Spel och dobbel

I dagens tidning skriver Lisa Syrén om hur "vi svenskar" inte leker längre. Vi är fluktare istället. Tittar heller på vad andra gör än gör det själva. Ja, det kan nog stämma en hel del det. Men det gäller inte mig! För ikväll har jag bjudit in till en alldeles äkta spelkväll! Jag ratade herrarna och bjöd i ett knippe damer på te och spel. (Ja, eftersom allihopa är bilburna får vi väl hålla oss till teåkaffe). Och det är väl ändå godast till mina hembakta bröd och frallor? Ja, det är det.
Men, ju längre dagen fortskrider känner jag att jag måste baka nån sorts kaka... Jag menar, folk förväntar sig ju nåt söttågött på fredagskvällen.
Och just då passar skafferiet på att gapa tomt på mjölhyllan! Pest!
Jag avvaktar listigt och låter någon annan åka och handla; sticker till vederbörande en liten lista och mutar med att jag ska betala. Tiden för bak blir då genast lite snålare, men å andra sidan kommer de spelsugna damerna att mötas utav doften från mammas bak och den är inte dum den inte!

Vårt skåp är fyllt med spel. TP, Yatzy (både ord och vanlig), Taifho, M.I.G., Geni, Kinaschack, Fia med knuff, Rappakalja, Cluedo, Haren och sköldpaddan, Kalaha, Uno, Mahjong och schack. Den försvunna diamanten och Monopol och ett otal kortspel. Och några fler partyhöjare finns långt upp i en garderob.
Jag hade gärna, som gammal Agatha Christie-läsare, försökt lära mig bridge eller fördjupat mig i reglerna för a good game of Mahjong. Men ska vi få en kväll utan onödiga spänningar är det kanske bäst att hålla sig till något lättare
sällskapsspel så här i början.

Vem vet, någon kanske är en dålig förlorare och dräper vinnaren i bästa Christie-stil, och så litterära ska vi inte vara.
Det är faktiskt ingen bokcirkel, det här!