Den enda bilden jag knäppte på intervjun. Man vill ju inte störa...

Torsdag kväll: Influensaattack. Kall, varm, illamående, klen. Skulle jag klara av att åka till Göteborg överhuvudtaget? Hur fan kan man bli SJUK precis när man ska ut och åka?

Fredag morgon: Helt OK. Jag känner mig redo för resan.

Natten mot lördag: Shit, jag sover inte! Hela natten passerade i nån sorts slummer. Vidrigt. Speciellt när snoret rann så jag fick stoppa papper i näsan för att få en lugn stund. Klockan alldeles för tidigt trampade grannen ovanpå runt i sin lägenhet så att det var omöjligt att inte störas. Strax därefter dundrade en helikopter fram över taken. Jösses, är Göteborg staden som aldrig sover, eller?

Min bror har bott i Gbg i väldigt många år, men som en äkta Majorna-bo håller han sig på hemmaplan. Vem behöver stan när allt finns där man bor?

Och då åker man ju inte spårvagn så ofta heller. Vi fick därför ta en promenad från Avenyn till mässan. Hann arbeta upp en inre värme där, då jag säkert hade en halv grad feber också. När vi klev in i mässhallarna och den värme som alltid finns på en mässa, då lackade svetten i pannan. Jösses, varför är det alltid så varmt på mässor?

Seminariet började kl 11 och nu var kl 10. Bäst att skynda sig! Köerna skulle säkert ringla sig oändligt långa inför denna happening. Trodde jag. Felaktigt.

Vi tog en tur bland alla böcker istället och så småningom fanns det anledning att återvända till K2. Jag besökte toan som låg vid VIP-rummet och där satt Amanda. Ja, inte på toa alltså, utan i VIP-rummet!

Amanda på plats i god tid, Camilla gled in typ en minut i elva. Erfaren, kantänka.

Sen följde ett mycket bra samtal. Amanda fick in sin replik fint, men den kom så fort att ingen hann reagera riktigt. Våra supporterskratt hördes inte så bra... Förlåt, det var ju inte meningen. Men A räddade situationen mycket bra och det hela förlöpte mycket väl!

Mässhallarna fylldes på allteftersom och det blev till slut riktigt trångt. Kändes mycket svårt att orientera sig bland mässnumren. Min bror lugnade mig med att A skulle signera böcker i en och en halv timme, så det var ingen brådska...

När jag kom fram till signeringen mötte jag Tante Jul! Så väldigt roligt att träffa en bloggkamrat från Norge, i Göteborg! Som kände igen mig dessutom. Och jag fick mina böcker signerade av Amanda! Tack. Det hade ju varit roligt att chitchatta lite, men det fanns ju fler som ville ha sina böcker signerade så jag tackade för mig rätt omgående.

Tyvärr kände jag att jag hade fått lite nog av mässa (eftersom vi inte hade ätit mer än smakprover och druckit ett medicinmått rödvin), så jag kunde tyvärr, tyvärr inte invänta bloggträffen som skulle ske klockan fem. Väldigt synd, det hade varit så roligt!

Vi stapplade ut i solgasset och åkte raka vägen hem till Majorna. Pust, så skönt!

Nästa gång ska jag vara 1.Frisk 2.Ännu svalare klädd 3.Bära en nätt ryggsäck 4. Unna mig något att äta och dricka 5.Planera mera 6.Inte gå på en lördag, helst.

Pippi

När man inte hittar tröjan i rätt storlek.
När man tycker att den är lite för dyr i Göteborg.
När man tycker att det är för långt till Gekås i Ullared.
När man misstänker att man ändå inte skulle vara så himla snygg i just den tröjan.
När man slutligen, efter åratal av obestämda känslor av att vilja ha, inser att det inte spelar någon roll om jag aldrig får bära den där Pippi-tröjan själv.

Då hittar jag den på Åhléns! På barnavdelningen. Lagom pris. Perfekt till sonen. Han som sätter på sig det man lägger fram. Och jag är så nöjd. Jag har äntligen fyllt det där tomrummet i min själ. Jag har köpt en Pippi-tröja och jag får se den varje dag. Får se den på någon som klär i den.För allt klär ju en skönhet.
Allt är som det ska vara i den bästa av världar.

Här ligger han och spelar trumma i den klassiska furutrappan från 1970. Så jävla cool han är, min son.

Trender

Jag har missat en trend!
Men den som aldrig missar det som ligger i luften, är Siri! Den här bilden hittade jag faktiskt i hennes engångskamera, därav bildkvaliteten. Jaha, vad gör hon här då, tokiga flickan?
Jo, här visar hon trenden "uggling". En rätt härlig trend som följde på planking. Såklart man måste hitta på nåt nytt, när var och varenda svensson börjar planka. Då är det roliga slut.
Men den allra senaste trenden... nej, där säger jag "absolut förbjudet!" till Siri. Det är absolut uteslutet att jag låter henne doppa sina mjuka fina öron i toalettvatten.
Aldrig!

Gardasil - ännu en vaccineringsskandal?

Fick ett brev med angeläget innehåll. Nu påbörjas kampanjen för att du ska vaccinera dina döttrar. Jag misstänker att fårskockmentaliteten sätter in även denna gång (minns svinispaniken). Läs och tyck vad du vill. Jag har min åsikt klar för mig...

Gardasil, livmoderhals-cancervaccinet, rekommenderat för flickor så unga som 12 år, orsakar biverkningar från epileptiska anfall och bortdomning, till yrsel anfall, svimning och förlamning.
Fler än 17 flickor i veckan i Australien har upplevt sådana reaktioner efter vaccinationen men landets departement för hälsa och åldrande vägrar att avslöja detaljerna om dessa skador.
Vidare, så sent som den 30 november 2007 registrerades 496 biverkningar hos Australien’s Therapeutic Goods Association (TGA). Bland dem hade 468 enbart denna vaccination mot livmoderhalscancer som den enda misstänkta orsaken.
I USA har upp till 1700 kvinnor anmält biverkningar från Gardasil, inkluderat 7 dödsfall. Till dagens datum har mer än 10 miljoner doser av Gardasil distribuerats världen runt.

TGA noterade att säkerheten hos Gardasil har övervakats av myndigheterna i Australien och i andra världsdelar och att biverkningarna stämmer överens med det som förväntas av vilken vaccination som helst.
Observera att TGA godkänt vaccinet trots att biverkningar förväntats.

Dr Mercola svarar:
Det är utan tvivel många välmenande mammor som blivit lurade, eller åtminstone allvarligt missledda – av Merch, Gardasil’s tillverkare, media, hälsomyndighetspersoner och kanske sina egna läkare – att tro att Gardasil är något bra för deras döttrar.
Men istället för att höra detta om Gardasil som ”läkemedlet mot livmoderhalscancer som vi väntat på länge” så förklarar vi det så här:
Gardasil har förorsakat tusentals allvarlig reaktioner (några av dem dödliga) och din dotter kan fortfarande få papillomavirus (HPV) efter att ha fått vaccinet.
Som Merck’s egna litteratur påpekar skyddar Gardasil inte kvinnor mot några ”icke-vaccin” HPV sorter. Så tillåt mig att upprepa, även om flickorna accepterar riskerna och blir vaccinerade kan de fortfarande få HPV.

Riskerna med vaccinet är betydande och har rapporterats inte bara i Amerika utan också i andra delar av världen.
I Amerika, så sent som augusti 2007 publicerades en undersökning i National Vaccine Information Center som avslöjade följande alarmerande statistik om detta onödiga vaccin, 2207 biverkningar rapporterades. Bland dessa:

* 5 flickor dog

* 31 fick livshotande skador

* 1385 fick åka till akuten

* 451 har fortfarande inte blivit bra

* 51 blev handikappade

Alla dessa biverkningar av vaccinet som KANSKE (men åter igen kanske inte) skyddar mot HPV – en infektion som 90 % av de smittade återhämtar sig från så småningom.
Istället för att utsätta er dotter (och nu t o m er son! Dr Mercola skriver i en annan artikel om att vaccinet även ska ges till pojkar för att skydda dem om de har oralsex med flickor) för detta potentiellt farliga vaccin, kanske du ska förebygga problemet.

* Inse att livmoderhalscancer (eller vilken typ av cancer som helst) inte beror på en ”vaccinbrist”.

* Tala med dina barn om HVP. Denna infektion smittas sexuellt så den kan till 100 % förebyggas genom livsstilsval.

* Inse även kraften av dina starka känslor. En ny ”skola” som arbetar med denna inriktning kallas German New Medicine (GNM) visar hur vissa stressfulla situationer eller ”konflikt chocker” triggar igång cancer eller andra sjukdomar i din kropp.

* Håll ditt immunsystem starkt. Ett hälsosamt immunsystem kan bättre hantera fysisk och psykisk stress.

Nu är de på gång igen. Straight from Houston, Texas in the United States of America!
Ska det bli någon Halloween i år så gäller det att skynda sig att sy kostymer till de små raringarna. De här tycker jag var väldigt söta. Kan bero på att barnet ser så trött och undrande ut. Och bananen är nog till för att den rara ärtan ska kunna hålla balansen, tror jag.
Kombinera gärna Mr Soy med en skara sushi.
Köp på Etsy.

Eller sy själv, vetja!

Bokfredag

Men vad var det som hände?
Jag hade ju fått upp farten rätt bra där ett tag. Nåväl, jag kanske fick lite jobb att göra, minsann. Och då kan en inte sitta och blogga hele dagarna! Icke!
Jag har också lyssnat/läst en bok som heter Vänner för livet av Per Hagman. Inte så värst bra. Jag har nämligen blivit inviterad till en bokcirkel. ÄNTLIGEN!!! Oh, detta ser jag fram emot: att analysera och diskutera böckers innehåll och underliggande budskap (om det nu finns något).
I samma anda som nämnda bok trodde jag att Skamfläck av Caroline Engvall var. Men den visade sig vara mycket bättre! Och hemskare.
Någon trodde att Pers bok skulle vara lika "stark"som Carolines, men de ligger långt ifrån varandra även om de delvis handlar om samma ämne.

Och nu lyssnar jag på Kikki Danielssons biografi! Det gäller att slänga sig mellan genrerna.
Hon bodde ett antal år i Wallsta, där jag också bodde från fem till 23 års ålder. Hon flyttade dit -84 och jag flyttade därifrån -85. Vi sågs aldrig. Hon verkar vara en hyvens tjej. Har bott i Bollnäs i många år; "stor"staden två mil från Wallsta, men har nu avancerat till Gävle, om man nu ska tro kvällspressen. Och det ska man ju inte...

Ett scoop jag bjuder på är att hon en gång red på islandshäst på Island tillsammans med min lillebror! OJ, OJ, OJ! Det visste ni kanske inte. Nä, just det. Vissa säljer inte ut sig till slaskjournalisterna!
Jag tycker synd om de kändisar som nagelfars och manglas i slaskpressen, ärligt talat. Kan inte vara lätt att alltid se sitt liv i en skrattspegel.
Hittills tycker jag att de har behandlat mig väl.
De har inte skrivit ett ord om mig.

Moo two

En bra film, helt enkelt.
Tydligen reklamfilm för restaurangkedjan Chipotle. Jag hoppas att de ser till att bönderna de anlitar behandlar djuren så bra som Chipotle hävdar att de gör.
Med över tusen restauranger kan det ju vara svårt att ha full koll på vart allt kött kommer ifrån?
Men för all del, rätta mig om jag har fel. Tanken är absolut rätt.
Men kanske ännu rättare att inte äta kött överhuvudtaget?

Mu

The Cow
The cow is of the bovine ilk;
One end is moo, the other, milk.

Ogden Nash

Denna fina dikt läste en engelsman upp för oss i klassen i Portslade, England.
Sen fnissade han förtjust.
Tyvärr förtogs väl poängen då ingen av oss i klassen visste vad bovine eller ilk betydde.
Det är tufft att vara lärare.

Min älskade ko, med ankor på ryggen, som har ställt upp sig så fint på mormorsrutorna jag fyndade gratis (!) på en antikaffär i somras, bar jag runt i min ryggsäck i ca två månader på en USA-luff. Den var inte bara rätt tung utan rätt så stor också. Och den överlevde resan! Glasögonen gjorde jag till den då jag tyckte hon behövde dem. Det tackade hon för.

Danslördag

Ikväll dansar jag till Jimmy Nail!
Kommer du ihåg den finfina serien Crocodile Shoes för många långa år sedan?
Den var ju bra! Och ikväll hittade jag den gamla finfina skivan från sagda serie.
Har inte tid med detta. Måste dansa vidare.

Fredagsmys

"Bara för att du är paranoid betyder inte det att de inte är ute efter dig."
Se där en sådan trevlig slutsats så här på fredags-
eftermiddagen.


Trevlig helg!

Marionetteater

Process: Marionettes with Geahk Burchill from Etsy on Vimeo.

Titta vilket fantastiskt hantverk! Jag blir så imponerad.
Gillar marionetter.
De rör sig så speciellt, spöklikt. Och spöklikt gillar jag.
Mörkt, dammigt, gammalt, rökigt, ljudet och doften av linnetyg och sprucket läder.

Mord!

Fick ett nyhetsbrev från Ticnet med höstens mordgåtor.
Har läst nästan alla Agatha Christies böcker, samtliga Stieg Trenters och Maria Langs deckare, samt ett otal, antal andra mordgåtor i pappersform.
Många har jag nog läst ett antal gånger om igen. Jag har galet dåligt minne för vem som gjorde det, så då kan jag ju lika gärna läsa den en gång till.
Min kärlek till gammaldags deckare ligger nog inte så mycket i själva mördandet och gåtans lösning, utan fastmer i miljöbeskrivningarna, dialogen, tidsstämningen.
Därför älskar jag också teater som utspelas i gamla miljöer. Ca 20-50-talet. Lovely!
Jag tillhör den ofantliga skara som har sett pjäsen "The Mousetrap" av Agatha Christie. I London på St. Martin´s Theatre. Och jag avslöjar naturligtvis inte slutet här om du skulle få för dig att poppa över kanalen och se den.

Ja, jag skulle verkligen tycka att middag med mord vore en himla trevlig upplevelse!

I´m a virgo!

Etsy-shop

Titta. Visst är det lite roligt ändå?
What Virgo loves: Health, fitness, practical crafts, and intellectual pursuits.
Stod i ett Etsy-brev jag fick. Och det stämmer ju. Hälsa, hantverk och intellektuella övningar.
Precis det jag gillar. (Jag skulle t ex älska att vara vältränad...).

Och visst är jag en jungfru (även om jag ibland befinner mig på lejonets sista dag). Kysk renlevnadsmänniska som kan gå loss på detaljer och är en jävel på felsökeri! (Det sista vet alla som känner mig; tack, jag behöver inte hånas på nätet).

Hjälp!

Hade jag inte en aning om! Jag är en man!
Detta gör att jag nu måste fundera över mitt fortsatta liv.
Och om jag vill vara man överhuvudtaget.

Jag betvivlar det starkt. De verkar inte ha det så kul, alla gånger...
Till skillnad från kvinnorna som roar sig oupphörligen.

(En "handtydare" tyckte att jag hade händer för hantverk. Inte tecknarhänder, alltså. Själv tycker jag att jag har fungerande händer. Korta, grova och REJÄLA!)

Beslut

Det är måndag.
Jag har beslutat mig för att från och med idag göra minst en bild per dag till de berättelser som min bror och jag har författat. Nu kan ju vissa kreatörer fnysa och tycka att "EN bild! Jesses flicka lilla, gör du inte fler än en bild per dag, så är du KÖRD!!!"
Kan vara sant.
Men för mig är det en utmaning att faktiskt göra ett seriöst försök att hålla mitt beslut. Jag är för det mesta ganska dålig på att hålla mina beslut, så jag ser med spänning fram emot hur detta ska gå.
Och det där med att göra bilder... Så svårt att vara färdig med en bild. Jag upptäcker ständigt saker som behöver förbättras och ändras.
Inte konstigt det tar tid då.

Framgångsrik

"Det finns bara en slags framgång - att kunna leva sitt liv på sitt eget sätt."

Christopher Marley

"They´re biting by Paul Klee tyckte jag passade till.

Fina va? Jag är ingen vän av militära accessoarer annars, men de här coola pjucken måste jag bara ha. Handlade skor på Skopunkten, där man får det tredje paret gratis. Det fanns inga skor i rätt storlek som jag ville ha, men dessa pytteskor (stl. 20) ville jag definitivt ha! De blev mina för 0:- för två år sedan precis när jag startat Sprakfåle. De står som en symbol för min aggressiva marknadsföring...
Eller nej, kanske inte det.
Men som en symbol för hur jag ska lägga hela landet under mina fötter!
Hur jag ska besegra alla tvivlare (inte minst mig själv). Hur jag käckt ska marschera framåt, självklart, segervisst. Kämpa genom lera och nedsättande tankar. Och så småningom sätta ned flaggan.
Här är jag, jag finns och jag är... bra?
Ja, ni förstår hur jag tänker va?

Jag brukar titta på dem ibland och insupa lite jävlar anamma.
Tänk va bra det är att ha fantasi.

(Och nu ser jag för första gången att det står GREED på dem! Och det är verkligen inget jag vill propagera för. Vad gör jag nu?!)

Sanningens ögonblick

Amanda har hittat en lista

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Absolut! Något annat vore otänkbart.

HAR DU BRA KONDITION:
Nej.Men cyklar överallt.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST: Ingen och åter ingen fotar mig. Ska jag komma på bild får jag göra´t själv.

HUR KÄNNER DU DIG NU:
Mätt.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Svart.

KAN DU LAGA MAT:
Bäst på kylskåpsrensning. Gillar inte matlagning alls, egentligen.

VAD PLUGGAR DU:
Jag har gått med i en bokcirkel och pluggar boken som gäller denna gång : ) Per Hagmans Vänner för livet.

BLIR DU BRA PÅ KORT:
Ytterst sällan, men då jävlar!

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Kanske när jag fattade att N var autistisk? Typ sex år se´n! Gråter aldrig. What´s the point, liksom...

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Igår... korttidsminnet klickar. Satt länge vid datorn. Såg halva Robinson och sen The Hour och sen True Blood. Jo, men det var väl bra : )

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Te. Kanel, Chai, Earl grey. Anything goes.

ÄR DU NYTTIG:
Nej, men inte direkt onyttig heller.

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ja, ett antal.

ÄR DU BLYG:
Ja, dessvärre. Men man lär sig med åren och jag tror inte att jag framstår som blyg nu längre.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
06.40 pip. Men vaknade 06.15. Dumt.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Nä, inget sånt för mig.

VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Jag blir aldrig full... Gillar inte känslan längre. Speciellt inte dagen efter.

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Jajamen, en gång. På en annonspelare utanför ett varuhus. Vi hade druckit "tequila knack" lite för mycket, lite för fort. Tillbringade discokvällen på toaletten. Kul...

JAG SOVER:
Väldigt lätt. Mellan ca 00 - 06.40.

VAD SA DU SENAST?

"Jag tror inte att han ville att du skulle följa med!" (till sonen som ville följa med pappa till St1)

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Nej, den tiden har passerat med ca 10 år.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Min syster eller mamma, tror jag. Beror på vem jag är arg på. Ledsen är jag sällan : )

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Kanske ett halvtidsjobb, så gnället tystnar...

HAR DU SNYGGA SKOR:
Alltid snygga, tycker jag. Men få, alltför få.

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
"Gomorron,gomorron, gomorron!!! Då var det dags att upp och hoppa igen!" (Veiron i ottan-style)

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Nej

HAR DU KÖRKORT:
Ja.

ÄR DU ENSAM NU:
Nej, E är också hemma

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Att teckna en himla massa svartvita bilder. Ja, alltså, jag skulle ju göra det. Två gjorda än så länge. Det är ju så mycket annat man ska göra...

Att göra väl

Även om Ingvar Kamprad äger en triljon dollar och IKEA är god för ännu fler triljarder, så tycker jag det är schysst att IKEA Foundation skänker 390 miljoner till flyktingar i Kenya. Det må vara fickpengar för den rike, men jag tycker att det bör kunna hjälpa några stackars flyktingar på ett eller annat sätt. Jag tycker det. De får gärna skänka mer pengar, visst, naturligtvis, men vi kan väl se det som en början? Dessutom misstänker jag att IKEA Foundation, Ingvar och en hel massa andra stenrika människor redan har skänkt, och skänker, en kolossal massa pengar till behövande, utan att berätta detta för hela världen.

Vissa tycker att Ingvar försöker köpa sig avlatsbrev, p g a en ungdomssynd (som jag misstänker att fler än Ingvar drogs med i när de var unga på 30-40-talet).
Då undrar jag om dessa tyckare anser att "han" skulle behålla pengarna i egen ficka, och om det vore bättre?
Vissa kan visst aldrig göra rätt i vissa andras ögon, vad de än gör. Jag tycker att vissa andra ska "taga bjälken ur sitt eget öga, innan de börjar bekymra sig om grandet i sin broders".

Och fundera på hur mycket pengar de själva skänker till de behövande? Va?!
Tja, jag tycker det. Verkligen.

Yogasunday

Så här ungefär.
Det är skönt att sträcka ut sin lekamen i en konstig yogaposition. Har yogat två prova-på-pass idag. Ett stycke Ashtanga Vinyasa Yoga (flödande yoga) och ett stycke Hatha Chakra Yoga (koncentration på chakrana). Mmm, det var skönt att andas genom näsan och inandas yogadofter och lyssna på plingplong.
På lördag blir det yoga på Friskis och Svettis, inte lika cosy som på Veda, men det är väl inte det yttre som ska styra? Men på utsidan sitter de, yogabyxorna från Indien, som jag kände ett starkt behov av idag. Snart ska jag även köpa den doft som gömmer sig i indiska kläder.
Sen ska jag gå in i min själ och kolla hur jag egentligen mår. Efter yogan gick jag tillsammans med en vän och sippade latte och njöt av vädret och sällskapet. Några hundra meter längre bort, på Stortorget, spelade EMD live, men jag, jag spisade söndagsjazz i solen.
Yoga och jazz, så rätt det kan bli.

Höst(f)lukt

Mina favoritblommor på sensommaren: Luktärter. Bäst i båda kategorierna: Skönhet och doft. Absolut underbar! Däremot är de lite jobbiga som vill ha något att stödja sig på under uppväxten. Jag hann inte (som vanligt) att sätta något stödjande, så de slingrar sig förtvivlat på allt de kommer åt. (Hmm, tycker det liknar nåt annat i mitt liv).
I år satte jag ringblommor också. En gammal klassiker som, trots att de är gula, har en robust charm som är svår att motstå.
Astrarna har jag inte gjort själv, de har "farmor Kerstin" gjort. Födelsedagsbukett till den "svärande dottern".

"Med blomster kan man berätta det osagda", var det någon som sa en gång.

Då överlåter jag tolkningen till dig.

Oh, the talent!

Lets wander the wild gardens after tea.
We will run through the labyrinths and trees.
We will hunt snowdrops until the sun goes down
and wait for the cricket chorus to begin.
We have ships to count
and beehives secrets to keep,
wool to spin
and ponies to name.
And then when we are finally at home,
we will dream in striped linen and
hang wreaths of blue roses
on our cottage door.

***
Önskar så att jag hade snickrat ihop den alldeles själv, men icke.
Tycker att det låter som en dikt av de stora poeterna. Du får själv välja vilken!
Hittade den på en fin blogg och hemsida av en mycket talangfull kvinna. Stickar och handarbetar och har, naturligtvis, en katt. Alltid dessa katter!
Och vem har en katt? Just det, jag. Måste betyda nåt. Nåt litet, snälla. Lite talang till mig också!
Hon är inte bara stickerska, hon är musiker dessutom.
Härligt med så mycket talang, som hon dessutom bjuder på!

(Bilden är från Dessau-Wörlitz)

Det spelar

tusan ingen roll hur gärna man än vill ha ett jobb.
Det är lika jäkla svårt att skriva en jobbansökan varje gång.
Man vill inte vara för översvallande (då finns det stor risk att man betraktas som hysterisk), man vill inte vara för korrekt (tråkig typ, utan personlighet), man får inte bli för personlig (vem fan bryyyr sig!), inte skriva för kortfattat (jasså, inte mer intresserad?), inte för långrandig (men hallååå!, jag har inte tid!).
Inte skicka ett basic brev (syns inte), inget découpage...

Du ska verka genuint intresserad av företagets historia och dess grundare (svårt, även om du är det), ringa lagom många gånger inom lagom lång tid, ha ett antal intressanta frågor att ställa (även om du tycker att svaren redan står i annonsen).
Har du lyckats med detta så återstår bara konsten att inneha rätt ålder, kön och livsförhållande för just detta jobb.
Men hur svårt kan det va?!

Sitter just nu med en ansökan till ett jobb jag gärna skulle vilja ha...

Skodd

Äntligen har jag hittat ett par skor i min smak!
Herrmodell, "klumpiga" och just för i år, "modigt" blanka.
Och märk väl: sköna!
Den här hösten blir bra, det känner jag på mig.

Görbra gerbera!

Jag fyller år idag. Fick dessa lyckopiller levererade med taxi av en charmant chaufför!
Oh, så fina de är. Tack Ninni och Peter! De värmer som en brasa på vintern (ja, som någon annan har brassat då förstås).
Och alla hälsningarna på facebook värmer också, till nästa år tror jag : )
Det är kul med vänner som känner.

Nytt läs(h)år

Vad kan jag säga? Sötaste och snyggaste killen i stan!
Kanske jag skulle extraknäcka som frisör? Denna son har inte besökt en frisersalong i hela sitt liv, men ser väl rätt skaplig ut i huvvet ändå? Jag vet inte om han rättade sig efter normen på nya skolan... han hade visst fått ett antal kommentarer om hårlängden, men påstod att det var ett väl genomtänkt beslut grundat på många dagars jämförande av pros and cons.
Att ha en lång lugg som hela tiden måste föras åt sidan (men absolut inte ligga bakom örat!), att det tar två timmar för håret att torka räckte för att saxen och kort hår skulle vinna.
Grabben var lyrisk efter ingreppet.
Och då är jag nöjd också.
(Om två år är det säkert lika långt igen.)

Bokmässa!

Ja, i år ska det ske. Jag ska minsann åka till Bokmässan i Göteborg! Jag ska ta med mig min storebror och vandra runt bland böcker och människor en hel lång lördag.
Många år har jag velat göra det, men i vanlig ordning inte riktigt kommit ända fram.
Men i år, då har jag ett mål med bokmässan.
Jag ska minsann gå på föreläsning med självaste Amanda Allaharenbokinomsig Hellberg (och nån Camilla Läckberg)!
Oh, dessa stjärnor! Så roligt det ska bli!
Det blir till att ta på sig kravallkängorna så man får en schysst plats. Och så putsa glasen och rensa öronen för att kunna insupa dessa drottningars visdomsord.
Och du då? Kommer du?

Bokstöd?

"De viktigaste sakerna i livet är inte saker".

Anthony J D´Angelo

Nä, det har han sannerligen alldeles rätt i, den gode Anthony!

Kan någon tala om för mig vad den där orangea saken är för något? Du har säkert fått en. Just nu förefaller den vara en utav de mest meningslösa sakerna som någonsin tillverkats av plastindustrin... och skickats ut i miljontals till oss stackars människor som någonsin varit med i en bokklubb.

Förra året skickade de ut en ful blå dalahäst i plywood i en nyckelring. Den fanns det ju något syfte med i alla fall.

Året före det var det också orangea plastbitar, men de skulle man använda till att skala apelsiner med. Det fattade jag i alla fall.

Men den här? Är den en fingergunga? Ska man lägga den i boken som ett klumpigt bokmärke? Ska man lägga den i boken för att hålla uppslagna sidor på plats? Är det en väldigt kort och klumpig brevöppnare? Kan man använda den till att skrapa något? Nej, det övergår mitt förstånd. Och då har jag verkligen försökt att tänka utanför ramarna.

Vad månde dyka upp nästa år? Jag bävar.

Men det ger ju jobb åt några tusentals kineser kan jag tro. Eller är det indier nu? Vilka är billigast i drift? Vilka kan billigast tillverka skitsaker som vi kan fylla jordens alla soptippar med?

För de inbillar sig väl inte att någon använder soporna de skickar ut?!

Hemma hos mig åker de direkt i plaståtervinningen. Vilket jävla slöseri med jordens resurser!

Kanske kan man trycka ner den i halsen när man känner att man behöver spy vid tanken på många människors gränslösa begär efter onödiga saker?

Die Kedddy - Die!

Jo, jo, det är höstlikt ute. Regnet öser er och vindarna viner. Och kallt är det här inne. Försökte göra en brasa. Försökte tänka positiva tankar. "Jodå, det kommer att brinna, det kommer att bli varmt, jaa då". Tidningsremsorna brann, de späntade stickorna brann och en bräda glödde till där ett tag. Sen började det ryka in. Precis som varenda JÄVLA gång jag försöker elda! Jag HATAR Kedddy-helvetet. Trots att jag staplar trä´t i en fyrkant, luftigt och bra så vill det aldrig ta sig.

Nu mår jag lite dåligt av kolmonoxiden.

Men jag låter lille sonen sitta kvar och försöker förtvivlat få honom intresserad av en film.

Just nu testar jag Ture Sventon. Han (inte T.S.) sitter i källaren och ropar hela tiden kommentarer, adress mamma.

Jag skulle visst jobba idag. Barnvakten blev förkyld och nu är läget mer än förkylt här, vill jag lova. Och då kan man ju lika gärna skriva ett argt inlägg om svårigheten med att vara hemarbetande, med barn som inte har börjat skolan än, i ett hus som kunde vara mysigt och varmt, men som är varken det ena eller det andra.

Kedddy - I hate you.

Ja, just det. Vår Kedddy har tre d:n. Är den ett falsarium och förklarar det i så fall dess värdelösa funktion? Eller är det jag som är värdelös?!

Wordfeud

Hittat på Boels blogg jag just hittade. Kul tjej verkar det som.

Ja, jag säger som Johannes, denna kompetente unge man: Wordfeud - världens roligaste tidstjuv. Herreguuud vad tid man kan "slösa" på detta fantastiska spel! Märk väl CITATIONSTECKNEN, ity att jag egentligen inte tycker att man slösar på tid när man förkovrar sig i språk, vilket det än är. Svenska eller engelska, serbokroatiska eller mandarin.
Det är bara nyttigt, och så fantastiskt roligt att klämma till (oj, där kom min onda sida fram) motspelaren med ett värstingord.
Som idag, då jag lade ordet som tömde hela bokstavsraden. Vilket ordet var? BRÖSTTON. Sen kom motspelarens drag: ER... lagda efter mitt ord. Det hade aldrig fått förkomma i Alfapet face to face, men i cyberrymden får man haka på och böja sig hej vilt, vilket kan ha sin charm, det också.

Själv äger jag ju ingen sån där fancy telefon eller apparat som man kan spela på, själv; så jag får på nåder låna sonens Ipod. Känns ju sådär...
Snart börjar han skolan igen och då är spel på dagtid kört för mig! Oh, nej! Just när jag har hittat lekkamrater på dagtid. Hmm, en kan undra vad di där apparaterna kostar egentligen...?
Eller kan det här vara lika roligt? Jag anmäler mig nu och hoppas det blir bra det med. Mitt namn är Sprakfålen om du vill spela!
På Ipoden heter jag Sprakfalen. Man är väl internationell!

Låt mig citera Johannes igen: "Äg mitt arsle eller bli min bitch. I dare you!"

Planking!

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/basket/article13476563.ab

Jag har tidigare rapporterat om Siris planking. Kolla här. Det har spridit sig till andra.

Populär sport det där.

Senapskål

Vacker som en hel sommardag är senapskålens blomma!
Som en fint broderad blus från 1901. Och i samma stund som senapskålens vackra blommor smekte mina ögon kom dessa fantastiska namn för mig.
Vad har de gemensamt, undrar jag?
Nikanor
Hyginius
Emerentia
Apollonia
Nestor
Antipas

(Min ena son heter faktiskt Nicanor. Efter sin morfars far. Tjusigt, eller hur?)

Ingen som har listat ut svaret? Här kommer det då: Namnsdagar som ströks ur almanackan år 1901. Man kan undra varför då?!

Skogstokig

Vem var det sa att det inte finns några blåbär i år? Den gubben har inte gått de stigar som jag har. Eller besökt de öar som jag har. Han har överhuvudtaget inte befunnit sig i samma skog eller värld som jag har; kanske har han gått vilse i livet? Han hette i alla fall säkert inte Putte eller Olle.
Kanske han till och med var en hon?

Eller så har de befunnit sig i en annan del av Sverige.

Allt och inget är möjligt när solens heta strålar söker sig innanför hjässan en sommardag i augusti.

Sprita ärtor

Se så rara ärtor jag skördade idag. Trodde man kunde låta ärtorna hänga kvar i det gröna tills jag behagade plocka dem, men upptäckte att de faktiskt kan bli övermogna (wow, hur smart är jag då?!). Skidorna blir bleka och eländiga.
Men som tur är befann sig ärtorna inuti vid gott mod. Så jag satte mig och spritade ärtorna. Rakt ner i min fina skål från gamla Tjeckoslovakien: köpt på Emmaus för en spottstyver.
Och kolla dekoren. Potatisar! Ingen tvekan om vad denna skål var tänkt att användas till. Men Tjeckoslovakien finns ju inte längre, så jag gör som jag vill med den saken.

Min bästa syster

är på besök. Hennes högsta nöje, tror jag, går ut på att hålla full koll på samtliga affärers klädsortiment. Och då menar jag full koll...
Hon känner till varenda byxa, blus och klänning som finns i alla butiker. Och hur gör hon detta? Jo, genom att ständigt besöka dessa inrättningar och handla. Lite här, lite där. Kolla, kolla. Hennes mesta och bästa inköp är leggings. Hon har leggings i alla färger och mönster som skapats. Där kan jag känna en viss avundsjuka. Jag gillar också mönstrade sådana, men där jag nöjer mig med multirandiga köper hon alla mönster och färger (nåja, nästan) som finns.
Hennes andra bästa gren är halsdukar. Tusentals, säger jag. Själv har jag bara hundratals.
Tills skillnad från min syster, som ser shopping som en dygd, tillhör jag den där skinntorra falangen som kniper ihop både ögon och mun, och framför allt plånboken. Jag är ju tvungen att hålla hårt i de få pengar som sipprar in på mitt konto.
Men: och nu kommer vi till pudelns kärna.
Varje gång vi träffas och ränner runt i alla affärer och loppisar som Gud har skapat, så är det jag som hittar en massa kläder, smycken och loppisdelikatesser! Och som jag handlar! Jag öppnar ögon och mun och framför allt plånbok på vid gavel. Minsta lilla tanke på att kanske begränsa pengaflykten kväver jag genast i sin linda.

Och den här gången har jag faktiskt fyndat i princip allt till sommarreapriser. Även klänningen för 399:- som jag våghalsigt bestämde mig för, visade sig kosta en hundralapp mindre vid kassan. En finfin skissbok i precis rätt format för en saga, 30:-. En liten porslinsgås på Kupan för 15:-, randiga leggings på Indiska 79:-. Ja, du ser, bara struntsummor!
Men jag vågar aldrig, aldrig räkna ihop hur många tusen? jag har sprättat denna vecka!
Och hur ska det då gå, när jag nästa fredag åker upp till Järvsö?! Där som det finns så fina fina linnekläder och smycken och loppisdelikatesser!

Skickar deltagande tankar till Norge, vårt vackra grannland, denna dystra dag.
Min systerdotter bor i Oslo, och jag är så tacksam att inget hände henne.
Hon trodde det var åska, men tyckte det var konstigt att huset skakade...
Varför finns dessa galna människor? Och vad är det som driver dem?
Mycket deprimerande att sån´t här händer då och då.
Och när händer det i Sverige?
Bara en tidsfråga känns det som.

Balans

I min nyfikenhet över människan Ingrid var jag tvungen att googla henne och kolla upp hur det har gått för henne. Då fick jag minsann läsa både ros och ris.
De tre amerikanerna som suttit gisslan med henne solkade ner min ljusa bild av henne... alla mynt har två sidor, alla historier kan berättas på tusen olika sätt.
Och visst är det så att den som berättar väljer vad hon/hon vill berätta.

En av dem fullkomligt avskydde henne och tycker hon är den mest avskyvärda människa han har träffat! Och de tre har också skrivit en bok om sina år i djungeln. "Out of captivity". Måste jag söka upp och läsa. Så spännande att få höra en annan version av samma elände.

Bästa stunden

Ensam vid min dator, ensam i rummet, dämpade ljud från källaren där det spelas pingis. Lätt regn utanför fönstret, ingen trafik. Fönstret på glänt så att svala vindpustar kan reglera datorvärmen mot mina händer. Jag läser om John of God och funderar på vad han kan göra en dag som denna. Han befinner sig i Brasilien, grannland till bland annat Colombia. I dessa länder, samt ett antal till närliggande, finns djungeln. Amazonas. Ett galet stort land i länderna.
Här, i djungeln bodde, vandrade, plågades och led Ingrid Betancourt i sex år som gisslan, tillfångatagen av FARC-gerillan i februari 2002. Själv avskyr jag fuktiga kläder och alltför fuktig värme. Men för henne var kanske det det lättaste att stå ut med.
En fantastiskt läsvärd bok som kan skaka om ditt liv.
Jag känner mig faktiskt rätt omskakad och får återigen känna tacksamhet över mitt bekväma liv.

Skänker även en tanke till de danskar som blivit kidnappade och sitter gisslade i Somalia just nu. Känner att jag har öppnat ögonen lite för omvärlden i och med denna bok. Kanske dags att börja bry sig lite mer om vad som händer där ute?

För ca sex år sedan började jag min egen vandring. Inte i Amazonas djungler utan i en annan sorts snårskog. Så småningom tog jag ett beslut att inte bry mig om alla andra, ja helt enkelt bli en sorts egoist. Strunta i att titta på nyheterna om världens all jävelskap, strunta i att fördjupa mig i utrikessidorna i tidningen. Och faktiskt, det har hjälpt mig tror jag. Att slippa älta allt elände i världen. Det räckte så väl med mitt eget lilla elände.
Jag kan förvisso göra något, men får jag göra det med skygglapparna på?
Jag skänker gärna pengar, bara jag slipper titta in i ögonen på de som lider och veta att det är miljoner där ute som lider lika mycket som den person jag ser på ett foto. Visst är det fegt, så jag får väl kalla mig feg då.
Jag har ju möjlighet att välja, jag.

Jag hoppas att man på nåt sätt kan komma till insikt även utan att lida jorden och helvetets alla kval.
Tror du det?

OMBYTLIG på IKEA

Det här mönstret har jag gjort. Min goda vän Sara som jobbar på IKEA (very famous designer) skickade denna bild till mig igår. Så nu finns de tydligen till försäljning, mönstren jag gjorde för evigheter sen. Ja, i höstas i alla fall. Hoppas att Ingvar blir nöjd med försäljningen nu så att jag får fler uppdrag!
Kanske man skulle ta en tur till IKEA i sommar...? Och ställa sig bredvid sina koppar för fotografering. Då kanske nån anställd skulle haffa mig för designstöld. Och då skulle jag skratta "Mohahaha!" och känna att sommaren ändå blev ganska lyckad. Pinsamt lite man behöver för att känna sig nöjd.

Igår

fick jag ett mail från en kille i England (tror jag), som jobbar med en broschyr för det stora möbelvaruhuset. Han skulle skriva om mitt "julmönster" och ville veta hur jag hade tänkt och vad det fanns för traditioner bakom "mönstret". Kul!
Jag fick sätta mig och skriva ett långt mail på engelska om svenska jultraditioner. Nyttig övning. Jag som inte är van att citeras (ja, vem vet, jag kanske blir det!) kände mig tvungen att uttrycka mig mycket försiktigt och korrekt. Funderade på om jag överhuvudtaget hade rätt att besvara mailet utan att kontrollera med chefen först! Men va fan, det gjorde jag.
Korrigerade hans svenska (de svenska namnen på produkterna) som blivit lite fel. Det vore ju en smärre katastrof om han skriver fel! Tänk om engelsmännen skulle tro att idegran stavas idgran, eller att snödriva stavas snodriva.
Jösses, vad skulle Ingvar tycka då?

Livet vs döden

Knepet är att se till att man inte dör i väntan på det goda livet.

Lee Iacocca

Men är inte det där ett dumt ordspråk? Varför vänta på det goda livet? Det lär ju knappast komma om man bara sitter ner och väntar! (Se där vad jag har lärt mig... men å andra sidan kanske det finns en god död?)

Ja men

hur bra är hon inte?! Mia Skäringer, kvinnan som talar om hur livet kan vara. Ingen blygsel här inte, nej "Pang på rö´betan", som Tabita skulle ha uttryckt det.
Mycket bra bok som jag vill rekommendera. Synd att jag inte gick på hennes show i höstas, jag har verkligen inte bra ursäkt för det. Fy!

Efter denna relativt tunna bok slängde jag mig över tegelstenen "Även tystnaden har ett slut" av Ingrid Betancourt. Tvära kast, kan man lugnt säga. Boken handlar om Ingrids sex år som gisslan hos FARC-gerillan i Colombia. Otroligt spännande och välskriven bok. Har bara dragit i mig (hehe) 103 sidor på två kvällar, av 616 stycken, så jag ser fram emot kommande kvällar.

Som en nybörjare

Klädd som ett blåbär; gröna byxor och marinblå kofta, gav jag mig ut i storskogen för att hämta hem av skogens blå guld. Igår tog vi cyklarna och tog oss en alldeles liten sväng åt skogen till. Bara för att kolla om det skulle finnas några bär klev vi av hojarna och gick in i det gröna. Och som det fanns! Skogen var full av blåbär.
Idag laddade vi med hinkar och burkar och åkte tillbaka till samma lovande ställe. Och som det höll vad det hade lovat. Så stora blåbär har jag aldrig plockat någon gång tidigare! Som hundhuvuden. Konstig liknelse, erkännes. Men ibland saknar man ord. På en liten struntfläck i skogen plockade vi raskt fyra liter.
Mmm, smakar gott.
Precis som vid förra årets blåbärsplockning så lockar denna primitiva sysselsättning fram fantasier om mord i blåbärsskogen. Uppe i Norrland, såklart. Där finns det ju många mordiska blåbärsplockare. Och konflikter om rennäring och vargjakt, eller hur? En kniv i ryggen på en intet ont anande människa.
Kunde inte det vara trevligt?

Ungefär så

Jag ger dig ett bestämt kanske.

Samuel Goldwyn

Idag kan jag inte ens ge dig ett bestämt kanske. Jag känner mig helt urblåst i skallen. Ibland bara är det så där när man vaknar. Tomt, luddigt med en känsla av obehag. Jag jobbar väl på så får jag känna efter lite senare om jag känner mig fullare.

I strid för en grönare värld

Titta här. Ytterligare ett vapen i kampen för en grönare värld! Jag tycker folk är mycket roliga och påhittiga som kan komma på såna här skruvade saker.
Undrar just om det finns frön till granatäpplen i granaterna?

En dag i juni

Kniper ihop munnen.

Går tyst iväg.

Svarta stockrosen blev detta år rabarberrosa!

Pollen.

Sommarbär.

Flädern som N låg under.

Jasminen som blommar efter fem år och visar sig inte lukta! Kan jag bli mer besviken? Jo vars.

Smakprov

"Lyss till historien om en girig man

en fiskare av enorma mått,

och hör vad som arga fiskar kan,

när de yttersta gränsen har nått.

Hans fiskade endast för sitt nöjes skull

och fisk var den enda mat han åt

Han lät mjärden ligga tills den var full

och drog samtidigt en nåt med sin båt.

[...]

-Vi måste göra något, sa en gädda,

en liten spigg sa – Får jag va med?

-Vi välter båten, sa en argsint skädda

och till botten ska han dras ned!

-Sen har vi fest uppå fiskarns kroppen,

en fjärsing skrattade riktigt rått.

Den idén var ju verkligt toppen,

den bästa som någon fisk har fått."

Ett smakprov ur en fruktansvärd historia som min bror och jag har snickrat ihop igen. Vi har det roligaste sommarjobbet som finns. Skriva skrönor och illustrera dem. Moahahahahaha!

Blå måndag

Efter en hel vecka, med spring till tandläkare, vårdcentral, käkkirurg och samtal och mail med alla inblandade vårdinrättningar och doktorer, tänkte jag att nu ska ungen minsann på fritids imorgon (läs idag). Då väljer han att vara vaken till ca 03, fnissande och skrattande. Jag misstänker att han fått i sig någon hallucinogen innan sänggåendet. Så han får väl sova ut en stund då. Sen ska vi till tandläkaren igen. Bara för att det är så kul. Not.
Han åt ingenting på en vecka, sen fick jag börja med att mata honom innan han lyckades ta gaffeln själv och faktiskt börja äta igen. Vad problemet bestod i vet vi inte än. Ont i tänder, öron, hals? Blåsor i munnen? Ingen aning.
Dessutom låg han stilla på ett täcke i skuggan under en kissande fläder (ja, det är väl lössen som "kissar") hela veckan! Och magrade, så han liknade ett vandrande skelett. Men det är tydligen ingen fara bara de dricker. Och det gjorde han ju efter fyra dagar i alla fall...
Så nu är den omedelbara krisen över för denna gång och nu är det bara sommarfritids med okänd personal som ska överlevas en vecka. Och tråkigt väder gör ju inte fritids lättare, misstänker jag.
Å andra sidan kan jag ha fel. Hoppas att jag har jättefel.

Music painting

En lång, lång pärla. En hyllning till naturen. Skön musik. Fantastisk skicklig (och snabb!) penna. Njut en stund i sommarhagen.