09 januari, 2011

Döbakt surdeg


Glutenfri bakblogg

Försökte hitta ett ord på nätet för att beskriva den trista sinnesstämning jag besitter idag. Letargi. Apati. Stämde faktiskt inte när jag noggrant studerade ordens betydelse. Nähä, då får jag väl känna mig avslagen då. Avslagen som i inget brus, inga bubblor, ingen spritz. Bara ett kav lugn kantat av något sorts missmod. Lite söndagsångest bara, tänker du. Ja, så kan det kanske vara. Inte svårare än så. Utomhus speglar slasket och den grå snön missmodet inomhus.
I morse bakade jag. Bakar glutenfritt bröd till Noah. Han gillar det, och brorsan gillar det också! Kors i krösamoset, han äter upp hela mackan med god aptit! Vanligtvis äter han endast kanterna (blir dyrt i längden, onekligen)
. Slängde också ihop ett rågbröd med 2 dl brödsirap i receptet. Visst har jag brödsirap! Det har jag köpt en gång. Jo men. Och visst hade jag det. Utgångsdatum 020517! Men det tog jag inget extra för. Så ofta bakar jag : ) Mitt i jäsandet och bakandet trodde jag att jag skulle kunna gå ut. Sinnesförvirrat. Jag fick fint stanna inne två timmar till. Det tar alldeles för lång tid att baka, det kanske är därför jag inte bakar så ofta? Eller kan det vara (ohyggliga tanke) att jag är för bekväm?!
Ah, vem hade kunnat ana detta?

Så återgår och övergår familjen till vardag. Sambo jobbar kväll och barnen går till skolan imorgon och jag får äntligen arbetsro igen... Det är så jag tänker i alla fall. Arbetsro. Vore bättre med lite arbetssprak, tycker jag. Infall, idéer, lust, glädje, tjoflöjt och hoppsan hejsan. Så vill jag ha det! Ibland brukar jag rusa fram och tillbaka med katten i hälarna för att få igång blodflödet inför dagens arbetsinsats. Brukar funka rätt bra. Då har vi kul, katten och jag. Skrattar högt och faller samman i en hög på golvet, flåsandas och har det kul i vita huset.
Annars vete fan...
Januari, ska det va kul det?

2 kommentarer:

AnBr sa...

Det här är i alla fall himla gulligt och sött och kanske kan muntra upp din dag lite...???
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8385023.ab

Arild sa...

Haha! Absolut bedårande! Visst är det ectremt sött med djur i bäbisliknande situationer. Typiskt människan att alltid se sig själv i allting.
Tack Ninni!
Där blev jag glad : )