Lite roliga nyheter

Jag offrade min skärm för pekgiriga fingrar ikväll.

från vita huset! (Om ni mot förmodan undrar varför jag kallar denna boning för "vita huset" så är det bara för att vår ena son kallar sitt hem för detta).
Den glädjande nyheten är att N visar sig kunna hantera en mus! Praise the Lord! Vi som trodde att detta typ aldrig skulle ske. Men minsann, vid ett test gick det hur bra som helst. Jag har laddat hem mycket enkla "spel" som heter Sebran och Minisebran där de små liven kan lära sig svenska och matte.
Så nu kanske det kan bli lite roligt (och lite lättare för mamma) att lära sig.
På tiden.

Och här kommer en liten berättelse apropå mushantering. Den åttonde oktober besökte vi hab för att äntligen ta tag i Ns behov av en dator för eventuellt smidigare och framför allt kompletterande inlärning då han började skolan i augusti.
Vi valde en pekskärm då han inte klarade av musklickningens ädla konst, samt ett mycket tydligt och med stora bokstäver försett tangentbord.
Glada i hågen gick vi hem och beredde oss på några veckors väntan.
Ca 1½ månad senare dristade jag mig att ringa och fråga när skärmen kunde tänkas dyka upp? Då visar det sig att den inte är beställd, någonstans på vägen hade kommunikationsproblem ställt till det... Men den skulle genast beställas! Kunde man då kanske tänka sig att den kom lagom till julledigheten? Det var ju trots allt en månad kvar till jul. Ja, kanske det... Men det var ju en mycket ovanlig beställning! (Say what? På en habilitering?)
Häromdagen ringer så damen, som haft nån liten del i denna extremt svåra beställning upp mig, och berättar att de som skulle leverera skärmen, till slut efter påstötning, är vänliga nog att meddela att de inte längre har pekskärmarna i sortimentet!!!
Nähä... Då föreslog jag att vi kunde få den pekskärmen som hab haft för demonstration eftersom de inte längre skulle kunna föreskriva pekskärmar. Eller hur?
Nej, det gick ju inte för den skulle de ha för demonstration! Ehh, va?
Men, sen visade det sig ändå att det fanns en liten femton tums skärm som vi skulle få. Fantastico!
Men, tangentbordet då? Hur lång tid skulle vi vänta på det? Jo, men det upptäckte hon på en hylla i förrådet! Jaha, undrar hur länge det legat där då?
Med tanke på att hon sa att det brukade ta ungefär EN VECKA att få ett tangentbord så hade det väl legat där i ca TRE MÅNADER vid det laget! Fattar ni att man undrar vad som händer? Eller rättare sagt, vad som inte händer.
Och ikväll kommer N och levererar musklickning efter musklickning.
Vilket indikerar att vi inte behöver en pekskärm längre...
YIPPIEEE!!!