Stjärnklart

If the stars were mine
I'd give them all to you
I'd pluck them down right from the sky
And leave it only blue

I would never let the sun forget
To shine upon your face
So when others would have rain clouds
You'd have only sunny days

If the stars were mine
I'd tell you what I'd do
I'd put the stars right in a jar
And give 'em all to you

If the Stars Were Mine by Noahs Ark

Början på texten till den underbara Melody Gardots låt: If the Stars Were Mine.

Kvällsmusik

Kväll igen. Tänk att det blir kväll varenda dag. Eller kväll.
Köpte penséer idag, ljuva ljusblå små raringar. Samt ljuva ljusblå pärlhyacinter.
Samt en bokhylla, på Blomsterlandet! Tidigare kostnad 3000:-, nu snodde jag den för 400:-. Bra jobbat där.
När jag gick där på blomsteraffären slog ljuva dofter emot mig. Det var apelsinblommor som fyllde luften med sin underbara sötma. Hade jag en vinterträdgård så skulle jag köpa mig ett träd.

För övrigt var jag på konsert med Jill Johnsson häromda´n. Vacker som en dag och sjunger som en lärka, eller kanske lite coolare; som en koltrast.
Mycket korta kjolar kör hon med. När hon till slut kom ut i en svart body ylade min granne till i ett riktigt countryvrål "Yeeehaaa"! Så var väl hans kväll räddad : ) För övrigt en god vän till mig. Det unnar jag honom.

En något annorlunda sånglärka lyssnade jag på för flera veckor sedan.
Tillsammans med sin bror spelade Margareta Bengtsson harpa och sjöng, musik från 1500-talet och framåt. Hennes namn får mig att associera till en 70-årig gammal dam, men hon är väl något yngre. Onekligen. Margareta är dessutom en av grundarna till The Real Group. Jo jo. Bra jobbat där Maggan!
Hennes brolla spelar tvärflöjt och lite annat, bland annat i BAO.
Så, det var alltså stora stjärnor vi fick lyssna på. Inte i något konserthus, utan i en sal på Utvandrarnas hus.
Det var vi och så pensionärerna i V-ö.
Men vackert var det.
Se här bara.

Margareta, direkt från hemsidan.

Sorgligt

Nåddes nyss av nyheten att Dr Emoto har dött.

Förvisso redan i oktober förra året... men det är ju lika sorgligt för det!
Dr Emoto var japanen som visade hur vatten reagerade på vänliga respektive ovänliga ord. Till och med ord som bara var skrivna på lappar som visades för vattnet!
Vänliga ord - vackra kristaller, ovänliga ord - oreda i kristallvärlden.
För att visa kristallerna frös man ner vattnet direkt efter exponeringen för ordet.
Han visade också att healing fungerade på förorenat vatten!

Förstå då hur viktigt det är att vi tänker positivt om oss själva och om de vi möter på vår väg, men tanke på att människan består av ca 70% vatten.
För att inte tala om vår jord som också är full av vatten!
Tänk snällt, tala snällt!

"Om vi fyllde våra liv med kärlek och tacksamhet för alla blir detta medvetande en underbar kraft som sprider sig över hela världen. Det är detta iskristallerna försöker förmedla till oss." (Emoto)

Fredag den 13:e

Efter ett fantastiskt crescendo på en FB-sida pös luften ur mig och den här veckan har varit osedvanligt klen på skaparlust. 
Är det inte så typiskt?
Man tycker det är trevligt att så många gillar det man gör, men sen kommer tomheten. Klassisk reaktion, tydligen.
Den här veckan har istället gått åt till studier av allehanda slag.
Och idag har vi återigen en fin kvällshimmel, rosa och blå.
Sambon går på slutspelshockey och jag tar ett tångbad.
Fredagskväll när den är som bäst : )

Kanske festar jag till det med popcorn och iskallt vatten lite senare till Postkodmiljonären. Följs av Let´s Dance  och självklart måste jag titta på Ack Värmland! Mia Skäringer, den lilla godingen, kommer förmodligen att roa mig omåttligt. 
Följer även serien om paren som gifter sig vid första ögonkastet och tycker att det är väldans spännande. Hur ska det gå? Ska det väldigt förälskade paret gå isär, och ska det distanserade paret hitta varandra? Två avsnitt kvar för mig att titta på. Har förstått att man inte ska tycka om det här programmet "SVT kan inte göra dokusåpor", men jag tycker det är kvalitet jag!

Bredvid mig sitter sonen med korkskruvslockar i nacken. Och precis när jag skriver det säger han "men först ska du väl torka mitt hår". Han har full koll på mina tankar den lille.

Betraktelse över axeln

Så här tillbringar jag mina dagar, med handen framför munnen stirrandes in i en skärm. Ibland släpper vänsterhanden sitt grepp och skriver lite med tangentbordet. Mellan mina ögonbryn har jag två kraftiga "bekymmersrynkor" som gör att jag ser väldigt koncentrerad ut (vissa skulle säga: arg).
Det svarta till vänster om mig är en helt vanlig vinterdag utanför fönstret.

Trakasserad

Blir man inte avgrundstrött på telefonförsäljare som inte respekterar ett NIX-nummer? Blir man inte galen på att de ringer alla tider på dygnet? Gärna sent så att sonen vaknar. Gärna både på den fasta telefonen och på mobilen.

Tänker att de är sinnessjuka som inte förstår att om mottagaren lyfter på luren och lägger tillbaka den lika snabbt, så är mottagaren förmodligen, eller med all jävla säkerhet inte intresserad av vad de än vill prata om?!

Just nu är det två nummer som ringer varenda dag. Varenda dag.
Just nu lyfte jag på luren och lade den på byrån och gick därifrån.
Förr kunde man ju inte ringa vidare om mottagaren inte hade lagt på luren, men det listiga tricket gäller dessvärre inte idag.

Jag prisar Gud för min nummerupplysare! Så många onödiga samtal jag har sluppit. Men tyvärr måste jag ju gå och titta efter vilket nummer som ringer.
Men har valt att se det som motion. Det är ju viktigt att röra på sig flera gånger per dag och det, det får jag göra...

Beklagar dessa stackare som måste jobba som telefonfuckingförsäljare: världens mest avskydda och onödiga arbete alla kategorier.
De gör, så vitt jag kan se, ingen som helst nytta. De är som fästingar. 
Totalt jävla onödiga och vidriga. 
Jag köper inget, inget, ingenting per telefon. Aldrig.

Vet inte riktigt vem som har gjort den här finfina bilden.

Och nu ska jag lägga på luren, till nästa gång de ringer. Suck.

Noah = Gabriel

Dagens konstigaste.
Googlade på ärkeängeln Gabriel.
Läser den korta texten på Wikipedia och häpnar!
Jag har aldrig kollat detta namn förut, eller något annat av Noahs namn för den delen.
Då står det så här: Gabriel och Noa betraktas som en och samma individ; Noa anses vara hans jordiska namn och Gabriel hans himmelska.
Say what?!

När Noah var nyfödd och vi låg på BB, funderade jag på vilket fint namn han skulle få. Det var svårt, tyckte jag.
Men så föll min blick på den stora röda larmknappen med ordet SIGNAL bredvid och vips visste jag att han skulle heta Sigge! Jättefint, tyckte jag.
Tänkte kanske lite på att det lät som en busunge och tänkte att "en sån vill man ju inte ha" ( d v s en väldigt busig/besvärlig unge).
När vi kom hem och berättade om namnvalet för farföräldrarna ryggade de bakåt i fasa! Typ.
Farmor hade erfarenhet av "StamSigge", byfånen som stammade och farfar hade någon annan negativ erfarenhet av en person med det namnet...
Hur kul kändes det då då? Nä, en byfåne ville man ju inte ha.
Av någon anledning tänkte vi om och hamnade på det mulliga, snälla namnet Noah (med eller utan h; vi tycker det ser mer komplett ut med h).

Nicanor heter han också, för det hette min farfar som jag aldrig träffat, men det är ett kul, ovanligt namn som flera andra i min jämtländska släkt har döpt sina söner till.

Men sen kände jag att det saknades ett namn. Redan som pytteliten kändes han skör och änglalik och en dag kom namnet till mig genom världsrymden: Gabriel.
Min sambo ryckte på axlarna och tyckte väl inte det var värsta namnet, men jag stod på mig, tvärsäker på att han skulle heta det också.

Och nu förstår jag ju varför : )

Gabriel är ju också en budbärare, och det kan man ju lugnt säga att Noah har varit: han har ändrat mitt sätt att se på människor, kan man säga...

Viktig fråga

Apropå det där om att allt hänger ihop...
Kolla det här inlägget.
Och minns att mitt och sonens gemensamma projekt heter Noahs Ark.
Jag bara säger det...

Och vad tycker ni?
Kan jag kalla våra bilder för "Temperamental art"? 
Kanske ska det vara konst istället för art?

Han målar ju med temperafärg.
Mental i betydelsen "ande" gäller ju alltid liksom.
Men, ordet temperamental betyder "någon som har nära till känsloutbrott", typ teaterdivan eller någon annan drama queen (vilket i o f s stämmer ibland) vilket kanske inte stämmer med uttrycket i bilderna?
Är de känslofulla, kan man tänka sig den tolkningen, kanske?

Känns som ett schablontryck i en hälsingegård och det är ju känslosamt : )

Jag måste göra ett visitkort till utställningen och funderar på några ord som kan beskriva det hela.
Eller ska det vara något om samarbete? Och i så fall något roligare ord än just samarbete tack. Gärna dubbeltydigt, då jag har en förkärlek för det.

Kom igen! Hjälp mig!

Relativt frisk

Igår fick jag redan svar angående lumbalpunktionen.
Ingen borrelia, tack och lov! End of that. 
Men blodproven som togs "visar på reaktioner som ses vid exempelvis reumatologisk sjukdom".
Om jag är intresserad av en utredning ska jag vända mig till min vårdcentral.

Detta är dock ingen nyhet för mig. Och jag kommer inte att utreda detta. Det finns ju risk att man vill börja medicinera så småningom! Och då vet man ju vart det bär...

Redan för fem år sedan berättade ett medium för mig att jag förmodligen hade en ärftlig belastning på lederna.
Och så har det fortsatt med tips på att avstå från fläskkött, socker, alkohol av homeopater, naturläkare och fler medier.

Nu har jag dragit ner glutenintaget till ett minimum men dessvärre tror jag vi äter mer kött än nånsin i vår familj, och ofta griskött : (
Socker intar jag så sällan att det är försumbart som man säger inom politiken. Samma med alkohol; intas sällan och då i små mängder.

Kan känna hur det värker i fingrarna ibland och då kan jag alltid relatera det till intag av gluten dagen innan.
Påsar under ögonen efter alkoholintag.

Är detta en reumatisk hand? Mitt lillfinger spretar precis som sonens lillfinger : )

Född i jungfruns tecken är jag följaktligen hälsointresserad (men hade jag varit lika intresserad om jag inte fått min yngsta son?) men tydligen inte tillräckligt för att avstå från svinmat... och verkligen inte tillräckligt för att röra på mig!
Så dåligt.

Men så snart snön drar sig undan (nytt lager igår) och vårsolen värmer ordentligt ska jag börja cykla med sonen till skolan igen.
Ba´så´ru vet!

Skogens betydelse för mänskligheten

Jonna är betydligt flitigare än jag vid tangentbordet.
Och mer reflekterande än jag orkar vara just nu.
Idag skriver hon om skogens betydelse för välmåendet och jag kan bara hålla med i allt hon skriver.

Bästa doften jag vet är doften av torr barrskog!
Helt magisk; den tar mig med in i lugnet och njutningen.
Kunde jag skulle jag bo i den doften, alltid.
Problemet är väl att jag då inte skulle känna den lika intensivt, om alls, som jag gör när jag kommer ut i skogen en varm sommardag.

Skogen av Noahs Ark

I kommentarsfältet hittade jag ännu en dikt av Bo Setterlind, den gamla poeten!

"Skogen"

Har du glömt att skogen är ditt hem, att den djupa stilla skogen står och väntar på dig som vän?
Lämna stadens oro, kom till skogen åter, endast så kan du bli hel igen.
Har du glömt att skogen är din vän?
Myrans vägar under himmelen, källan, där det växer upp små ljusa samtal, gläntan, där man leker med ett regn, är de glömda - minns du inte dem?”

Duktig, den där Bo!

Lumbalpunktion

Kommande onsdag är det två veckor sedan jag la upp mig och blottade min ryggrad för unge doktorn. Men innan det berättade jag att jag kunde mycket väl svimma och krampa och bete mig. "Bara så ni vet".
Doktorn berättade i sin tur att det kunde göra ont/rycka i benen och då var det viktigt att tala om vilket så han kunde styra om nålen. 
Oh, tack för det.
Åsså sprakade det till i vänster ben, åsså sprakade det till i höger ben och sen kom han rätt! 
Och nu behöver du bara ligga blickstilla i tio minuter...
"Tack, goe doktorn det ska jag göra."
Tick, tack, tick, tack... efter fem minuter började händerna dra ihop sig i kramp och sen följde magmusklerna och benen efter, och jag låg ståndaktigt stilla.
Inte p g a ståndaktighet utan p g a att jag inte kunde annat.

Ja, ni förstår ju att jag hade velat maxa just den dan...

Efter tio minuter då tre rör fyllts med min droppande benmärgsvätska, var det dags för sköterskan att ta ett blodprov ur armen.

"Sorry, just nu kan jag inte röra mig, du får vänta en stund."
Där låg jag och kände mig stel, men det släppte fortare än det brukar så nåt har väl kroppen lärt sig efter alla år.
Fick ligga och läsa en god bok i en timme efteråt då det finns risk för grav huvudvärk om man studsar upp och studsar runt. Man får t ex inte träna samma dag. Det kändes ju som en svår begränsning då jag hade tänkt maxa mig just den eftermiddagen (som min käre sambo sa, samtidigt som vi alla vrålade av skratt vid den absurda tanken).

Lyckades sakta ta mig ner på stan och göra några ärenden innan jag for hem och la mig ner. Huvudvärken var ändå rätt snäll, men där.
Man får ju ett hål i ryggmärgen s a s, och det läker inte på en gång utan fortsätter att läcka ut i kroppen... Vilket kändes som en kudde på ryggen efter några dagar. Mycket obehagligt. 
Jag hävde i mig kaffe, då koffein hjälper mot huvudvärken och höll mig ofta i horisontellt läge, vilket jämnar ut vätska i ryggkanalen och lättar på trycket i hjärnan. 
En konsert på söndagen blev en pina då huvudet värkte som fan, tills jag fick en kaffepaus och lyckades må lite bättre, men oj, vad jag ville ligga ner hela tiden!

En vecka senare hade jag haft värk varenda dag och dessutom en galopperande tinnitus. När det började pipa en sen kväll, då var jag inte så glad. Ett ständigt susande, mer och mindre högt tyckte jag räckte mer än väl.

På den sjunde dagen vaknade jag och åt frukost utan ackompanjemang av värk och plågan var över! Häpp! 
Nu väntar jag på svar om två-tre veckor. Har jag borrelia? Förmodligen inte.

Behandlar också min tinnitus med musik som jag köpte för många år sedan, till min son. Speciellt tänkt att hjälpa hörseln.

Mmmjukt och mmmysigt!

Och jäklar! Efter två dagar har suset minskat till nästan försumbart, och igår hörde jag inget alls (av suset) i flera timmar! Och då har jag bara kört spår ett av tio! Varje spår ska jag lyssna på i sex dagar, sen byta.
Tror jag kommer ihåg rätt, då instruktionerna gavs för säkert åtta år sedan!
Läs mer här om du har klen hörsel eller tinnitus eller andra problem som kan ha med hörseln att göra!

Vestibularis is the shit, tror jag!

Lars Hollmer - Boeves Psalm

Bästa psalmen ever!
En riktig fredagspsalm ; )

Den skulle vi ha haft till mammas begravning, men pianisten kunde den inte.
Skandal! Men här får du mamma, så här lite efteråt.

Svar sökes

Framme är vandraren
framme vid befrielsen
Själen har fått se
var källan är

Bo Setterlind

Jag mediterade och sökte svar.
di Spagna kom upp. Ett italienskt landskap kom upp. 
Förutom att di Spagna är en restaurang i Västerås så är det också Spanska trappan i Rom. 
Sökte vidare bland bilderna. 

Hade också sett en brinnande kyrka i ett italienskt landskap. 
Jesus på korset och en bedjande Maria.
Klickade på en bild på ett landskap och fick upp Sorico. Sorico ligger vid Comosjön. I den regionen finns det ett naturreservat som heter Pian di Spagna.
Fortsatte och hittade ett Torre di Sorico, ett torn som ser lite bränt ut.

Konst från Noahs Ark

Hade också "hört" "det är sant".
Googlade "Det är sant" och fick upp Bo Setterlind.
Under tidigare meditationer har namnet Bo dykt upp (känner ingen Bo).

Bo Setterlind, poet, religiös, har skrivit flera psalmer, visar sig vara född 24 augusti (en dag efter min egen födelsedag) och född i Växjö (vilket jag i o f s inte är) och flyttade från Växjö till Västerås! 

Men då fanns nog inte restaurang di Spagna...
Och varför ordet nystagmus också kom upp, det kan jag bara inte fatta.

Men visst hänger det mesta ihop : ) Eller är det bara i mitt huvud och inbillning?

Dikten ovan finns på Bosses gravsten i Strängnäs där han dog 1991.
Och med det hade jag ingenting att göra!

Det här var ju...

tråkigt.
Att jag skulle tappa inspiration och lust att skriva.
Men jag har ju skapat på andra sätt istället, förstår du.

Jag och min son ska ju ha utställning i Stockholm i april och det kräver en hel del har jag märkt. Bilder som ska göras. I rätt mått. Ramar som ska köpas och beställas. I rätt mått. Passepartouter som måste skäras om. I rätt mått.

Och presentationstext, visitkort, baksidestext på tavlorna ska skrivas.
Fint foto på sonen ska tas. Kanske ska det finnas ett foto av mig också, ja t o m ett foto på oss båda tillsammans vore att föredra! 
Ett sånt foto går inte att uppbringa då det alltid är jag som knäpper kort om det knäpps alls.

Tack och lov har jag lyckats locka med mig sambon (och sonen) att följa med till Stockholm så jag slipper fundera på transport av tavlorna dessutom. Att ta tåget blev alldeles för dyrt... så det får bli bil. 
"SJ, SJ, gamle vän, konstigt att du lever än."

Och i sommar ska vi ha utställning på stadsbiblioteket också minsann.

Jojo, det rör på sig. Oj, vad det svänger!

Och då hinns det ju inte med en massa snack. Och dessutom är jag väldigt hungrig nu, så slutsnackat var det här!

Problem

...eller problem, jag vet inte...

Sitter och letar på Pinterest, eller scrollar bland bilder som Pinterest har valt ut åt mig så att jag ska fastna mer och mer minut för minut.

Man fastnar liksom. Okänd artist för mig.

När man scrollat ner till vad som skulle kunna vara slutet på scroll-listen så bara fortsätter det i alla evighet och det är så svårt att slita sig!
Det finns så mycket otroligt kreativa och duktiga människor här i världen att man baxnar!
Och på Pinterest får man titta på konsten gratis. Och välja, och spara i sina egna mappar för att sen ta fram och titta och inspireras av kreativiteten.
Farligt tidsödande, men för själen, en lisa.

Här är mina samlingar om du vill se vad jag gillar.

Diverse snack utan större mening

Det snöar och snöar dag efter dag.
Men inga mängder, bara fint fjun som lägger sig som pudersocker på altanen.
Det lilla, tunna lagret kommer sen lillebror hem och skottar bort, glad i hågen.
Men, äntligen lite vinterväder.
Vi tar långa kvällspromenader i vintermörkret längs elljusspåret.
Jag borde vara ute på dagtid också men ägnar mig istället åt konstnärlig verksamhet. Roligaste jag har gjort på länge!
Jag och min son har ett samarbete som heter Noahs Ark. Noah målar och jag gör bilder av det målade. 
I april ska vi ha utställning i Stockholm!
Ingen offentlig dessvärre, utan i slutet sällskap.
En tavla som jag inte har bestämt ännu vilken det blir, ska också delas ut som ett "pris" på konferensen!
Har precis skickat iväg första filerna för provtryck, det ska bli intressant att se hur det blir. Det man ser på skärmen är dessvärre inte alls det man ser i tryck.

Snart är det Valentin-dagen. Tänk på det du.

Men just nu läser jag en synnerligen spännande bok med titeln: Till himlen och tillbaka av Eben Alexander. Hjärnkirurgen som låg i koma och samtidigt befann sig i "himlen". Mycket intressant.

Själv brukar jag också besöka himlen på kvällarna då jag lagt mig. Mediterar mig uppåt och upplever mycket spännande därute. 

Efter månader? av stickning och upprepning är den där rostbruna axelvärmaren färdig men nu då. Nu måste jag fästa alla trådarna... Kan ta några månader till. Visst är det sorgligt att jag inte kan förmå mig till att göra färdigt? 
Sjukt är vad det är!

Och jag är redan sugen på att sticka något mer, för det blev massor med garn över!

I say...

Igår satt jag och jobbade hela dagen till tonerna av ledmotiv ur brittiska tv-serier. Det började med att jag verkligen gillar serien "Endevaour" d v s Unge kommissarie Morse där tiden (60-talet), Oxford och musiken spelar så stor roll. Underbar musik av Barrington Pheolung!
Så jag var ju tvungen att försöka hitta musikslingan som gick i bakgrunden.
You Tube - here I come.

Hittade inte just den slingan : ( men en ocean av musik som Barrington är upphovsman till. På You Tube finns ofta samlingsvideor, så smidigt, så slipper man leta själv, liksom: det bara rullar på. 

Massor med fin musik har det spelats i brittiska serier. Tänk så talangfulla människor det finns! Inte bara musiken är bra, utan serierna är ju lika bra! Hittade en deckarserie som vi inte blivit begåvade med här i Sverige vad jag vet: Rosemary and Thyme. Verkar lite cosy, söker vidare.

Favoriten Barrington har också skrivit ledmotivet till den lika eminenta Oxford-serien Lewis. (Lyssna på klarinetten!) I den spelar den snygge Laurence Fox Detective Sergeant James Hathaway. Och, vad jag inte hade en aning om var att han också sjunger! Så nu sitter jag och lyssnar på hans låtar. Jag har dessutom fått reda på att hans släkt är världsberömda rävar såsom James Fox, hans farbror; den charmige Edward Fox och hans kusin Emilia Fox, som man sett i ett antal filmer och tv-serier. Jösses!

Photo: The Telegraph.

Märkligt är att hans mamma heter Mary Piper och att hans fru heter Billie Piper. Bara ett sammanträffande, antar jag. Hela livet består ju av coincidences. 



Eller?

Annorlunda början

Jag gillar verkligen Jonna! En klok kvinna i sina bästa år. Duktig fotograf och levnadskonstnär. Och så här ser hennes början på året ut.

Om jag bara hade en fönsterbräda som inte gick sönder av att jag satt på den, så hade jag nog också varit sådär vacker och harmonisk.

Förmodligen hade snön legat vit och orörd på marken också, istället för att, som nu, sakta förtäras av ett envist regn. 

Olika faller ödets lotter.

Eller så kan det vara så att man själv skapar sitt öde...

Nytt år minsann

Det hackar och knackar. Systemet.
Två steg fram och så tar det stopp.
Ett till och så lite vila.
Ska jag kanske skylla på det lilla odjuret?
Eller är det bara jag?
Besökte än en gång vårdcentralen och än en gång ska doktorn skriva remiss till lumbalpunktion. Och denna gång får jag väl genomgå eländet då.
Det har värkt lite här och där under julen men just nu är det OK.
Mitt ständiga sällskap tinnitus (sus i öronen) kan stundvis tystna men kommer envist tillbaka. Jag gör allt för att ignorera det, och det lyckas för det allra mesta.

Men jag har också fått healing några gånger. Förvisso på distans, men det känns att det fungerar. Värken försvinner.

Vågar dock inte riktigt tro på att det är helt borta. Bäst att inte dra på sig obotliga nervskador kan jag känna. Vilket ju ändå kan hända även om man får medicin... så jag kontaktade även min homeopat så att jag säkrar upp för alla eventualiteter.

Ute ändrade sig dagens grå blöta till årets andra snöfall och vips är det vitt och fint ute igen. Sonen lär bli överlycklig i sin skola.
Äldste sonen känner sig nog också nöjd då han idag för första gången på 1½ år tog bussen till skolan! Detta så avskydda färdmedel... men cykling i lervälling och regn tog knäcken på hans humör igår. 
Och alla vänner tog naturligtvis bussen igår. I smyg tycker jag att det är helt OK att han tar bussen: det visar på ett sunt intresse för att umgås med vänner, vara lite mer som andra.
Ja, det kan tyckas tråkigt att anpassa sin personlighet, men man måste kunna umgås med människor och vänner, inte bara gå sin egen väg jämt. Tycker jag.

Noah och jag fortsätter vårt konstprojekt och jag har nu döpt vårt samarbete till Noahs Ark. Här ett till exempel på vad vi kan åstadkomma.

Villa Vit av Noahs Ark

Julhälsning

Utifall att jag inte har tid att blogga på julafton vill jag passa på att önska er alla er RIKTIGT GOD JUL, där vi tänker (ännu mer) på de som icke har och på de som behöver vår hjälp. För det mesta kostar det inte så mycket, varken monetärt eller fysiskt att bry sig om sina medmänniskor. 
En get eller ett matpaket kostar bara några hundra, men betyder så mycket mer än vi kan föreställa oss. (Eller du kanske precis kan föreställa dig det, vad vet jag).
Hoppas på ett givmilt, hjälpsamt, medmänskligt 2015.
Kram!

It´s a jungle out there

Min yngste son gör en aktivitet i taget: äter frukost, diskar, målar eller något annat ansträngande. Sen går han och vilar! 

Antingen är han bara klok: tar vara på julefriden och jullovet, eller så är han trött av någon fysisk anledning: medicin som tröttar ut, organ som inte fungerar, näringsbrist... det finns mycket man kan fundera på i juletid.

Hoppas bara det kommer snö, för är han inte ute och skottar hela dagarna, då jäklar är han nog allvarligt sjuk!

Snart färdig med ramen runt pusslet med 1500 bitar. Sitter inte hela dagarna som ni förstår. Motivet är djungel. Grönt, om ni hajar, väldigt mycket grönt.

Foto från någon TV-såpa (grönsåpa förmodligen).

En rolig utmaning för den skumögde.

Radioskugga

Äntligen finns det tid över att ta det en gnutta lugnt. Sticka, lägga pussel och titta på en gammal finfin TV-serie från det gamla 90-talet: Radioskugga.
En serie i sann Twin Peaks-anda; mystisk, mysig och med en hel del fina karaktärer.
Har bara sett två avsnitt än så länge och kommer väl inte ihåg så mycket av själva händelseförloppet. Det kan kanske bero på att det inte hände så mycket? Det är ett påtagligt lugnt tempo med lugn, fin musik som ackompanjerar radioprat och blickar.
Jag blev så förälskad i byn där dramat utspelade sig, men tror att den bara var kulisser och dataanimation om jag kommer ihåg rätt.
Påminner starkt om någon norsk fantasiby mitt emellan bergen. Husen i pastellfärger, en känsla av 50/60-tal.

Gillade Stina Rautelins finlandssvenska, hennes blonda väsen, klädstilen och förälskade mig i söte Daniel Götschenhjelm (numera gift med Sofia Helin! Arn och Bron, du vet).
Rebecka Hemse var cool. Figge Norling tycker jag idag pratar som om det är teater. Kändisarna stod som spön i backen i den TV-serien. Till och med Maud Adams var med!

Titta och njut på svt.se öppet arkiv.

Fattar inte varför vissa serier aldrig visas i repris?!

Dilemma

Nu sitter jag med 20 C5-kuvert samt x antal utskrivna julkort. 
Och undrar: ska jag skicka några i år? 
Ibland slår jultröttheten till redan innan jul : (

Klarinettist, javistt!

Klarinetten har anlänt!
Snabbt packade jag upp klenoden och började montera, vilket gick rätt trögt.
Tog min iver i örat och googlade på hur man monterar sin klarinett och fick då insikt i att fett är nyttigt även för kork.
Vänligt nog fanns det en burk fett medskickad så jag smorde in korkdelarna och lät instrumentet acklimatisera sig medan jag åt middag.
Vita bomullshandskar fanns också medskickade så jag antog att de skulle sitta på vid hanteringen av dyrgripen.
Kände mig som en historiker när hen bläddrar i böcker av oersättligt värde eller hanterar en vas som inte får gå i kras.
Väl monterad, så ska man ju hantera röret med salivvätning och det ska sättas fast på ett exakt sätt, och de linjer som brukar finnas fanns inte, så nu hoppas jag att allt sitter rätt ändå!

Och så... blåste jag till.

Men när jag blåst en stund kokade huvudet av syrebrist, så nu måste jag lära mig att andas samtidigt som jag spelar, annars kommer jag att svimma varenda gång.

Lite teknikövningar skulle jag behöva, känner jag. 

Tut. Flås. Tut. Flås.

Pyssel och papp

Idag frost utomhus och en skön promenad.
Sen nödvändig handel. Sällan passerar en helg utan att man handlar mat eller andra nödvändigheter. Så tråkigt!

Klädde granen igår, rekordtidigt. Så får man jobba på julstämningen nån vecka längre i år. Kan behövas. Lite frost på morgonkvisten räcker inte riktigt för mig. Dags för snön att visa sig, tycker jag.
Gjorde alldeles nyss två julstrutar.

Lånad bild från Pinterest.

Men du, det där med fina lackstämplar, det är inte lätt.
Så jag tog ett klistermärke istället. Det fick faktiskt duga. Den lackstämpel jag har är alldeles för stor, så man får kleta och kleta med lacket tills det inte ser klokt ut! Om strutarna hänger i ett ganska så mörkt hörn, då ser klistermärket rätt bra ut : )
Och sambon sa: "Det vackraste jag vet är en tom yta".

Så ni förstår att det är roligt att pyssla och pynta så här till jul ; )

(Asch, så illa är det inte. Jag tar inte illa upp och några fria ytor brukar det faktiskt bli.)

Glad Lucia

Idag vill jag, dagen till ära tipsa om en förtjusande blogg.
Den tjejen vågade det jag tror att jag gärna skulle ha gjort (så här i bakåtperspektiv) en gång i min ungdom. Kanske är det inte försent att dra sig tillbaka och leva med naturen? Här får du en fin Lucia-morgon i alla fall.
Klicka på länken för att komma till hennes blogg där hon har lagt upp en film som man kan kalla vacker.

Klarinettdrömmar

Ikväll vid middagen berättade jag att jag hade skrivit en önskelista som nu satt på kylskåpsdörren. Jag brukar vanligtvis inte göra det, skriva önskelistor, men jag vet ju hur svårt det är om någon nu skulle vilja köpa/göra något till mig i julklapp; att veta vad jag vill ha...

-Jaha, en klarinett då, eller?, sa genast min snabbtänkte sambo.
-Näe, den har jag redan köpt själv!, svarade jag och rodnade stolt.
-Jaha.

(Som om jag tjatat om detta? Nä, inte vad jag vet).

Och det gjorde jag faktiskt idag. Tog tag i en tanke som länge gnagt i mitt bröst (flera år faktiskt). Att jag vill ha en klarinett.

Mellan nio och tolv spelade jag klarinett, både i skolans musikundervisning och även i en liten ensemble på kvällstid. Men det där var ju inget jag ville, egentligen...
Och när jag kom till lektionen med trasigt rör, vilket mycket tydligt berättar för musikläraren att jag inte gjort läxan, surnade han till och tyckte att det var lika bra att jag slutade spela klarinett!

Sagt och gjort. 
Skönt, tyckte jag såklart då, men nu kan jag ju ångra mig.

Så nu ska jag återigen ta upp detta ädla instrument.

Vet att det inte är så lätt då jag för 20 år sedan lånade en klarinett ett tag och insåg till min stora häpnad att jag inte riktigt kom ihåg var tonerna låg! 
Då bodde jag i lägenhet och var rädd att störa grannarna (så j-la fin i kanten man var då) blev det inte så mycket med spelandet.
Men nu ska jag försöka ta det från början och göra det ordentligt.
Ska bli väldigt roligt. 

I alla fall för mig.

Dagens musik: "Koppången" på Spotify. Väldigt många varianter och artister med denna fantastiska låt.

Min syster tyckte jag skulle börja öva på denna klarinettkonsert in A major K 622 Adagio. Mozart. Här har du hela konserten.

Efter helgen kommer den, min klarinett. Då ska jag börja öva!

Vad stod det på önskelistan undrar du. Eller inte.
1. Lars Lerins bok Naturlära.
2. Suzanna Dilbers bok Dubbelexponering.
3. Amanda Hellbergs bok Snögloben.

De två sistnämnda finns ju i pocket så det bör inte tynga plånboken så farligt...

En seg månad

Vad hände?
Jag fick borrelia och åt antibiotika i tio dagar i mitten av oktober.
Under tiden, och efteråt mådde jag rätt så konstigt. Dimmig i huvudet, tinnitus, glömde saker och kände mig allmänt konstig. Fick då göra neurologiskt snabbtest som jag passerade, men fick också ta ett blodprov för ett antal eventuella tillstånd. 
Dessvärre körde tanten nålen genom blodådern och gav mig en utgjutning samt kraftig blödning i armen. Grattis,liksom.
Har fortfarande, en månad senare lite obehag  och ont i armen!
Detta tog hårdare än jag trodde och jag tappade fullständigt styrfart och all skrivlust försvann för vinden.
Hoppade ryggmärgsprovet (kände inte för fler nålar just då) och hoppades på kroppens inneboende läkekraft. Fick även hjälp av en healer och vips så kändes det mycket bättre!

Så nu ska jag försöka varva upp inför julens ledighet : )

Idag slår jag in almanackor i paket. En ska gå till USA också, fast jag förstår inte varför hon vill ha en svensk almanacka; men vem är väl jag att förneka henne detta nöje? 

Utanför snöar det faktiskt! Blötsnö...

Och hur går det med axelvärmaren, tänker du.
Kan berätta att jag stickade halva, insåg att jag stickat för långt, repade upp, provade den och insåg att den var bautastor!
Började om från början, med en storlek mindre, insåg att även den var för stor...
Började om från början och drog då bort 40 maskor från mönstret! Och nu är jag snart färdig och hoppas att den inte blev för liten.

Men nu ska jag skaffa mig en ny hobby. Husbygge! 
Minivarianter. Hoppas kunna visa några något färdigt så småningom.

Under tiden: ta det lugnt.

Kreativa ljus

En gammal (ja, lika gammal som jag) vän la upp de här bilderna på Facebook.
Kreativt! Ljus och servetter från IKEA och sen smälta ihop (vet inte hur) och vips har man juleljus! Kul!

Best friends, NY ALMANACKA 2015

Sprakfåles andra almanacka för i år heter Best friends. 
Storlek: Liggande A4
Pris: 175 SEK plus porto 26 SEK

Vill du köpa så skriv en rad till gunilla@sprakfale.se
Du kan också kolla på Sprakfåle på FB och beställa där.

Sticksugen

Höstkylan biter i kinderna under kalla nätter. Sover alltid med fönster öppet eller/och elementet avstängt. Och kallt blir det!
Det är då man förstår att väldigt många procent värme lämnar kroppen genom huvudet och jag förstår bruket av nattmössa. 
Men, det går också bra att svepa täcket över huvudet och endast spara en öppning för friskluftsandning.

Eftersom vinter och kyla står och bankar på dörren ska jag sticka mig en poncho. Hittade ett väldigt fint mönster av Eline Oftedal fra Norge. Tog ett djupt andetag och beställde garn från en trevlig liten shop på nätet. Inte många dagar senare kom paketet med härliga rostbruna garnnystan.

Men, den tilltagande förvirringen i hjärnkontoret hade slagit till och jag hade bara beställt halva mängden av nödvändigt antal nystan... Med frakt så blev det ju nästan 200:- ändå, så det kändes ju onödigt surt att behöva beställa lika mycket en gång till. 

Kontakt med stans fina garnaffär och där hade hon likadant garn som var lika fint. Och son tur var, lika billigt som på nätet! Och när jag ändå var där... ja, då köpte jag såklart rundstickor som man kan skruva på och av olika längder; 40 och 80 cm. Drygt 300:-, tack. 

500:- på en grej som inte ens är påbörjad : ) Men NU ska jag börja, fortsätta och slutföra detta projekt och DU är mitt vittne! Fråga mig vad som händer, om jag inte är färdig snart?! För det behöver jag.

Och jäklar vad snygg den ska bli och jäklar vad varm jag ska bli!

Doomsday?

Jag läser en bok i vår bokcirkel "Dagny".
Den heter "Slutet på kedjan" och är skriven av Fredrik T Olsson.
En s k spänningsroman i samma anda som da Vinci-koden.
Koder och undergång. Spännande, om än lite märkligt språkbruk. Tycker jag.

Och så får jag se en film på Facebook i morse.
En privat film från en motorväg i USA. Polis har stoppat alla privatbilister och istället kör lastbil på lastbil i en ändlös karavan. Minst etthundra stycken. Från Coca-Cola, WalMart och andra obskyra företag...

Liksom lite creepy, alltså. Varför kör det minst etthundra lastbilar övervakade av polisen "genom" USA? Känner ni olusten komma krypande? Vad är det i lastbilarna? Vapen? Militär? Vaccin? DÖDEN?!

Detta är ryska lastbilar på väg till Ukraina. Ännu mer skrämmande. foto: sr.se

Men då kom min lillebror med svaret. Och jag bara FATTAR INTE hur jävla korkade de är i USA ibland?!

Detta var då en konvoj (världens största naturligtvis) för att visa sitt stöd för handikapp-OS, Special Olympics. Och såklart för att visa sitt stöd för lastbilsförare i USA. 

Men ursäkta en surkärring; finns det inte bättre sätt att visa sitt stöd för handikappade människor än att spy ut avgaser över dem och blockera vägar för andra bilister (som också spyr ut avgaser)? Jag bara undrar.

Vågar du åka till Gekås?

Ännu en gång ett besök på Gekås i Ullared.
Andra gången.
Första gången var för sisådär 15 år sedan.
Ärligt talat. Vad är grejen med det där varuhuset?
Hittade ingenting som slog oss med häpnad över hur billigt det var.
Men handlade ändå för 1900:-
Ett antal kalsonger, några t-shirts och... ja, vindrutetorkare! De senare var billiga, i alla fall. Smågodiset för 47:-kg var ju också billigt så vi plockade ihop två påsar. Inte överdrivet tunga men skönt att slippa tänka på hur dyrt det skulle bli.

Men, när vi kollade på kvittot vägde den ena påsen 1, 8 kg och den andra 1, 6 kg!? Eftersom vi redan tagit oss tillbaka till bilen (och då parkeringarna är stora och många orkade vi inte gå tillbaka. Sa jag att det var galet mycket folk där också?) Tog med påsarna hem och vägde den ena på brevvåg, minsann. Och se där, Gekås vågar lägger på ett kilo på det du köper! Inte konstigt att de tjänar pengar. 

Men jag är ju inte den som ger bort pengar i onödan och tycker att rätt ska vara rätt. Hur många andra skinnar de på samma sätt varje dag? Hur många miljoooner drar de in per dag med tanke på hur jäkla proppfullt med människor det var överallt? Måste de då också lura sina kunder, undrar jag

Inte vår påse, och här fungerade visst vågen korrekt!

.Ringde till kundtjänst och fick tillbaka mina pengar utan prut! Inga problem där inte. Och innan vi la på hann jag pipa ur mig att de skulle ta en titt på hur vågarna fungerar. Javisst, log hon (säkert).

Nu kommer jag knappast att besöka Gekås fler gånger i mitt liv, då jag inte alls tycker att det är en spännande affär, överhuvudtaget. Men för dig som ska dit: kolla kvittot innan du åker därifrån eller ring kundtjänst dagen efter.