Bilden är lånad av Lena Gustafsson.
Redan första dagen hamnade Ebba och Erik vid samma bord, då elvakaffet serverades. Eftersom hon var ny fick hon presentera sig för sina nya kamrater. "Om ni inte sörplade så förbaskat så kanske ni hörde vad jag sa", tänkte hon litet förargad. En som inte störde hennes tal med högljudda smackningar var en extremt snygg karl som satt några stolar längre bort på andra sidan bordet. Han följde hennes läpprörelser med intresserad blick och när hon talat till punkt möttes deras blickar.
Det var då, kl 11.07, en vårdag i april som Ebba och Erik drabbades av den stora passionen. Deras hjärtan gnistrade och brann med intensiv låga. De möten som de lyckades smyga sig till blev korta och fyllda av försiktighet, då de absolut inte ville att någon skulle se dem tillsammans.
Men ack, så passionerade!
Till Ebbas stora förtret kom Eriks fru och hälsade på flera gånger i veckan och Ebba avskydde att behöva smyga med sin kärlek.
Åh, så de älskade varandra!
Sommaren kom och med den kom frun allt oftare på besök. Hon tog med sin man på lunch på stan och andra roliga utflykter som Ebba aldrig skulle få möjlighet att göra. Deras kärlek fick helt enkelt inte plats längre. Ebba gjorde slut med Erik. Hon hade ändå en viss förståelse för att han inte tänkte välja bort sin fru.
---
Den första september, en ovanligt vacker höstdag, flyttade Beda in på "Hjärtero". I samma ögonblick som hon öppnade sin mun för att presentera sig för sina nya kamrater, kände Ebba hur lågan flammade upp på nytt. Jag må vara 86 men jag tänker inte ta ner skylten och tacka för mig på länge än, tänkte hon, lätt yr av den omedelbara förälskelse som åter igen hade drabbat hennes hjärta. Därefter mötte hon rodnande Bedas blick och värmdes av det gensvar hon såg i hennes vackra ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar