Men sommaren har varit fantastisk i flera avseenden. Soligt, varmt och... hundfritt!!!
Minns min verbala spya över grannens hemska odjur.
Den blev aldrig bättre. Åren gick och varje år var lika jävligt. Vi kunde inte ens vara i vårt kök då hunden såg oss genom fönstret och började skälla som en galning.
I samma veva försvann odjuret. Bless my soul!
Aldrig har ett djurs frånfälle värmt min själ så till den milda grad...
Och jag är faktiskt djurvän, tro mig! Minsta spindel som jag hittar inomhus räddas till en fin buske utomhus!
Frid och fröjd. En dag bleknade mitt anlete då jag hörde skall från granntomten. Hade hunden återuppstått?! Nej, ryktet lät göra gällande att tanten nu är dagismatte till en söt shetland sheepdog. Den kan också skälla, men inte lika mycket och inte lika hysteriskt. Tack. Tack. Tack.
2 kommentarer:
Grannar är inte allid det bästa att ha... Jag är tacksam över världens bästa grannar på ena sidan, men tycker det är lite jobbigt med mannen i familjen på andra sidan som ständigt skriker till sina barn...
Nä, grannar får gärna bo utom hörhåll för min del. Ett ljus i mörkret under vinterkvällarna, men närmare än så... nä, man vet aldrig vad man får "på köpet".
Och en som alltid skriker på sina barn? Fy! Och stackars barn : (
Skicka en kommentar