillsamt vattenytan och när hon lutar sig bakåt och spänner magmusklerna känner hon vattnets motstånd.

Hon njuter av värmen, tystnaden och fåglarnas ivriga kvitter. Sluter ögonen och låter årorna vila när hon kommit ut på sjön. Det här är hon. Utomhus, i naturen. Ljuset som får hennes ögon att slappna av och se klart, och dofter som fyller henne med känslor sedan länge nedpackade.

I rummet där mannen sover är luften kvav och rullgardinen skärmar effektivt av allt dagsljus. På stolen bredvid sängen tickar en väckarklocka. Flugan har gett upp kampen och ligger alldeles stilla. Som död. Plötsligt knäpper det till i rummet. En luftström sveper in och flugan vaknar till. Dörren står på glänt.

Yrvaket slår kvinnan upp ögonen då en vindpust väcker henne. Ekan har drivit över hela sjön och nu befinner hon sig vid stranden på den andra sidan. Hon kliver ur och balanserar på de hala stenarna vid stranden, ser båten gunga iväg på vattnet och känner att det svider till lite i magen.

Lite hungrig kanske, tänker hon. Hungrig på livet.

När hon går från stranden upp mot skogen, där tallstammarna växer upp ur den torra marken, landar en fluga på hennes hand. Kvinnan tar ett djupt andetag, lyfter upp handen och ler stort mot flugan. ”Ska du med?”

I stugan där mannen sover smäller det plötsligt till i dörren, haspen trillar ner och låser dörren från utsidan. Mannen sover tungt vidare, utan att reagera.